Lugn helg och fina framsteg i ridningen

Björn är sjuk och jag har hängt ohemult mycket i stallet. Vi har slagit alla rekord i att vara ifrån varandra, då vi bommat precis alla högtider hittills under 2020. Jag är lite orolig när han blir så långdraget sjuk och jag hoppas han kommer på fötter snart igen. När vi började dejta var jag den som alltid var sjuk och han som alltid hade energi, och nu är det lite tvärtom. Jag vet åtminstone hur det känns och hur viktigt det är att inte sätta press på honom eller ge några skuldkänslor för att han inte kan vara med mig. Jag funderar om det är den där jäkla coronan som han inte blir av med, då så många i hans närhet varit konstaterat sjuka i omgångar, och då är jag generös och räknar bort mig själv eftersom jag aldrig tog något test och nöjer mig med "aldrig förut varit så sjuk i hela mitt liv".

Nåja, nu är jag friskare i alla fall!

Mamma kom och hälsade på Galishimo på lördagen.
"Vilken tur at vi delar vårt intresse för djur, tänk om jag hade krävt att vi skulle gå på stan och shoppa i stället?!" konstaterade mamma när hon nöjt red runt på Galishimo. Fast jag vette tusan om jag inte hade varit mer nöjd att se henne på ett Café än på ryggen på just Galishimo, av alla hästar. Men måste erkänna att Galishimo alltid skött sig väldigt fint när mamma varit på ryggen. Han verkar mest titta på mig och hålla sig nära mig och ibland bryr han sig väl inte jättemycket om vad tanten på ryggen vill. Helt otroligt att han går fram när hon skänklar i alla fall, för att lära sig att skänkla när man passerat 60 är inte lätt, och mamma viftar mest bara lite hjälplöst på tårna och tror att hon sparkar honom.
"Hon vill att jag ska gå framåt, eller?" frågar Galishimo mig, jag nickar tillbaka. Mamma säger:
"Hejja!" och viftar på tårna och tror hon skänklar igen.
och sedan skrittar de iväg. De är då väldigt söta tillsammans, det kan jag inte ta ifrån dem.

Sedan har vi ätit lite tårta som Benita bakat, en jättemysig stallkompis, och vi har kunnat njuta av solen.

Idag red jag Galishimo själv på ridbanan och jag har nog inte ord för att beskriva hur fin han varit de senaste två veckorna. Han är betydligt mindre tittig och bogkontrollen är långt bättre än vad den någonsin varit. Jag har tränat på vikt och sittben och gjort mycket skrittövningar, och sedan har det varit enkelt att överföra det till trav och galopp. Galishimo känns väldigt mycket stadigare nu, på bara två veckors träning, och jag måste nog snart filma ridningen och fråga min tränare vad som blir nästa steg. Jag känner mig nöjd med hans öppnor i galopp (vad jag vet, jag blir inte filmad, det känns bra i alla fall) som inte längre är studsiga, utan mjuka och följsamma i låg form. Han skyggar inte eller spänner upp sig som han brukar i galoppen, inte ens om stallägaren placerat nya traktorredskap utanför ridbanan. Jag har också testat att vända med bogen lite lätt i galoppen och han svarar upp på det jättefint också. Jag är supernöjd!

Jag har nu även definitivt två växlar galopp och han faller inte isär eller krullar upp sig som han gjorde förut när jag drev honom i galopp.

Och nu är ju frågan om man vågar gå in med slutor i galopp eller vad som kan bli nästa steg. Eller om man ska stanna på denna "platå" av träning en stund, låta honom fortsätta stärka sig så här fint, och inte pressa in nya övningar. Förmodligen så kommer jag att prova att lägga in hans rumpa i en sluta i en galopp på volt, bara i en diskret liten viktförskjutning, och se om han blir stressad och studsig, eller om han är redo för det.

Han är betydligt mer avspänd än vad han varit på ridhuset och känns lite som en annan häst just nu. Det är bara att njuta så länge det varar!
.