Livet är förändring

 Jag kunde inte låta bli att testa förvänd galopp även idag. Han gjorde det igen. Gång på gång så fattade han klockrent med rätt galopp, från trav eller skritt, jag kunde välja själv, och så tuffade han lydigt på i den förvända galoppen. Han var enkel att svänga och till slut så galopperade jag honom i en 8:a där han fick gå förvänt det ena varvet och rättvänd det andra. Och så stannade jag. Och klappade. Och gosade. Och matade. Jag försöker göra så lite som möjligt nu i början för att det inte ska bli en tråkig övning för honom, så avbrotten blir många och långa. Men ändå. Han gör det!  (Det ska synas en liten kortfilm från youtube på mig och Galishimo här ovan. Tittar man i mobilen och saknar filmklippet så kan man kolla om man kan klicka på texten "visa webbversion" i blå text längre ner på blogginlägget. Den brukar finnas nästan längst ned under den blå knappen som heter "Startsida" )  Så var det med den saken. Nu har jag alltså en häst som kan gå förvänd galopp

 Jag har börjat nosa lite på förvänd galopp med Galishimo. Första gången jag testade var förra veckan, och det gick väl uppriktigt lite sådär. Jag tänkte mig att höger galopp i vänstervav borde vara svårast eftersom han är mjukast och lätt blir lång i det varvet. Jag tänkte därför börja med bara den galoppen och om jag lyckades med några pass med den svåra förvända galoppen i vänstervarvet, så kunde jag i framtiden sedan prova det varv som jag misstänker är lite lättare, någon eller några veckor senare. Jag försökte alltså fatta höger galopp vid vänstervarvet på raksidan, vid bokstaven E.   Galishimo kom snabbt upp i lite stress, tog fel galopp än den jag föreslog, eller slängtravade. Någon gång tog han rätt men det kändes mest slumpartat så jag lade ned mycket tid på att berömma honom och ge honom känslan av att det är roligt att gissa och att han inte är en dålig häst om än vi missförstår varandra. Han blir lätt spänd när han inte förstår vad som förväntas av honom och man vill inte

 I helgen har jag varit i Umeå och hjälpt brorsan och hans familj att rensa lite. Både han och hans fru är väldigt drivna karriärister inom sina yrken, och är även väldigt drivna i deras fritidsintressen, men allt har ju ett pris, och satsar man väl inom ett område så får andra saker stå åt sidan ibland. Och det är där jag kommer in. De hade omvandlat deras lilla inglasade altan till ett förråd, vilket är tråkigt på ett så sött litet uterum, och jag hade erbjudit mig komma med hästtransporten och sortera vad som ska vara kvar och slänga det som slängas bör. Brorsan är inte så bekväm att knussla sig genom rondeller och fartgupp genom Umeå med ett släp heller, och där kommer jag ju verkligen till min rätt. Efter tre år med hästtransporten från stallet, genom Skellefteå, till ridhuset, på regelbunden basis samt ett års BE-körkort, så är jag fullt bekväm med att ta mig dit jag tänkt med släpet. Både framlänges och baklänges.  Så jag åkte dit i helgen och hade kvalitetstid med hela familjen

Jag skrev ju ett  inlägg i juni  om att jag försökte spara pengar för att äga mitt liv, jag ville inte ta lån och jag funderade på en ny bil. Jag hade då 38.000 kronor som jag lagt på bonuskontot. Jag har kämpat vidare och jag har nu 57.000 kronor på bonuskontot.  Det är ganska lätt att spara pengar. Man behöver bara döda sin livsglädje och sina ambitioner. För en väldigt lång tid. Man reser ingenstans för att njuta av livet. Man avrättar varje önskan till spontan vardagslyx, och i stället för att titta på hästannonser och bilannonser så stalkar man personer med bättre ekonomi än vad man själv har, på facebook, och muttrar över dem i smyg. Och så ringer man till sin familj och säger upprört "Vart FÅR alla sina pengar ifrån?!" så att saliven flyger.  Och så slipar man, spacklar och målar allt i hemmet som behöver fräschas upp så det blir "ganska bra" i stället för "lite skabbigt", men aldrig till den nivån så man uppnår "sprillans nytt!".  Jätteen

 Under lördagen åkte jag till stallet vid 09.00 och åkte hem vid 17.00. Jag tog Galishimo till ridhuset och träffade Anna och Pride igen. Det blåste nio sekundmeter som värst så det knäppte och lät i ridhuset. Jag kände mig dock trygg med Galishimo. Det blev många skrittövningar då vi var eniga om att de både kan kännas tråkiga och svåra så vi behövde peppa varandra.  Jag har fått en favorit med skrittövningarna, sedan något halvår, som jag inte tänkt på förut, och det är att få hästen att öka takten på skritten vart åttonde steg. Förut gjorde jag det med Galishimo och kände alltid att jag gjorde något slags fel. Han kortade upp sig och började takta. Det blev ingen ökad skritt. Det blev en spänd skritt i gasellform.  Det som jag inte visste då men som jag vet idag är att det finns en ökad skritt bakom det spända taktandet och om jag hade varit lite mer tålmodig, berömt hans försök, och låtit honom spänna upp sig ett par ridpass i några veckor, så hade han kommit ut på andra sidan i e

 Nu provade jag en sadel igen. Globus the turner, storlek MW. Den satt förvånansvärt bra på Galishimo. Den följde hans bogblad fint och verkade vilja ligga någorlunda långt bak också. Sadelgjorden letade sig inte så intensivt till armhålan och i det stora hela såg det väldigt lovande ut i stallet. Jag blev positivt överraskad över stropparna som satt extra långt fram vilket också kan förhindra att sadeln glider fram.  Men ridningen kändes värre. Jag fick känslan av att sitta för långt fram. Jag spände mig. Jag knep. Det kändes som att jag skulle kunna tippa framlänges när som helst. Galishimo blev fundersam och gick inte på som vanligt. Jag vet att Galishimo har kort rygg och väldigt små bogblad så sadelläget är ju inte detsamma som på ett halvblod.  Teoretiskt sett så är nog detta den bästa engelska sadeln jag provat på flera år.  Känslomässigt var jag inte riktigt där. Jag har känt mig betydligt tryggare i engelska sadlar på andra hästar. Pride, exempelvis.  Men jag provade åtminsto

Jag var domarsekreterare i söndags. Jag bevittnade superfina dressyrhästar som presterade fint, trots att det blåste som sjutton. Vi satt i en liten kur och jag fick hålla fast alla papper med armbågarna för att de inte skulle blåsa iväg, när jag antecknade. Men det var roligt och domarna jag assisterade var professionella och berättade hur de tänkte när de gav sina slutmotiveringar om varje ekipage. Det var roligt och givande, jag tycker om att skriva protokoll på dressyrtävlingar.  Det är ju bara det att man blir sugen på att tävla sedan, när man bara ser de vackra slutresultaten. Vinnaren av klass Medelsvår C:2 inspirerade mig på riktigt. Förutom att hon verkade väldigt avspänd och utstrålade att det var KUL att tävla dressyr så hade hon en intressant häst. Det var en ponny, och trots att den inte kunde briljera med samma rörelsemönster som de riktigt stora dressyrhästarna, så brydde den sig inte märkbart om blåsten och var superlydig. Därför plockade ekipaget typ jämna 7:or nästan

  Matprojektet fortsätter och det är svårare att äta mycket och regelbundet på helgerna nu, eftersom jag inte håller samma rutiner som på veckodagarna. Jag behövde  ta med mig en liten "matkasse" med mellanmål, lunch och ett mellanmål till, om allt skulle flyta på bra idag. Idag åt jag frukost hemma (havregrynsgröt med rivna morötter) och åkte sedan på hästloppis med Anna och Ebba  i Medle, sedan blev det mellanmål i mitt hemmastall (keso och granola) och så smörjde jag upp Galishimos sadel och träns med sadeltvål och sadelfett, under tiden det åskade och hällregnade ute. Sedan åt jag lunch i stallet (ris och kyckling) innan jag hämtade Galishimo för att rida. Dessa avbrott för mat är lite störande och jag tycker att allt tar så lång tid, och att jag tappar mitt flow när det hela tiden ska ätas. Mat brukar inte få ta så här mycket plats i mitt liv.  Men samtidigt så känner jag att jag orkar lite mer än jag brukar. Målet är väl att jag ska äta lite mindre innan jag sväller ur

 Galishimo har gått på halvfart i två veckor och mestadels ridits varannan dag, under tiden jag renoverade. Jag har ridit mycket i galopp och gjort en volt i galopp. Visst låter det enkelt, va? Att göra en volt i galopp, Och banalt. Har stackarn inte kommit längre än så att hon svänger hästen i en volt i galopp? Herre-guud det är ju busenkelt att göra en volt i galopp. Jodå. Nu ska jag tala om för er, att en volt i galopp har så många bottnar, och jag har förmodligen inte utforskat mer än hälften av dem.  För några veckor sedan var volterna i galoppen riktigt krävande. Jag var tvungen att driva för att Galishimo inte skulle bryta av till trav, jag var tvungen att luta mig inåt ibland, men inte så mycket så hela hästen tippade, jag var tvungen att vara stabil på ytter tygel och leda inåt med inner tygel. Bogarna ville glida iväg utåt. Och jag fick driva. Och uppmuntra honom. Det kändes tungt för oss båda. Och när vi tog oss runt en volt så tjoade jag lättat och var nöjd över vad vi åsta