Dressyrsekreterare och två hinder


Jag var domarsekreterare i söndags. Jag bevittnade superfina dressyrhästar som presterade fint, trots att det blåste som sjutton. Vi satt i en liten kur och jag fick hålla fast alla papper med armbågarna för att de inte skulle blåsa iväg, när jag antecknade. Men det var roligt och domarna jag assisterade var professionella och berättade hur de tänkte när de gav sina slutmotiveringar om varje ekipage. Det var roligt och givande, jag tycker om att skriva protokoll på dressyrtävlingar. 

Det är ju bara det att man blir sugen på att tävla sedan, när man bara ser de vackra slutresultaten. Vinnaren av klass Medelsvår C:2 inspirerade mig på riktigt. Förutom att hon verkade väldigt avspänd och utstrålade att det var KUL att tävla dressyr så hade hon en intressant häst. Det var en ponny, och trots att den inte kunde briljera med samma rörelsemönster som de riktigt stora dressyrhästarna, så brydde den sig inte märkbart om blåsten och var superlydig. Därför plockade ekipaget typ jämna 7:or nästan hela vägen och vann, till skillnad från de dressyravlade hästarna som pendlade lite mellan 4:or och 9:or. Jag blev inspirerad. 

Sedan insåg jag hur mycket jobb som skulle ligga bakom ett par 7:or på ett domarprotokoll. De största vägbulorna är följande två: 

1. Kontakta ytterligare en sadelutprovare och prova ytterligare dressyrsadlar som glider fram på stackars Galishimo, med efterföljande besvikelser och några tusenlappar mindre i fickan. Som jag gjort flertalet år innan. Men jag fick som sagt lite feeling och ska faktiskt prova en Globus då den ändå fanns i stan. Jag tvivlar men testar. 

2. Gå ned i arbetstid.  Jag insåg att om jag går ned till 75% så blir det 6000 kronor mindre i månaden efter skatt. Woha! Det är dyrt att gå ned i arbetstid! Jag har ju insett att jag tillhör skaran "Normala Människor" som inte kan prestera åtta timmar på jobbet och sedan även prestera på fritiden. Jag behöver antingen tid för återhämtning, exempelvis genom att gå ned i arbetstid, eller så behöver jag låta bli att prestera på fritiden. 

Visst är det fint med prestation, men i grund och botten har jag min häst för min återhämtning. Björn var med och vi handpromenerade Galishimo i Lillskogen på kvällen. Vi bara gick runt med honom efter stigarna och pratade med varandra om hur dagen varit. Det blåste fortfarande massor men Galishimo var lugnare än någonsin. Blicken, skritten, ögonen. Han var nöjd. Han gick i mitten av sin lilla människoflock av husse och matte.  Han gjorde ingen ansats att tigga av oss eller försöka beta åt sig blad eller ris. Han myste bara på med oss. Bara gemenskap och ingen prestation. Det får vi inga fina protokoll för,  men det är njutningsfullt ändå. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer