Förvänd galopp!

 Jag har börjat nosa lite på förvänd galopp med Galishimo. Första gången jag testade var förra veckan, och det gick väl uppriktigt lite sådär. Jag tänkte mig att höger galopp i vänstervav borde vara svårast eftersom han är mjukast och lätt blir lång i det varvet. Jag tänkte därför börja med bara den galoppen och om jag lyckades med några pass med den svåra förvända galoppen i vänstervarvet, så kunde jag i framtiden sedan prova det varv som jag misstänker är lite lättare, någon eller några veckor senare. Jag försökte alltså fatta höger galopp vid vänstervarvet på raksidan, vid bokstaven E. Galishimo kom snabbt upp i lite stress, tog fel galopp än den jag föreslog, eller slängtravade. Någon gång tog han rätt men det kändes mest slumpartat så jag lade ned mycket tid på att berömma honom och ge honom känslan av att det är roligt att gissa och att han inte är en dålig häst om än vi missförstår varandra. Han blir lätt spänd när han inte förstår vad som förväntas av honom och man vill inte att han ska fastna i den stressen. Då får man berömma och lugna så gott man kan. 

"Det här blir ju obegripligt för honom..." suckade jag till Angelika som också red. 

"Om han fattar förvänd galopp så kommer jag ju att avbryta den på kortsidan så det inte blir för svårt för honom med för många förvända svängar, och jag kommer att berömma honom. Om han fattar fel galopp kommer jag också att avbryta den på kortsidan för att jag inte vill att han ska fortsätta i en galopp jag inte bett honom om... hur ska han rimligtvis kunna förstå vad jag är ute efter?!" Angelika lyssnade intresserat och jag kände mig lite uppgiven. 

Sedan så har jag känt mig lite dum som låtit Galishimos misslyckas, som inte tagit in en tränare och bara skapat oreda mellan de små arab-öronen under ridpasset. Så jag har backat och låtit bli att göra den förvända galoppen nästkommande dagar. På fredagen tog jag och mamma Galishimo på en avsutten myspromenad i skogen, och sedan fick han ju vila både lördag och söndag när jag var hos min bror i Umeå. 

Idag var jag ju, av förklarliga skäl, ganska trött, och omotiverad att rida.

"Det får bli vad det blir..." suckade jag till Cecilia. 

"Det blir nog bara skrittövningar." fortsatte jag urlakat när jag skrittade ut på ridbanan. 

Sagt och gjort. Det blev lite serpentiner och eftersom det både var småbarn och en nyinriden unghäst på ridbanan, samt något som lät som reparationsljud på tågbanan ute i dimman, och en häst som longerades, så blev det mycket halt och klappande. Ibland gjorde jag lite skritt och galoppövningar eller travade bara runt lite. 

Det var bara det att i vänster varv.. precis vid bokstaven E, gjorde Galishimo, på eget intiativ, en klockren förvänd galopp. Alltså precis på den plats där jag kämpat med honom veckan innan, och då han slängtravad och stressat, så gör han plötsligt en helt avspänd, förvänd galopp. Jag stannar förvånat upp. Klappar honom lite fundersamt över öronen. 

"Var det där en slump, eller har du funderat på förra veckans övning?" frågade jag Galishimo. Galishimo såg lika fundersam ut. Lite som han sade: "Jag vet inte. Har jag det?" 

"Detta måste utforskas..." sade jag fundersamt och satte av i trav med honom i vänstervarvet. Precis när vi passerade E så bad jag honom ta en förvänd galopp igen. Den satt klockrent. Han svängde fint in mot kortsidan i den förvända och jag avbröt övningen och klappade honom och berömde honom mycket och gick snabbt ner i skritt.

"Om du fattar en förvänd galopp till vid bokstaven E så har du gjort det tre gånger på raken. Då kan det omöjligt vara en slump!" sade jag till Galishimo, och så försökte vi igen. Ytterligare en klockren förvänd galopp sattes, vi tog ett hörn förvänt och sedan bröt jag av till trav och berömde honom. 
"Men hur gick detta till? Har du funderat på detta över veckan?!" frågade jag Galishimo igen. 
"Kanske!" svarade han nöjt. 

Sedan klappade jag honom en stund. Vi tittade på lite annat som hände på ridbanan. Karin och Rissa galopperade några varv. Vi tittade på. 

"Är jag dum om jag provar förvänd galopp i andra varvet också? Eller ska jag nöja mig här?" frågade jag Karin. 
"Nämen prova du! Han ser så nöjd ut, gör ett försök!" peppade Karin och stannade sin häst för att titta. 

Vi travade lite försiktigt i höger varv. Jag gjorde en liten halvhalt, och fattade galopp, vid bokstaven B. En fin förvänd galopp serverades i även det andra varvet. 

"Han är så löjligt fin!" utbrast jag och travade ett varv till. Fattade en förvänd till vid bokstaven B. Den satt igen. 

"Jag kan inte tro det!? Han fattar inte fel en enda gång och tar hörnen förvänt utan problem?!" jublade jag glatt och förvånat. 

Sedan klev jag av och hade pusskalas på araben. Jag som trodde att det skulle bli problem med spänningar och slängtrav. Jag som trodde att jag skulle behöva en tränare. Jag som trodde att vi inte skulle kunna lösa det själv. 

Jag underskattade honom. 

.