Inlägg

Visar inlägg från mars, 2017

Fysträningen går super!

Bild
Jag har ju småtränat, relativt oregelbundet, i mangelrummet sedan oktober då jag vägde 67 jävla kilon , men nu har jag ju (inte bara gått ned till 61 kilon utan även) haft mitt gymkort i två veckor och tränat på gym. Det gav verkligen en riktigt boost för träningen! Samtidigt om jag köpte gymkortet så köpte jag träningskläder och en ny träningsbag som jag har på jobbet. Bagen är alltid redo om jag får en lucka på lunchen eller så jag kan träna ett pass innan arbetsdagen börjar. Det går kanonbra. Jag är ju väldigt rädd om senor och ligament efter att ha klantat mig för tio år sedan och jag minns än idag hur olidligt plågsamt det var att orsaka sig knäproblem av för mycket löpning. Så jag springer fortfarande bara 20 minuter per pass. Apropå länken så ber jag om ursäkt för mitt vassa språkbruk som 26-åring. Det var då ett svärande. Jag tyckte väl jag var en hårding.  Men jag hade väldigt ont, vad jag minns.. Hur som helst. Här är min bag som alltid säger peppande saker till mig o

Transportträningstillfälle...6?

Bild
Nu har jag tappat räkningen på hur ofta jag transporttränat med Galishimo. Är det sex gånger? Jag har hållit på ett tag nu. Galishimo blir ju inte på bra humör när man fäller ned presenningen i bakluckan, eftersom presenningen prasslar och rör sig, så jag passade på att träna på ett litet annorlunda sätt idag när ändå Elin var med. Det här är inte en bild på min transport, men det är samma typ av presenning jag talar om. När man fällt upp rampen så drar man ned en slags gardin och fäster den med gummiringar på rampens utsida. Den prasslar. Den rör sig. Och den är bakom rumpan på stackars Galishimo. Elin stod framme vid huvudet och pratade kärlek med Galishimo och erbjöd honom foder, under tiden som jag stod bakom honom och drog upp och ned presenningen, på exakt samma metodiska sätt, upp och ned... i tio minuter. Galishimo var väldigt kränkt över detta och kunde ICKE äta pellets när han blivit så illa hotad av presenningen. Och vi stod bara och såg på, vi grymma, grymma människo

Elin red Galishimo igen!

Bild
Elin var ju med om en olycka i april förra året med Galishimo, då hon skadade ryggen illa, och hon har inte ridit Galishimo sedan dess. Men i går var hon ridsugen och vi bestämde oss för att ta en soft ridtur på Galishimo i det fina vårvädret. Jag fick lite fart att fixa det sista med Galishimos westernsadel och tänkte att hon kunde ta premiärturen med den. Jag har ju köpt ett sadelunderlägg, en sadelgjord i neopren och tog även en tur till närmaste hästsportsbutik för att köpa ett westernträns. ("Ska du?! Vi följer med!!" sa Linn, Veronica och Tuva i stallet, och plötsligt var min Honda fullsatt med glada och fnittriga tjejer). Jag satte ihop hela utrustningen innan Elin skulle komma och kände mig supernöjd när allt var färdigt! Tyglarna visade sig vara lite för korta men annars så verkade det mesta passa! Galishimo har börjat fälla päls och njöt när jag jobbade bort den mesta löst sittande pälsen med en ryktsten. Sedan följde Linn och hästen Leah oss när vi gick e

Träning med hästtransporten

Bild
Transportträningen går också framåt. Nu har min kompis Anna också köpt en egen transport så min transport står nu mitt emellan två andra transporter och behöver precisionsparkeras (i en lätt och liten s-formation eftersom stallet är i vägen för att man ska kunna backa rakt bak till den). Detta går inte smidigt men klart över förväntan. Det är riktigt bra träning för mig att pilla på med att backa in den i lugn och ro. Det gäller att titta bakåt i de stora svängarna och titta i backspegeln i finliret. Inte omöjligt! Galishimo har också gjort lite framsteg i helgens transportträning. Han är mycket lugnare nu och får betydligt mindre nervositets-diarré. Han känns inte lika orolig när jag drar ned gardinpresseningen på baksidan, ovanför den stängda rampen. Han står och trampar på stället ungefär som en joggare vid rödljus, men det känns mindre spänt än tidigare då han mer liksom frös fast och ryckte till.  Han kommer alltså snabbare till ro. Han kliver lugnt och försiktigt både in

Superhelg

Bild
Jag har haft en superhelg med långa promenader, solariesolande, en bra ljudbok, god mat och en massa annat. Jag har rensat ur garderoben också. Nästan lika bra som att rensa ut själen. På lördagen när det blåste tog jag och Galishimo en "hundpromenad" då han fick gå först och förfäras över saker. Det har kommit en ny barack och grävmaskin till skogen så det var väldigt förfärligt. Vi var eniga om detta. Gymträningen fungerar bra och löpningen fortsätter göra små framsteg varje gång. Enda smolket i bägaren var att mina sprittans nya löpartights envisas med att glida ned när jag springer. Hur långt de glider ned vet jag inte eftersom att jag börjar dra upp dom efter en stund. Men det känns som att det kan bli ett återkommande problem. Jag tycker jag har en ganska normal kropp. Jag blir lite förvånad när liksom grundfärdigheterna för ett par löparbrallor (att de ska sitta kvar) inte är uppfyllda. Men visst. Jag kan springa och dra upp byxorna samtidigt. Det är inte så att j

Westernsadel + halsring?

Bild
Det känns hur bra som helst med westernsadeln! Jag känner mig så taggad att börja använda den. Idag har jag beställt en westernpad och en sadelgjord åt sadeln, så jag kan börja använda den. Och westerntyglar. Sedan gjorde jag en snabb huvudräkning på hur mycket pengar jag bränt iväg sedan bilförsäljningen, och insåg att det snart är dags med ett köpstopp. Det har dragit iväg ordentligt. Galishimo får inget westernträns just nu i alla fall. Och jag köper nog inga westernjeans... Vi får blanda stilar lite...  Jag och Galishimo år 2013, då han var en fyraåring, i sin westernsadel och supersnygga westernpad. Galishimo hade ju som sagt westernsadel när han var ung och oförståndig(are) och jag kände mig verkligen mycket tryggare i den. Det ska bli så roligt att få sitta upp i en sådan sadel igen, då satt man verkligen ordentligt! En grej som jag är särskilt inspirerad att göra denna sommar är att kombinera westernsadeln med ridning med halsring, som jag nosade lite på i somras. T

Äntligen Westernsadel!

Bild
Jag har verkligen saknat westernsadeln som jag gjorde mig av med, för tre år sedan. Jag gav den till Galishimos uppfödare för några år sedan. Jag gjorde det för att visa min tacksamhet för att de lånat ut sin bil, sin tid, och sin transport till mig år 2013 när Galishimo skadade sig allvarligt och hamnade på en veterinärklinik i Hudiksvall. Jag bestämde mig efter något år att jag kunde ge dem min westernsadel som tack, det kändes rättvist och bra. De använder sadeln fortfarande så det blev bra. Nu när jag fått lite plus på pengakontot, så började jag genast kolla på westernsadlar igen. Jag minns att jag kände mig tryggare i westernsadeln också då det kändes som att jag satt djupare och man kunde hålla i knoppen på sadeln. Uppfödaren hade två jättefina sadlar av showtyp med vackra detaljer för 9000 kronor, men jag blev osäker på hur mycket jag skulle använda sadeln. Då fann jag en äldre Simco Arabian westernsadel i Burträsk för 3000 kronor, och när jag hörde av mig till tjejen som s

Äntligen gymkort igen!

Bild
I dag så köpte jag äntligen ett nytt gymkort. Jag har min mentala handbroms inne i fortfarande och har haft svårt att unna mig något extra. Men sedan tänkte jag att jag har faktiskt råd att kliva ut ur det lilla hörnet i mangelrummet och göra något roligare av mitt liv. Faktiskt. Det. Är. Dags. Att. Kliva. Ut. Ur. Mangelrummet. Nu. Det känns som ett strålande tillfälle just nu också, då jag bara väger 60 kilo, efter sju kilos viktnedgång, är hyfsat solbränd och känner att jag har ett helt okej självförtroende. Den värsta puckeln har jag alltså redan kommit över och nu ska jag belöna mig med rolig träning. Jag har sprungit på löpbandet i mangelrummet denna vinter. Inte regelbundet, men tydligen tillräckligt regelbundet, för några små, krypande, positiva förbättringar. Jag har alltid varit inställd på att gå på gymmet 360, som jag hade förut när jag flyttade till stan, men det kostar 415 kronor i månaden. Och förutom bastun, som är helt otroligt underbar, så drar jag ju inte ny

Ekonomin blir bara bättre

Bild
Jag fick ett besked om en oväntat stor löneförhöjning i fredags. Nu blir man aldrig rik som handläggare inom kommunen så det är inga jättesummor, men jag har slitit lite extra de senaste två åren och det har chefen uppmärksammat.  Jag fick även en skriftlig motivering till varför just jag förtjänade en högre lönehöjning än snittet. Det känns riktigt bra. Jag blev väldigt överraskad.Vilken arbetsgivare jag har! Sedan har jag bara tre avbetalningar kvar, 500 kr per månad, till min mamma. Det är pengar som jag fick av henne när jag separerade år 2013. Hon har aldrig bett om att få tillbaka några pengar men jag kan inte låta henne betala för att jag trasslade till tillvaron. För mig har det varit jätteviktigt att hon ska få tillbaka vartenda öre plus lite ränta. Så från och med juni så kommer jag att ha ännu mer pengar över varje månad. Högre lön och ingen mer utbetalning till mamma. Då kan den här täckesmarodören fortsätta strimla täcken med fortsatt frenesi, som om han vore en dokume

Djur och människor och garage

Bild
Jag startade lördagen klockan åtta med att laga hästtäcken i stallet (Sju revor, två täcken) för hand och red sedan Galishimo. Vi red i en åtta och övade på galoppfattningar åt olika håll. Så vi galopperade nästan en hel cirkel, skrittade några steg, och galopperade sedan åt andra hållet. Galishimo är ju lättroad så han tyckte detta var jättekul och laddade som sjutton när vi skulle skritta några steg. Så det var mest bråk i skritten då han taktade och skruvade på sig och ville ge järnet... Han har ju dessutom gärna velat fuska med att ta vänster galopp i högervarv men nu gjorde han rätt alla gånger hela ridturen, förutom vid ett tillfälle. Vänstergaloppen från skritt kändes dessutom superbra. Han sköt ifrån bra med bakbenen och behövde inga travsteg för att "komma igång" om man säger så. Det kändes som att sitta på krut. Han har superbra fokus (för att vara han, då) och bra tryck just nu. Han är jätterolig att rida. Mamma kom och fotograferade oss lite i slutet på passet

Bakslag vid lastning

Bild
Galishimo får panik när rampen fälls upp i transporten. Jag har ju inte fällt upp rampen tidigare men gjorde det ikväll och resultatet blev inte så bra. Jag stod vid honom i transporten och försökte lugna honom i en halvtimme men han skakade i hela kroppen och sprutade diarré och man såg pulsen slå genom hela kroppen på honom. Då kände man sig ungefär som världens sämsta tänkbara hästägare. Det blev också väldigt kallt att stå ensam ute i kylan, med sin oroliga lilla häst, i den diarréstinkande transporten, så jag blev alldeles genomfrusen. Jag tyckte inte heller om att se honom må dåligt så jag fick spänningsvärk i ryggen och axlarna. Lilla, lilla bakskygga Galishimo. Jag försökte mata honom med lite foder men han hade svårt att äta och ryckte till vid minsta lilla ljud, och stirrade ängsligt bakom sig, om och om igen. Det kanske är kopplat till olyckan för ett och ett halvt år sedan, men vi måste ju försöka gå vidare ändå. Jag hoppas att det känns bättre för honom i morgon i alla f

Återhämtning

Bild
Nu efter bilköp, lastträning, bilförsäljning och självklart ett rätt så krävande heltidsarbete på vardagarna, så är jag helt mentalt färdig. Jag slutade tidigare idag för att rida ett lite kortare pass, och sedan spendera resten av dagen i sängen. Även roliga intryck kan trötta ut mig. Galishimo var supertrevlig. Det stod tre hinder på ridbanan, en skoter körde i närheten, och stallägaren svetsade så gnistorna flög inom synhåll, det tog ungefär 25 minuter för Galishimo att komma till ro. Jag är givetvis överlycklig över ATT han kommer till ro och att han går bra att jobba med, och att jag inte hänger löst längre, när han är på tårna. Han vrider sig mest, höjer huvudet, och säger "SER DU!?!" med enorma ögon, särskilt på alla hinder på ridbanan, men han ändrar inte så mycket tempo eller riktning. Han var en bra och duktig kille, helt enkelt. Nu vill jag bara låsa in mig ikväll. Äta hämtpizza. Isolera mig. Smälta hela situationen... det är så kul att livet går så bra nu men

Skodan är såld!

Bild
Bilen jag köpte för fem år sedan är nu såld! Det känns helt underbart. När jag tittar på blogginlägget som jag länkade till här, för fem år sedan, så inser jag ju att jag innerst inne visste vad jag mådde bäst av. Jag skämtade om hur trött jag var och att jag övervägde att leva ensam men det var nog inte så skämtsamt skrivet egentligen. Jag var trött. Jag ville leva ensam. Det tog ett år till innan jag insåg att jag måste följa hjärtat, men nu är jag väldigt glad att jag gjorde det. Enda stora nackdelen med att leva ensam och ha häst är ju förstås ekonomin. Jag fick stänga gymkortet, jag har inga blommor i mina fönster, de flesta av mina kläder är flera år gamla, jag unnar mig inget som inte är absolut nödvändigt. Att spara till dragbilen har tagit flera år och jag har bara fått ihop ca 2000 kronor i månaden, om inget oförutsägbart hänt. Men nu vände det plötsligt när jag fick köpa Hondan billigt. Okej, det är inte den nyaste och fräschaste dragbilen, men den kommer att hålla må

Helgens lastträning

Bild
Både fredagen, lördagen och söndagen har jag lasttränat Galishimo. Han är ju en ganska lättlastad kille men själv så är jag osäker på flera moment. Att backa bilen mot dragkroken och fästa den känns lite osäkert. Vilken utrustning jag behöver när jag ska lastträna har jag också varit osäker på. Sedan känns det obehagligt att gå in i ett så trångt utrymme med Galishimo om han är lite på tårna och trampar runt. Sedan så ska jag ju kunna lasta honom helt själv utan hjälp från andra och då är det ännu viktigare att jag känner mig säker. Galishimo var inte särskilt mycket på tårna. Under fredagen så ville han inte låta sig lastas alls. Men på slutet kom han in och då fick han pellets. Detta kom han givetvis ihåg. Transportlastning och pellets hör ihop. Så sedan dess har han varit ytterst positiv och väldigt tålmodig med mig under lastträningen. På lördagen hade jag alldeles för lång lina och för mycket utrustning vilket bara gjorde mig klumpig. Galishimo stod artigt och väntade under tide

Det går bra nu!

Bild
Jag hann fixa lite med Hondan och tvätta upp den utvändigt på lunchen idag. Jag gillar den så mycket och längtar till i morgon bitti då bilen ska få sig en ordentlig dammsugning och lite pyssel invändigt. Snart ska jag flexa ut och rida lillkillen. I helgen ska jag också göra min kvarvarande Skoda mer färdig för försäljning, dammsuga den extra noggrant och lägga in sommardäcken i bagageluckan så den är redo att säljas iväg på studs. På tisdag är det bara ett sista olje- och filterbyte på Skodan, samt byte av en glödlampa, innan jag sätter ut den på annons igen. Till helgen kommer jag nog att lastträna Galishimo, vilket jag även tänkt göra helgen efter också. Om det går bra i slutet på nästa helg så ska jag börja anmäla mig på någon enklare kurs, för någon tränare som känner till mig, så får vi se hur det går!  Det går bra nu! Vilken tur att jag sparat pengar så länge, så att jag kan ha det så här nu!