Djur och människor och garage

Jag startade lördagen klockan åtta med att laga hästtäcken i stallet (Sju revor, två täcken) för hand och red sedan Galishimo. Vi red i en åtta och övade på galoppfattningar åt olika håll. Så vi galopperade nästan en hel cirkel, skrittade några steg, och galopperade sedan åt andra hållet. Galishimo är ju lättroad så han tyckte detta var jättekul och laddade som sjutton när vi skulle skritta några steg. Så det var mest bråk i skritten då han taktade och skruvade på sig och ville ge järnet...

Han har ju dessutom gärna velat fuska med att ta vänster galopp i högervarv men nu gjorde han rätt alla gånger hela ridturen, förutom vid ett tillfälle. Vänstergaloppen från skritt kändes dessutom superbra. Han sköt ifrån bra med bakbenen och behövde inga travsteg för att "komma igång" om man säger så. Det kändes som att sitta på krut. Han har superbra fokus (för att vara han, då) och bra tryck just nu. Han är jätterolig att rida. Mamma kom och fotograferade oss lite i slutet på passet, då kändes Galishimo ganska trött men ändå tillräckligt för några trevliga bilder.


Sedan tränade vi lastning i transporten. Och det kommer att ta tid innan vi är klara, eftersom han är bakskygg och blir rädd när rampen åkt upp och den lilla gardinpresseningen åker ned. Men vi har klarat värre saker förut. Det gäller bara att ge det tid, tid och lite mer tid...

Sedan råkade jag och mamma gå förbi en biosalong och råkade se att filmen "Sameblod" skulle börja gå om tio minuter. Vi klev spontant in och snörvlade till och från, i två timmar. Det är en väldigt stark och obehaglig film, som stannade kvar i tankarna länge efteråt. Inte bara tankar om samer och deras utsatta situation utan om.. ja... mänsklighet... vad fan är det egentligen?


Sedan då man var sådär lagom omtumlad efter filmen så råkade jag låsa in min bil i stadshuset, inklusive mina lägenhetsnycklar, och jag kom inte in i garaget på kvällstid för att hämta ut den. Jag och mamma fick promenera två kilometer hem till mig där hennes bil väntade. Jag fick fjäska för en stackars granne som också arbetar i kommunen och fick be honom skjutsa tillbaka mig till Stadshuset och se om han kunde komma in i garaget med sin tjänstelegimation. Det kunde han inte men tydligen så kan man använda parkeringsbiljetten som kod för att komma in. Slutet gott allting gott! Jag lärde mig något nytt och slapp spendera min lördagkväll i min trappuppgång. Jag är för gammal för sådant...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet