Fysträningen går super!
Jag har ju småtränat, relativt oregelbundet, i mangelrummet sedan oktober då jag vägde 67 jävla kilon, men nu har jag ju (inte bara gått ned till 61 kilon utan även) haft mitt gymkort i två veckor och tränat på gym. Det gav verkligen en riktigt boost för träningen!
Samtidigt om jag köpte gymkortet så köpte jag träningskläder och en ny träningsbag som jag har på jobbet. Bagen är alltid redo om jag får en lucka på lunchen eller så jag kan träna ett pass innan arbetsdagen börjar. Det går kanonbra.
Jag är ju väldigt rädd om senor och ligament efter att ha klantat mig för tio år sedan och jag minns än idag hur olidligt plågsamt det var att orsaka sig knäproblem av för mycket löpning. Så jag springer fortfarande bara 20 minuter per pass. Apropå länken så ber jag om ursäkt för mitt vassa språkbruk som 26-åring. Det var då ett svärande. Jag tyckte väl jag var en hårding. Men jag hade väldigt ont, vad jag minns..
Hur som helst. Här är min bag som alltid säger peppande saker till mig om min träning, när jag jobbar på kontoret. Jag älskar den. Den är liten och lätt men rymmer ändå precis allt. Sminkväska, duschgrejer, kläder, skor..
Och framstegen med löpningen tuffar på, alldeles utmärkt. Jag snittade idag på 9,7 km/h (6,11 min/km) och känner mig inte särskilt tung längre. Till sommaren springer jag säkert milen under timmen och kan känna mig någorlunda sportig när jag pinnar mig fram. Visst är det långsamt jämfört den tiden i livet då jag sprang Lidingölopp och grejade med Triathlon men jag bryr mig ärligt talat inte så mycket. Bara att få springa någorlunda hurtigt gör mig på fantastiskt bra humör.
Styrketräningen efter löpningen klickar bara i av sig själv. Ryggdrag och triceps en dag, Bröst och bänkpress nästa, och ben den tredje. Jag slappnar av och går på autopilot och vet vad jag ska göra och hur.
Lite som att komma hem igen. Lite så...
.
Samtidigt om jag köpte gymkortet så köpte jag träningskläder och en ny träningsbag som jag har på jobbet. Bagen är alltid redo om jag får en lucka på lunchen eller så jag kan träna ett pass innan arbetsdagen börjar. Det går kanonbra.
Jag är ju väldigt rädd om senor och ligament efter att ha klantat mig för tio år sedan och jag minns än idag hur olidligt plågsamt det var att orsaka sig knäproblem av för mycket löpning. Så jag springer fortfarande bara 20 minuter per pass. Apropå länken så ber jag om ursäkt för mitt vassa språkbruk som 26-åring. Det var då ett svärande. Jag tyckte väl jag var en hårding. Men jag hade väldigt ont, vad jag minns..
Hur som helst. Här är min bag som alltid säger peppande saker till mig om min träning, när jag jobbar på kontoret. Jag älskar den. Den är liten och lätt men rymmer ändå precis allt. Sminkväska, duschgrejer, kläder, skor..
Och framstegen med löpningen tuffar på, alldeles utmärkt. Jag snittade idag på 9,7 km/h (6,11 min/km) och känner mig inte särskilt tung längre. Till sommaren springer jag säkert milen under timmen och kan känna mig någorlunda sportig när jag pinnar mig fram. Visst är det långsamt jämfört den tiden i livet då jag sprang Lidingölopp och grejade med Triathlon men jag bryr mig ärligt talat inte så mycket. Bara att få springa någorlunda hurtigt gör mig på fantastiskt bra humör.
Styrketräningen efter löpningen klickar bara i av sig själv. Ryggdrag och triceps en dag, Bröst och bänkpress nästa, och ben den tredje. Jag slappnar av och går på autopilot och vet vad jag ska göra och hur.
Lite som att komma hem igen. Lite så...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar