Skodan är såld!

Bilen jag köpte för fem år sedan är nu såld! Det känns helt underbart. När jag tittar på blogginlägget som jag länkade till här, för fem år sedan, så inser jag ju att jag innerst inne visste vad jag mådde bäst av. Jag skämtade om hur trött jag var och att jag övervägde att leva ensam men det var nog inte så skämtsamt skrivet egentligen. Jag var trött. Jag ville leva ensam. Det tog ett år till innan jag insåg att jag måste följa hjärtat, men nu är jag väldigt glad att jag gjorde det.

Enda stora nackdelen med att leva ensam och ha häst är ju förstås ekonomin. Jag fick stänga gymkortet, jag har inga blommor i mina fönster, de flesta av mina kläder är flera år gamla, jag unnar mig inget som inte är absolut nödvändigt. Att spara till dragbilen har tagit flera år och jag har bara fått ihop ca 2000 kronor i månaden, om inget oförutsägbart hänt. Men nu vände det plötsligt när jag fick köpa Hondan billigt. Okej, det är inte den nyaste och fräschaste dragbilen, men den kommer att hålla många år till och jag kan öva på den utan att få panik om jag råkar repa den med... exempelvis hästtransportens dragkula när jag backar mot den.



Jag hade ju en period då jag gärna pimpade Skodan för några år sedan...

I tisdags lämnade jag in min lilla Skoda för byte av olja och oljefilter. I förrgår satte jag ut den på annons igen och igår så blev den såld. Pengarna kom in på mitt konto direkt. Jag är nöjd på så många sätt. Det var för övrigt ett jättegulligt par som kom och tittade på bilen. Jag gillade dem direkt när jag såg dem. De skämtade båda två, och härjade och fikade glatt, och stämningen blev hög direkt de kom in i lägenheten. "Nämen det där var mig då ett näpet kök!!" utbrast mannen det första han kom in i hallen och sedan fortsatte de bara att prata på. Sedan gnabbades de med varandra sinsemellan, på det där sättet som bara människor som tycker om varandra gör. De var inte särskilt intresserade av att pruta heller utan tyckte bilen var jättefin. Jag fick ett gulligt sms av dem efteråt också. De verkade tycka lite synd om mig som bodde ensam i min etta, haha...

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer