Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2019

Lite ringrostig träningsstart

Nu när det går bra att röra på sig igen så är jag mycket motiverad att börja träna igen. Det går bara lite trögt att få igång rutinerna igen. Igår: Kom på gymet, insåg att mitt gymkonto för Biocircuit stängt ned sig och jag kunde inte längre träna som jag gjort tidigare med förinställda redskap för vikter, repetitioner och motstånd. Detta var inte ett tekniskt fel utan ett Katarina-fel då jag inte bekräftat mina uppgifter inom GDPR vilket gör at systemet stängs ned efter ett antal veckor. Detta konto gick inte återställa och jag var tvungen att fixa en ny träff för att göra om alla inställningar. Efter att jag bokat en ny träff så tränade jag på egen hand på ett sätt som bäst kan beskrivas som halvdåligt. Idag: Kom till gymet med full gymbag och redo att öppna mitt konto och få mina inställningar etablerade igen av en Personlig tränare. Jag hade handduken, skorna, tvål och smink med mig. Och... och... vänta nu. Har jag glömt gymkläderna? Är de hemma på tork efter gårdagen? Just

Knän och volontärarbete

Bild
Minns ni inlägget jag skrev för fem veckor sedan? Jag skrev  Förlåt kroppen! och berättade hur min kropp tenderar att få inflammationer om jag stressar mentalt, men inte rör på mig fysiskt. Jag fick ju inflammationer i alla stora ledgångar i hela högra sidan och har haft lite svårt att röra mig. Sedan koncentrerade sig inflammationerna till mitt högra knä. Jag har haft svårt att böja mig ned på marken och ta mig upp igen. Men NU börjar det äntligen bli bättre! Det tog alltså fem veckor för kroppen att komma på banan igen! Helt galet att det kan bli så konstigt, och en mycket viktig läxa för mig. Kanske försvann det för att jag hade ordentligt med mensvärk i helgen och tog väldigt mycket Ipren för att klara att rida och aktivera mig. Jag var ju även funktionär på en hopptävling i lördags också, och då tog jag en Ipren lite då och då, för att klara av att göra mina funktionärs-uppgifter på tävlingen, utan att krevera av mensvärk. Då blev det väl en omedveten ordentlig kur mot inflammat

När han gör sitt bästa

Bild
Jag och Galishimo tog en uteritt med Ebba och Måns idag. Ett blött lager snö hade lagt sig över långturen (den vi brukar skritta på två timmar) och Galishimo tyckte allt var otroligt spännande. Vitt och allt. Måns hade inga intentioner alls att gå först och föste den mycket tittiga araben främst i ledet. Jag funderade på hur Galishimo skulle hantera att gå först under hela uteritten, utan att bli allt för nipprig, men han skötte sig riktigt bra. Jag kände att han var vaksam och lite spänd och att han ibland höll andan och tittade sig ängsligt omkring, men han tågade framåt hela tiden utan att stanna eller bråka. Men man ser att han anstränger sig. Ibland förstår man inte hur bra Galishimo sköter sig förrän man sitter av. I detta fall satt jag av efter ca 6 km, när det kom en mötande bil. Glädjen blev stor. Mycket stor. "NÄMEN GUD KOM DU NED TILL MIG?! VAD ROLIGT!!" utbrast Galishimo och började ivrigt slänga på huvudet, takta och frusta. Sedan kom gäspningarna. Gå

Bra ridkänsla

Bild
Efter förra veckans oktoberdepp om att jag var fast med en vinglig, överkänslig arab så har det hela långsamt övergått till en rätt så stor nöjdhet. Kolla bara travlängningen här ovan. Jag sitter i princip bara på honom, slappnar av, blåser ut luft, och länger tyglarna. Då följer hela hästen med bakifrån och fram till bettet. En riktigt bra kraft från bakändan. Må så vara att Galishimo är liten, har dåligt sadelläge, och inte har några flashiga gångarter att stoltsera med; han gör allt så rätt han bara kan. Han var riktigt rolig att rida. Vi har fortsatt jobba med vänsterbenet och jag tycker mig känna att det går ganska bra det med. Sadeln ger lite stolsits men jag kan inte påstå att Galishimo på något sätt missförstår vad jag vill göra. Sedan har jag tränat massor på att slappna av med inner ben i vänstegraloppen och inte dra upp det, precis som jag skrev senast. Första varven gick det inte alls och jag satt mindre bra. Jag satt framåtlutad med uppdraget knä, precis som på

Att sitta rakt över hästen

Bild
Jag har ju väldigt lätt att sitta rakt över Galishimo i högervarvet. I vänstervarvet är det ju lite svårare, och jag har börjat fördjupa mig allt mer i detta. Vad är det egentligen som händer, och varför?  Så här enkelt är det att sitta på Galishimo i vänster galopp, på volt, när han bär sig bra och är ungefärligt böjd och ställd i rätt riktning. Bekvämt och fint. Jag håller händerna någorlunda bredvid varandra och har samma tyngd i båda stigbyglarna. Kanske är min inre höft lite framåt, men det är ju inte så konstigt, det är ju Galishimos vänstra galopp och vänster bog som ska fram.  Så här kan det plötsligt bli några sekunder senare, utan att varken jag eller Galishimo förstår varför.  Jag sitter plötsligt inte längre rakt över hästen, utan har tydligt hamnet med vikten på Galishimos högra sida, samtidigt som jag liksom vikt mig inåt åt vänster.  Det syns att vi är i obalans. Min vänstra hand har glidit ut från min kropp och in mot cirkelns mitt, för att med tygeln för

Varför har man en häst?

Bild
Det kan ofta vara bra med motivations-svackor för man tvingas fundera igenom sina beslut och val. Jag har aldrig varit rädd för att tänka igenom saker och har alltid fnyst lite åt rådet: "Tänk inte mer på det." Oftast kommer man ju fram till något vettigt när saker har fått snurra några varv. Det gäller inte bara ridsporten utan även livet i stort. Jag har aldrig sett på mig själv som en person som ägnar sig åt ältande, men jag kan gott och väl ge mig själv någon vecka på att grundligt fundera igenom något, om det är något som skaver. Att äga en häst är dyrt och tidskrävande. I början är hästägandet ofta väldigt roligt. Man kan nästan få en  förälskelse i sin nya familjemedlem, men hur man än vrider och vänder på det så kommer en vardag, som man också måste få mening i. Det är ofta där som hästägare kan börja villkora sin vardag med sin häst, mot utbyte av att det sker en utveckling. Ordet utveckling blir ett flaggskepp och ett kvitto på om vardagen är meningsfull el

Får man bli trött på sin häst?

Bild
Får man vara supertrött på sin egen häst? Det får man väl? Idag har jag varit lite förkyld och trött, och har kämpat med att höja formen på Galishimo. Det blir bra stundvis, men i det stora hela väldigt, väldigt, vingligt och okontrollerat, framför allt i galoppen. Kanske inte så konstigt att det blir vingligt och okontrollerat då han mestadels fått gå i lång form. Men också för att han är han.  Vänstervarvet är som ett långt återkommande gräl då jag ber honom att inte flytta över min vikt på sin högra sida och han gör det ändå. Jag trycker till med min vikt på vänstra sidan och han blir kränkt och bromsar farten och låter valfria hästkroppsdelar slingra sig loss och glida iväg åt valfritt håll, ungefär som ett skepp som plötsligt bestämmer sig för att falla isär mitt under seglatsen, så att alla plankor och delar lösgör sig från varandra och glider ut planlöst över vattnet och vågorna, och sjutton saker måste korrigeras på fem meter. I galopp. Typ att jag försöker säga till

Kort tid av ovisshet

Jag hade tagit på mig att mocka hos en konvalescent islänning efter dagens långritt, och pratade lite glatt med hästfröken samtidigt som jag mockade. Plötsligt stod Sara utanför sjukhagen. "Du, din häst är halt... rejält halt." "Va? Hur är det möjligt, jag red honom en mil alldeles nyss..."  svarade jag förvirrat, precis som att jag vägrade ta in hennes ord och bara försökte få ihop meningen. "Ja, de andra sade också det, jag förstår att du ridit ut med honom, men nu ser det illa ut, det är höger bak." konstaterade Sara. Eftersom Sara är en väldigt erfaren hästmänniska, av den coolare sorten, som inte har tendenser att överdriva, så steg pulsen lite och jag skyndade mig ut ur sjukhagen och lade ifrån mig dynggrepen. Sedan är det en kort promenadsträcka på ca 200 meter tills man kommer till stallet och jag försökte kallprata med Sara under tiden som jag blev allt mer orolig. "Ja.. han är ju en dramatisk häst... han kanske överdriver..." sade

Konsten att inte hämta en häst på lösdrift

Lill-Ebba hamnade i knipa då hon fått en veterinärtid för att vaccinera Rand, hemma på vårt stall, samtidigt som hon hade ett prov i skolan.  "Det är lugnt, jag fixar det!" sade jag och skyndade mig att avsluta jobbet för eftermiddagen för att skynda mig iväg och hämta Rand. Jag kände mig lite flåsig och sliten och konstaterade att jag kände mig lite sjuk. Jag tog Rands grimma och grimskaft och skyndade mig förbi hagarna för att hämta honom, längst bort. För att hämta Rand så måste man passera Galishimos hage, där han går med sex hästkompisar på lösdriften. Rand har sin lösdriftshage en liten bit längre bort.  I bortre änden av Galishimos hage så skymtade jag Galishimos rosa täcke, och han och kompisarna verkade äta ur en nyöppnad bal, långt där borta i hans hage.  "Skönt, han märker mig inte." tänkte jag och skyndade mig vidare förbi hagen.  Sedan hör jag ett dunder. Jag hinner inte fatta riktigt vad det är förrän en häst med rosa täcke slirar alldeles

Sagan om ett helt vanligt armbandsur

Bild
För många år sedan, när jag var 27, fick jag en klocka av min dåvarande sambo. Vi hade bestämt oss för att tillsammans flytta till en ny ort och han ville att vi skulle flytta in till ett vitt, fint, radhus, i de finare områdena på orten. Jag sa ja, ja JA! och jublade över livet och att det var i förändring. Han hade fått en chefstjänst och jag fick snabbt ett jobb på kommunen. När vi bara bott tre veckor på den nya orten så fick jag en present från honom, ett armbandsur. Bara sådär. Varken som födelsedagspresent, eller förlåtpresent, eller någon-särskild-dag-present. Jag kände mig otroligt lycklig och priviligierad. Nu börjar ju livet!  Det var alltså så här det kändes att vara älskad, och uppskattad, och känna att någon ville dela livet med en och ge mig en fin ESPRIT-klocka. Det var ju bättre än vad jag kunnat drömma om.  Efter att jag haft denna klocka i tre veckor så blev jag dock dumpad och bostadslös i samma veva. Det man inte trodde kunde hända en själv hände. Den

Höstfix

Bild
Jag klev upp tidigare på morgonen för att rida idag, och möttes av ett fint puder snö ute, och lätt dimma som solen ändå kunde lysa igenom. Det blev ett matt fint filter över hela stallet och det var riktigt mysigt att rida Galishimo. Vi övade på att följa fyrkantsspåret och han var överambitiös som vanligt. Långsidorna är tydligen jätteroliga, fortfarande. Särskilt en långsida. Den sidan har en totalt annan laddning än den andra långsidan, enligt Galishimo. Gör jag ingenting under denna långsida så känns det som att han vill bralla iväg hejvillt, han börjar dra ihop sig och stampa upp energin redan några meter innan den långsidan. En stallkompis tyckte dock det såg bra ut och mycket energiskt, så jag ska försöka att inte stoppa upp honom när han peppar upp sig på långsidorna.  Ja. Han är tio år.  Ja. Han har passerat otaliga långsidor under dessa tio år.  Av outgrundliga skäl så är dessa långsidor fortfarande spännande.  Och ja, det är därför han är jättekul att rid

Det årliga urfjucket

Bild
Galishimos årliga urfjuck har startat och han småsprattlar lite här och var och blir märkligt upprörd över småsaker. Han lägger päls. Det har blivit höst. Han rör på sig mindre i hagen. Han kan dra iväg en bakutspark om jag tar för hårt i tyglarna. Stor kris. Varje år. Skillnaden motför tidigare år är väl att jag är bättre mentalt förberedd och ser till att varken pressa mig själv eller honom när han fjuckar ur. Han blir ju lugn igen när snön kommit och vinterpälsen satt sig. Det är ingen idé att vi blir ovänner under denna period. Det är ingen idé att jag kämpar på och rider honom  tills jag totalt tappar förtroendet för honom, när vi båda är bra kompisar de andra 9 månaderna på året. Detta år har jag även ett härligt stöd från andra ryttare som tycker det är helt okej att rida lugnt och inte bryr sig nämnvärt om jag promenerar med urfjuckad häst ett tag. Både urfjuckade hästar och urfjuckade ryttare brukar kunna ta sig igenom vår milsrunda utan större dramatik. Idag var v

Perfekt tröst i ruskvädret!

Bild
Äntligen kom mitt paket från HÖÖKS! Först ut var ett par täckbyxor jag beställt. De var lite stora och långa (storlek M)  men väldigt bekväma och lätta att vika upp. Jag kommer nog att ha dem en hel del denna vinter! Jag använde dem redan idag i det regniga ruskvädret och tyckte de var både lätta, varma och väldigt vattentäta. Jag spolade av lera från dem (underbenen) när jag hade på mig dem, i spolspiltan, och de klarade vattentrycket utan att jag blev fuktig på benen. De passar helt okej till den bruna jackan jag köpte ganska nyligen. Mycket bra!  Det andra inköpet var detta täcke från Hööks. Jag hade lite fredagsfeeling för två veckor sedan, när jag precis fått lön och såg täcket i HÖÖKS höstkatalog, och tänkte att "rosa ju är snyggt"... Sedan ångrade jag mig och tyckte jag kunde ha valt en lite mer neutral färg...  … men när Galishimo väl fick på sig sitt rosa täcke så såg han ganska söt ut. Det kändes lite lättare att släppa ut honom i den leriga lösdri

Kostnad för mig att ta BE

Bild
Nu har jag räknat ihop hur mycket pengar som gått åt för mig att ta körkortet. Min bil är ju en äldre Honda från 2002 och får inte dra tunga släp, men den får dra min hästtransport, så jag bokade körlektioner och hyrde och använde trafikskolans lite nyare bil som fick dra tyngre släp, och med det hyr jag ju släpet också. Om man har någon i familjen med BE och som dessutom har släp och bil för detta så kommer man undan med en hel del tusenlappar i övningskörning och förarprov. Men här är listan på alla kostnader jag hittat kopplade till BE-körkortet: Gratis synundersökning men inte helt gratis glasögon: 3,900 kr En onlinekurs för trafikteori 338 kr Inskrivning på trafikskolan 600 kr Läroböcker från trafikskolan 550 kr Körlektion 1: 980 kr  Körlektion 2: 980 kr Körlektion 3: 980 kr Teoriprov på trafikverket plus fotografering: 405 kr. Körlektion 4 (timmen innan förarprovet):  980 kr.  Hyra av bil och tungt släp i 90 min att använda inför förarprovet 900 kr.  Trafikverkets fö

Har tagit BE-körkort!

Bild
Yes! Nu är jag äntligen i mål. Jag var så ohyggligt nervös inför körprovet. Hela dagen innan så var jag sur och spänd och jag tittade på säkerhetskontroller på Youtube och läste på om lastning och surrning och frågade mig själv om och om igen: "Varför gör jag detta?" För det är ju lite ironiskt att jag tror att jag ska tycka att det är roligt att ta BE-körkort men i själva verket hamnar jag i ett hål av prestationstänk, kombinerat med tidsbrist, och lite halvdåligt självförtroende, och så hastar jag runt med andan i halsen och känner att jag inte hinner med. Min logiska hjärna har försökt att lugna mig och har haft flera sakliga argument, såsom: "Du har redan en bil och transport på ditt vanliga B-körkort. Du är inte beroende av ett BE-körkort. Du har inte ens råd med en bil eller ett släp på BE-körkort. Alltså kan du chilla. Detta är bara för din egen skull." Min reptilhjärna säger:  "Du är kass. Du har tränat för dåligt och inte planerat din tid rätt.

Vad tycker du om digital övervakning?

Bild
Det diskuteras en hel del om artificiell intelligens och dataövervakning. Jag verkar vara den enda som är positiv till detta. Omgivningen verkar förfärad över allt maktmissbruk som kan följa med detta och jag undrar om maktmissbruk är något nytt begrepp som det kanske är lite för sent att förfära sig över?  Vi exporterar vapen och svenska minor som folk skjuter ihjäl varandra med, och de flesta ekonomiska skatteflykter påverkar vårt samhälle stort. Nej, fram för digital övervakning av människans varje steg, det är en liten mina i jämförelse. Om det används för att förhindra kriminalitet så kommer ännu fler brott att lösas, vi får mer skatt, och kan bli ett rikare samhälle. Tänk dig att ett hus brinner och samhällets digitala poliser kan se om någon som köpt tändvätska de senaste tre veckorna även befunnit sig i närheten av huset vid tiden för antändning. Eller ännu mer avancerat - om någon som köpt tändvätska för tre veckor sedan träffat en kompis veckan innan som i sin tur bef

Uteritt och återhämtning

Bild
Helgen startade med en härlig uteritt med Ebba och Angelika. Två riktigt glada ryttare som verkligen tycker om sina hästar, det fyllde på min energi. Dessutom så berättade jag att jag var lite trött och låg, och risken när jag rider trött är att jag blir spänd, och då blir Galishimo ännu mer spänd, och så kan den onda cirkeln vara igång. De förstod precis vad jag menade, och höll hela tiden ett öga på mig och Galishimo, så vi alla skulle ha en trevlig ridtur. Och trevlig blev den! Detta är anledningen till att jag inte vill vara på ett privatstall utan trivs bra på ett större stall. Det är lätt att arrangera en lugn ridtur och finna de personer som både har tid och lust att ta det lugnt när man själv behöver det. Dagen efter var jag ännu tröttare men jobbade en kortare stund med en lätt öppna i vänster galopp, som tränaren instruerat mig med. Det blir väldigt vingligt och obalanserat för oss, men när Galishimo går ur öppnan och galopperar framåt igen, så får han verkligen några

På laddning!

Bild
Nu är min Månsvecka över, och olyckligtvis sammanföll den med tidernas tuffaste jobbveckor. Sista utbildningen höll jag och en kollega på torsdagen, och vi var klara med utbildningen och städning av lokal klockan 17.00. Nu har vi utbildat över 200 mellanchefer i kommunen i 14 olika omgångar. Och vi har gjort det bra. "Jag känner mig inte trött, men om jag vilar kommer jag nog att bli trött." sade jag till Björn igår. "Mm.." sade han. "Jag får nog räkna med att vara spak en vecka eller så, innan jag är på fötter igen." konstaterade jag. Jag visste inte hur rätt jag hade. Idag, fredag, så har jag gått runt som i en dimma och knappt kunnat fokusera över huvud taget. Jag har fått det låga känsloläge som jag brukar få efter en ordentligt ansträngning också, och vill helst isolera mig från både människor och intryck. Jag har en inbokad uteritt i morgon med några vänner och hoppas jag kan kliva ur dimman en timme eller två i morgon. Annars får jag avbok