Bra ridkänsla

Efter förra veckans oktoberdepp om att jag var fast med en vinglig, överkänslig arab så har det hela långsamt övergått till en rätt så stor nöjdhet. Kolla bara travlängningen här ovan. Jag sitter i princip bara på honom, slappnar av, blåser ut luft, och länger tyglarna. Då följer hela hästen med bakifrån och fram till bettet. En riktigt bra kraft från bakändan. Må så vara att Galishimo är liten, har dåligt sadelläge, och inte har några flashiga gångarter att stoltsera med; han gör allt så rätt han bara kan. Han var riktigt rolig att rida.

Vi har fortsatt jobba med vänsterbenet och jag tycker mig känna att det går ganska bra det med. Sadeln ger lite stolsits men jag kan inte påstå att Galishimo på något sätt missförstår vad jag vill göra.

Sedan har jag tränat massor på att slappna av med inner ben i vänstegraloppen och inte dra upp det, precis som jag skrev senast. Första varven gick det inte alls och jag satt mindre bra. Jag satt framåtlutad med uppdraget knä, precis som på bilden nedan, med vänster hand nere i mitt knä, men sedan kom jag verkligen in i det och fick bättre ordning på kroppen. Björn hade i uppdrag att skrika "HANDEN!" varje gång han såg att den gled inåt.  När Björn filmade sista galopprundan så såg jag mycket mer balanserad ut och kände mig riktigt nöjd. Filmen var dock inte så mycket att dela med sig eftersom det blev för mörkt. Men jag såg tillräckligt bra för att inse att jag satt betydligt bättre. Det kändes riktigt bra!