Konsten att inte hämta en häst på lösdrift

Lill-Ebba hamnade i knipa då hon fått en veterinärtid för att vaccinera Rand, hemma på vårt stall, samtidigt som hon hade ett prov i skolan. 
"Det är lugnt, jag fixar det!" sade jag och skyndade mig att avsluta jobbet för eftermiddagen för att skynda mig iväg och hämta Rand. Jag kände mig lite flåsig och sliten och konstaterade att jag kände mig lite sjuk. Jag tog Rands grimma och grimskaft och skyndade mig förbi hagarna för att hämta honom, längst bort. För att hämta Rand så måste man passera Galishimos hage, där han går med sex hästkompisar på lösdriften. Rand har sin lösdriftshage en liten bit längre bort. 

I bortre änden av Galishimos hage så skymtade jag Galishimos rosa täcke, och han och kompisarna verkade äta ur en nyöppnad bal, långt där borta i hans hage. 
"Skönt, han märker mig inte." tänkte jag och skyndade mig vidare förbi hagen. 

Sedan hör jag ett dunder. Jag hinner inte fatta riktigt vad det är förrän en häst med rosa täcke slirar alldeles bakom mig och jag hör ett ivrigt hummande. Jag vänder mig om.
Galishimo, som tidigare var 120 meter bort. Står nu så nära mig det bara går. Och han ser överlycklig ut. 
"Höhöhöhmm!" säger han glatt. 
"Nämen inte du... jag ska hämta Rand." svarar jag och går vidare. 

Plötsligt dundrar det till. Galishimo börjar galoppera efter stängslet. Hans glada ögon ser oroliga ut. 
"Hallå?!" säger han. 
"Jag är ju din häst!" säger han igen. 

Jag ignorerar honom och fortsätter gå. 
"JAG ÄR JU DIN OCH DU ÄR JU MIN!" gnäggar Galishimo olyckligt och börjar springa fram och tillbaka, fram och tillbaka i leran. 

Jag vänder mig om. Han ser olycklig och frågande ut. 

"Ähmen vad fan, vad är det för fel på dig?" muttrar jag och stirrar på Rands grimma. 
"Miiiih!" gnäggar Galishimo barnsligt. 

"Jaha, jaja... jag tar väl in dig då..." muttrar jag stressat och vänder på klacken med Galishimo ivrigt taktandes på andra sidan stängslet och ivrigt "hummande" med rösten. Jag tar ut honom ur hagen och leder in honom i stallet. 

"Men... skulle inte du hämta Rand?" frågade en stalltjej förvånat när jag surt tar in Galishimo med Rands grimma 
"Ja, trodde också att jag skulle hämta Rand..." mumlade jag. 

Galishimo får en liten tuss hö och får nöjt hänga i boxen när de andra hästarna ska vaccineras.

"Ska den där vaccineras också?" frågar veterinären och pekar på Galishimo.

"Nej, han klarar bara inte av att jag tar in andra hästar.... 

från andra hagar...." 

 mumlade jag. 

. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer