När han gör sitt bästa


Jag och Galishimo tog en uteritt med Ebba och Måns idag. Ett blött lager snö hade lagt sig över långturen (den vi brukar skritta på två timmar) och Galishimo tyckte allt var otroligt spännande. Vitt och allt. Måns hade inga intentioner alls att gå först och föste den mycket tittiga araben främst i ledet.

Jag funderade på hur Galishimo skulle hantera att gå först under hela uteritten, utan att bli allt för nipprig, men han skötte sig riktigt bra. Jag kände att han var vaksam och lite spänd och att han ibland höll andan och tittade sig ängsligt omkring, men han tågade framåt hela tiden utan att stanna eller bråka. Men man ser att han anstränger sig.

Ibland förstår man inte hur bra Galishimo sköter sig förrän man sitter av. I detta fall satt jag av efter ca 6 km, när det kom en mötande bil.

Glädjen blev stor.

Mycket stor.

"NÄMEN GUD KOM DU NED TILL MIG?! VAD ROLIGT!!" utbrast Galishimo och började ivrigt slänga på huvudet, takta och frusta. Sedan kom gäspningarna. Gång på gång. Hela den lilla arabkroppen uttryckte glädje och lättnad. Han ruskade på sig som en hund för att bli av med lite blötsnö, och han sänkte lättat huvudet. Nu hade han sin matte hos sig, och han lade mulen gång på gång mot min axel. Att han var lättad, och kände sig tryggare när jag var med honom, var det omöjligt att ta miste på.
"Jag har faktiskt aldrig sett en häst bete sig sådär! Det ser så gulligt ut!" utbrast Ebba

Jag log jag med. Och jag hade faktiskt inte riktigt samvete att sätta mig upp på honom igen sista vägen hem. Han lade mulen mot axeln om och om igen, som om han tankade trygghet. Han hade ju varit en duktig häst.



Ebba och Måns red dock utan problem hela vägen. Måns behöver inte tanka trygghet. Han tyckte för övrigt att det inte var helt nödvändigt med en pilot heller, som skulle bestämma takt och tempo och annat trams. Han kan ju själv! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer