Varför har man en häst?

Det kan ofta vara bra med motivations-svackor för man tvingas fundera igenom sina beslut och val. Jag har aldrig varit rädd för att tänka igenom saker och har alltid fnyst lite åt rådet:
"Tänk inte mer på det."

Oftast kommer man ju fram till något vettigt när saker har fått snurra några varv. Det gäller inte bara ridsporten utan även livet i stort. Jag har aldrig sett på mig själv som en person som ägnar sig åt ältande, men jag kan gott och väl ge mig själv någon vecka på att grundligt fundera igenom något, om det är något som skaver.

Att äga en häst är dyrt och tidskrävande. I början är hästägandet ofta väldigt roligt. Man kan nästan få en  förälskelse i sin nya familjemedlem, men hur man än vrider och vänder på det så kommer en vardag, som man också måste få mening i. Det är ofta där som hästägare kan börja villkora sin vardag med sin häst, mot utbyte av att det sker en utveckling. Ordet utveckling blir ett flaggskepp och ett kvitto på om vardagen är meningsfull eller inte. Ofta när jag är trött eller omotiverad så kan jag ofta bli tröstad med: "Men ni har ju faktiskt utvecklats det senaste året!" och det skänker i många fall en viss tröst.

Men kan man trivas med sin häst utan utveckling? Kan man lägga mörka höst-timmar på sin vän och otaliga kurstillfällen utan att kräva en markant utveckling tillbaka? Där skiljer sig nog hästens upplevelse av människan, från människans upplevelse av hästen. Hästen kräver ingen utveckling, den förväntar sig ingen utveckling. Den vill äta, sova, röra på sig och stimuleras så den inte blir uttråkad.

Människan är ofta förtjust i förändringar, förbättringar och kvitton på hårt arbete. Och blir besvikna om dessa kvitton uteblir. Kanske för att vi är designade att motiveras av arbete som ger utdelning, exempelvis lägga ned slit för att odla något på våren, som kan skördas på hösten. Hästar sliter inte för en eventuell utdelning några månader framåt. De är designade att leva för dagen.

Och då är ju den naturliga följdfrågan om det är utveckling som är fritidsintresset, eller om det är hästen, som är fritidsintresset? Ibland hamnar man i situationer då man måste välja. Vill jag ha en utveckling eller vill jag ha min häst?

Ofta när jag funderar igenom detta så kommer jag fram till att jag vill ha min häst. Utveckling sker inte bara inom mitt intresse för ridning utan på så många andra fronter. Jag utvecklas i min profession och som människa i samspel med andra. Ibland går utveckling inom de olika områdena som vågor som avlöser varandra. Det kan vara ett stilla lågvatten inom ridningen men utvecklingsvågor kan gå höga på jobbet, och ibland är det precis tvärtom.

Men Galishimo har inget krav på sig att utvecklas denna vinter. I vinter är hans uppgift att jag kommer utomhus och får lite motion och frisk luft. Det får vara så, och sedan kanske det poppar fram en utveckling ändå. När vi minst anar det.