Livet är förändring

Jag köpte böcker idag och började titta på lite frågor som kan vara intressanta, inför teoriprovet. Precis som jag misstänkte så har jag fortfarande väldigt lätt för att lära mig, jag hade en fundering om jag kanske blivit lite långsammare med åren, men nej, minnesbanken funkar precis som väntat. Läser jag något en eller två gånger så sitter det. Så det gäller ju bara att ta sig tid och läsa det i lugn och ro, när tillfälle finns, så blir det inga problem. Jag testade ett provtest på körkort online och tyckte frågorna var bra. Jag funderar på att köpa även detta stöd och ta lite frågor nu och då. Tyvärr täcker ju frågorna inte BE-körkortet men teoriprovet kommer ju att innehålla vanliga körkortsfrågor också. Detta blir nog en lagom trevlig semester-sysselsättning. Jag tänker inte ha bråttom.

Nu har jag fått tillstånd och kan övningsköra för tungt släp! Jag ska gå in till trafikskolan under lunchen och lämna tillståndet där. Det känns bra, trots att jag har förstått att det inte finns så många övningskörningslektioner nu under sommaren. Men teorin kommer jag att få tillgång till och då har jag ju gott om tid att plugga.  I övrigt har jag insett att även denna semester blir ganska skral ekonomiskt. Glasögon, möbler och alla grejer till Galishimo har gjort att jag inte gått plus, trots ganska bra ekonomiska marginaler.  Sedan så behöver jag ta riktning på vad det egentligen är jag tänker spara till framöver. En ny transport? En ny bil? En ny häst? En kontantinsats till en större lägenhet?  Det mest vuxna vore väl en kontantinsats till en större lägenhet. Men det känns så tråkigt och inget jag egentligen längtar efter. Det mest ovuxna vore väl en häst till, jag längtar ganska mycket efter en okomplicerad häst av lugnare typ, som jag kan hoppa l

Jag har ju testat Huel i några veckor. Det är ett pulver som täcker en fullvärdig kost och innehåller alla näringsämnen, fibrer och fetter man kan tänkas behöva. Helt veganskt. Nyttigt och bra. Jag är sjukt nöjd. Jag önskar att jag hittat Huel tidigare i mitt liv. Jag tror jag ersatt minst ett mål om dagen med Huel sedan jag fick hem det. Jag har till och med köpt ett starting kit till Björn hemma hos honom, men i själva verket är det mest jag som tar Huel när jag är hemma hos honom. Huel smakar helt okej med kallt kaffe, eller att man fryser små kaffetärningar och mixar det med pulver och vatten. Eller så blandar jag bara ut det med min vanliga smoothie. En väldigt tydlig fördel som jag märkt med Huelen är att mitt blodsocker blir stabilare och jag orkar mer och längre! Jag brukar ofta bli vrålhungrig efter att jag ridit i stallet, men nu är energin jämnare och jag kan tänka igenom både en och två gånger vad jag borde äta efter stallet. Jag är inte sponsrad och får ingen för

Idag var det finare väder med sol, men det blåste fortfarande en hel del. Jag beslutade att löshoppa Galishimo i stället för att rida och riskera bli nervös i blåsten. Jag tror jag fattade rätt beslut där. Särskilt när han vägrar och nitar och går låg i sina berömda duckningar. Den här bilden förklarar ganska precis varför jag inte tror att "one-rein-stop"-fungerar på alla hästar. Om du satt på hans rygg just där och då, som på bilden ovan, i vilken riktning hade du velat dra hårt i tygeln? Höger? Vänster? Jaha, så du säger att en one-rein-stop ska göras innan hästen hamnar i denna position? Sedan när fick du snabbare reflexer än en häst?   Efter att Galishimo brallat länge och väl i blåsten, låt oss gissa på en 40 minuter, med väldigt många bloopers då han länge vägrade springa i vänster varv och ständigt nitade för att pipa iväg i höger varv, så hoppade han faktiskt ovanligt trevligt. Jag blev inte sugen att sitta på hans rygg trots de trevliga hoppen. Förspelet i

Den här blomhistorien verkar ju ha slutat lyckligt. Så här tragiska såg de ut i våras innan jag satte om dem och satte upp rankan i en rundställning. Jag borde inte erkänna mitt katastrofalt dåliga engagemang med blommor nu vid 38 års ålder, men nu har jag ju faktiskt lyft ett finger och behöver dela med mig av min enorma stolthet. Dom såg lite tunna och olyckliga ut och jag funderade länge och väl om det var värt att sätta om dem eller om de alltid skulle se ut som de överlevt ett koncentrationsläger. Men nu har de legat i ny jord ett tag, de gula löven har lossnat och nya har tillkommit, och nu ser de betydligt gladare ut. Och kolla orkidén, så här snygg var den inte ens när jag köpte den... 10 blommor har den fått!

Björn gosade med Galishimo innan vi åkte till  ridhuset, och jag fixade flätorna på honom innan avfart. Vilket jobb det börjar bli att reda ut och fläta om dessa flätor! Det är inte gjort på en kvart, om man säger så.. Jag måste hitta ett hållbart sätt att pyssla med dem nu, ta en fläta per dag eller något. Tar man allt på en gång så tar det sin lilla tid. Jag har slutat packa upp dem i sina små paket för det gör inget om de nöts lite nu. Längre än såhär behöver dom inte bli! Det blåste 9 sekundmeter och både regnade och åskade så Galishimo var väldigt spänd i ridhuset, som knäppte och skallrade i plåten. Det kändes inte sådär jättekul att backa ut Galishimo ur transporten när det blåste och rasslade bakom rumpan på honom, men han skötte sig exemplariskt. Det blev lite halvdåliga skrittövnngar, eftersom även jag var spänd idag, och vi gjorde även lite trav. Sedan åkte vi allihop nöjda hem. Vi var ju ute på långtur igår, så vi får kalla dagens upplevelse för miljöträning.

Jag är lite fascinerad över hur otroligt svårt det är med samling av hästen. Man tror att man vet vad det innebär och plötsligt insåg man att man hade totalt fel. Man tror man sitter på en häst som samlar sig och så inser man att det bara är en ståtligt krökt nacke. Eller en spänd häst som man bara håller ihop i munnen. Jag har otaliga böcker i ämnet och följer massor av bloggar och har ju gått på en hel del kurser genom åren, och ändå så känner jag ibland att jag famlar i mörkret. Teoretiskt verkar det så enkelt men i praktiken så känns det jättesvårt. Den här bilden säger ju mycket om Galishimos tendens att bara kröka på nacken. Området bakom öronen är inte hans högsta punkt, som rekommenderas i skolböckerna. Jag tror att denna form lätt förekommer hos araber också, då de så lätt undandrar sig tryck och ofta är känsliga i munnen, för jag tycker mig se en och annan dressyr-arab på sociala medier som rids och tävlas i denna form. Ibland ser man hästar vinna dressyrtävlingar i e

Idag hämtade jag mina glasögon från butiken, jag försökte åtminstone gå runt med dem en liten stund men det kändes lite ovant och jag hade lite svårt med avståndsbedömningen. Mindre gupp på gångvägen märkte jag inte av alls förrän jag gick genom dem. Min hjärna är väl invand med min halvkassa syn och det hela kändes lite förvirrande. Jag känner mig INTE som en säker bilförare så länge hjärnan inte har anpassat sig mot synintrycken. Sedan försökte jag vänja mig vid att jag såg lite tråkigare ut än vanligt. Fördelen med det hela är att transportstyrelsen nu fått min ansökan om tillstånd om att få övningsköra för BE-körkort, att behandla. Jag undrar hur lång tid det tar. Jag tar gärna tid på mig att vänja in mig vid glasögonen så jag inte kör ett tungt släp genom ett fartgupp utan att ens notera att det var på vägen. Känns mindre säkert. Jag tror trafikskolan pratade om att det inte fanns några lediga körtider förrän augusti, men jag har ju inte bråttom. Jag får ta ett steg i tag

I helgen har jag ridit för tränaren AB igen. Jag har ju ridit för henne ett par år, och det är väldigt roligt att visa framstegen Galshimo gör över tid. AB är grundlig. Mycket grundlig. Och hon är otroligt försiktig med att göra övningar som verkligen är till gagn för Galishimos kropp och mentalitet. Tränaren (som har jobbat professionellt med hästar hela livet) brukar påminna mig om att han är hypersensitiv och att det är otroligt viktigt att inte forcera eller förvirra en sådan häst. Det har varit riktigt skönt att få en sådan bekräftelse av en äldre erfaren tränare, de yngre tränarna ringar inte in Galishimo på samma sätt. Nu har jag bra kontroll på Galishimos bogar och kan få honom att spåra i båda varven, för det mesta. Jag kan få honom rak utan större snedheter och ibland har tränaren inledningsvis svårt att se vilken sida som är "stark" och "svag" på honom när jag rider. Detta har bara hänt den senaste månaden och jag har fått stort beröm för mitt arbet

I måndags var jag på besök hos optikern på Smarteyes för att undersöka mina ögon och skaffa glasögon. Jag har vetat om väldigt länge att jag behöver glasögon, men eftersom jag inte känner mig särskilt besvärad över att jag har dålig syn, samt att jag tidigare hade lite mer ansträngd ekonomi, så har det inte riktigt blivit av. Bland annat måste jag alltid sitta längst fram på möten på jobbet, för att tydligt se projektorbilder och whiteboards, men det har ju inte gett så många negativa effekter annat än att folk alltid tror att jag är väldigt intresserad av vad man går igenom på dessa möten. Sedan påstår mina nära och kära att jag undermedvetet kisar en hel del när jag ser på TV. Så. Synen är det fel på. Glasögon måste införskaffas. Fåfängan måste ställas åt sidan. "Jaha, och vad föranleder dagens besök för första-gångs-glasögon?" frågade optikern. "Jag vill ta BE-körkort." sade jag. "Du också?! Det är många nu som vill kunna dra tungt släp." konstate

Idag blev det en jädrans massa fantastiska bilder på en otroligt trevlig liten arabhäst. Han var så alert och såg så uttrycksfull ut på bilderna när han rantar runt med sina små hovar på ängen. Men han var totalt avkopplad och lätt nonchalant när mamma fick ta en ridlektion på honom. Till och med när okända bilar blåste förbi ridbanan så chillade han. En frieserhäst med ryttare fick lov att galoppera i åttor runt honom och mamma, och de stod bara stilla och kände lugnet, när den stora svarta hästen dundrade förbi så marken vibrerade. När Galishimo tyckte att mamma ridit klart så ställde han sig hos Björn och vägrade flytta sig ur fläcken under tiden mamma förtvivlat försökte rida iväg med honom. Någon måtta på vinglandet och fnittrandet tyckte han att det borde vara. Jag och mamma fick förklara för honom att det inte är hästen som bestämmer när lektionen är över. Björn höll sig opartisk i diskussionen. Jag fick faktiskt rida ett halvblod också. Jag som brukar undvika att rida

Det kom en värmebölja. Jag hade PMS. Värmen var akut och kunde inte avvaktas. Jag sade till Monster Emma att det är sanningens ögonblick, nu. Värmen i min lilla etta var 26 grader klockan tio på kvällen. Det var omöjligt att sova. Emmas inställningar hävdade att rummet skulle gå att sänka till 16 grader. Emma fick en timme på sig. Hon tog i. Hon vrålade. Hon blåste. Hon pustade och frustade. Och vrålade lite till. En timme senare hade Emma fått ned värmen till 25 grader. Alltså en grad, på en timmes jobb. Jag var mycket besviken på att jag lagt 6000 kronor på att få lägenheten en grad svalare. Jag tänkte att Elgiganten inte kommer att ta emot Emma då jag slängt kartong och emballage för länge sedan. Jag kravlade runt i hettan med svett i tinningarna och flottigt hår och fann ett kvitto. Sedan gick jag med tunga steg till Elgiganten. Jag hade förberett en liten lapp med text om på vad jag provat med Emma och vad som inte fungerat, och att hon inte kylde mitt rum. "Me

Det finns ju roligare saker att lägga tid och pengar på, i stället för att fundera på körkort och lastvikt. Men jag har onekligen varit intresserad av att utöka mitt B-körkort. Jag vill ha fler hästsläp att välja mellan, om jag vill köpa ett nytt släp. Nuvarande hästtransport förfaller ju långsamt framför ögonen på mig och har kostat både tid, pengar och tårar, i ett par år. Jag gick till den lokala trafikskolan på lunchrasten och pratade lite löst om att utöka mitt B-körkort. Läraren började prata om att det inte är så stort steg mellan utökat B-körkort och BE-körkort. Ett B-körkort innebär ju att jag kan ha något tyngre släp och öppna upp för fler hästtransporter, det räcker med att göra ett körprov för detta.  Ett BE-körkort däremot, för tungt släp, gör att jag kan dra precis allt som bilen klarar av att dra, och den vikt släpet klarar av att lastas med. Skillnaden var att BE-körkort kräver att man även ska göra teoriprovet för körkort och kunna räkna in vikter och lite annat fö

Idag var det första varma dagen på länge och jag, Galishimo och Björn stack ut på en två timmars lång uteritt. Jag hade Galishimo och Björn hade sin mountainbike. Det blev nästan på minuten två timmar. Galishimo är verkligen superfin just nu. Han var tokglad hela vägen och jättepigg. Jag trodde energin skulle "pysa ur" lite efter en halvmil eller så, men det gjorde den verkligen inte. Jag försökte att inte vara tråkig och stoppa honom när han verkligen ville springa. Han fick både trava och galoppera en hel del på eget bevåg. Det kändes som att han var jätteglad och det bara sprattlade i hästkroppen, men jag fick ändå bromsa honom på slutet för att få in lite skritt sista 200 metrarna innan stallet. Lite här och var så satt jag av också, när han började glädjedansa lite för mycket. Jag kan inte säga att han bråkar eller ignorerar mina hjälper för öronen är framåt och det märks verkligen på hela honom att han har roligt och lyssnar på mina hjälper, det rinner liksom b

Jag hade lite planer ett tag på att träna och kanske tävla Galishimo i western pleasure. Jag tror han skulle göra hyfsat fint i från sig på en sådan tävling. Western pleasure är ju bra då det är flera hästar inne på tävlingsbanan samtidigt och alla ska genomföra momenten lugnt och sansat. Så då har han stöd från andra hästar, till skillnad från att exempelvis tävla vanlig engelsk dressyr, då man ska lämna tryggheten i framridningen och sedan prestera ensam i en avskild del framför domarna. Western pleasure blir ju lite av ett pedagogiskt mellansteg och jag får jobba på min vana att vara ute med honom på äventyr och bli bedömd, utan att det blir för svårt för oss. Sedan backade jag från dessa planer eftersom jag vill vara säker på att han äter och mår bra på lite längre utflykter. Han matvägrar ju rätt så ofta när vi åker iväg. Så jag ska jobba på "mys  transporten" och se om han kan trivas bättre där och äta lite mer. Jag har börjat att lägga in spån som underlag i transp

Det har varit riktigt dåligt väder nu i några veckor och det har inte alls sprudlat några vårkänslor. Eller mygg. Nu börjar dock blåsten och regnet lugna ner sig, så jag åkte till Galishimo för att pyssla om honom. Tanken var att släppa ut hans flätade svans och låta den fungera som en "vanlig" svans när han slår bort flugor. En flätad svans skapar en liten snärt när han slår bort flugor. Galishimo ser visserligen inte ut att besväras alls av denna snärt, men jag tänker ändå att det kanske är bekvämare att slänga med den vanliga sansen, och alla separat flygande hästsvanshår, utan snärt. Åtminstone just under grönbetet. Så man kan säga att jag tänkte ge tillbaka honom hans svans , nu när den gått flätad hela vintern. Men jag började tveka när jag tittade på honom när han betade maskrosor efter ridbanan. Så här fin har svansen aldrig någonsin varit! Till att börja med är den tre centimeter från marken så jag klippte upp den fem centimeter. Det sved i hjärtat. Fina

Jag har aldrig längtat efter barn. Eller jo, korta stunder har jag gjort det. Men inte sådär så det lämnat bestående intryck. Men hästar längtar jag efter så det sliter i hjärtat, ibland. Både Björn och mamma är vana att jag skickar länkar och jag fortsätter liksom att ständigt leta, trots att jag redan har en häst som just nu är superfin. Det blev nästan tvärtom. Nu när Galishimo är så lätt och tar mindre energi så vill man nästan ännu mer utöka familjen. Veckans "crush" är denna lilla Moonstar, eller "Monster" som den kallas. Den skulle vara rolig att ha hemma. Det blir en D-ponny, den är en welshkorsning som har lite kallblod (fjordhäst) i sig och även en skvätt dressyrblod. Stammen säger att den kan bli lätthanterad och inte allt för svår att få bukt med, i framtiden. Mamman är inkörd och drar allt man spänner bak på henne. Det skulle nog bli en trevlig fritidshäst. Men alltså... det skulle kosta mig minst 5000 i månaden att ha två hästar. Om båda är fris

Björn har varit på sjukhuset i Umeå och testat sin hörsel efter operationen i vintras. Operationen gick strålande och han har nu nästan full hörsel på ena örat, och hörapparat på det andra. Mycket roligt och skönt. Ett litet problem kvarstår väl och det verkar som att hans trycklufts-utjämningssystem inte riktigt fungerar, och att det är därför det går hål på trumhinnorna så ofta. Man behöver goda luftslussar mellan örat, bihålorna och näsan för att det inte ska bli ett vacuumsug varje gång man sväljer. Björn får totalt lufttäta gångar när han är förkyld och då spricker lätt trumhinnorna. Så det pratas väl om någon slags näskorrigering av outgrundligt slag för framtiden. Det. Tar. Aldrig. Slut. Men Björn är glad och hör bra, så jag får väl nöja mig med det. :) När vi ändå var i Umeå så åkte vi till IKEA för att provsitta lite stolar och bord till min lilla etta. Monster-Emma tar upp hela fönstersidan där det höga bordet tidigare stått, och barstolarna. Vem tycker det är bekväm