Lite transportmys

Jag hade lite planer ett tag på att träna och kanske tävla Galishimo i western pleasure. Jag tror han skulle göra hyfsat fint i från sig på en sådan tävling. Western pleasure är ju bra då det är flera hästar inne på tävlingsbanan samtidigt och alla ska genomföra momenten lugnt och sansat. Så då har han stöd från andra hästar, till skillnad från att exempelvis tävla vanlig engelsk dressyr, då man ska lämna tryggheten i framridningen och sedan prestera ensam i en avskild del framför domarna. Western pleasure blir ju lite av ett pedagogiskt mellansteg och jag får jobba på min vana att vara ute med honom på äventyr och bli bedömd, utan att det blir för svårt för oss.

Sedan backade jag från dessa planer eftersom jag vill vara säker på att han äter och mår bra på lite längre utflykter. Han matvägrar ju rätt så ofta när vi åker iväg. Så jag ska jobba på "mys  transporten" och se om han kan trivas bättre där och äta lite mer.

Jag har börjat att lägga in spån som underlag i transporten, till att börja med.



Galishimo kissade ju ofta i transporten när vi transporttränade honom för två år sedan, så jag lät gummit vara på plats som transportunderlag, så det skulle skvittra obehagligt på hans ben när han kissar. Så gör man om man vill vänja av en häst att kissa, som är rädd om benen: Man ser till att det skvittrar. Det fungerade! Kan ju vara andra orsaker också, men han kissar hur som helst inte längre i transporten.

Men nu när jag funderar på att åka längre med honom, och då VILL jag ju att han ska kunna kissa i transporten. Så nu måste jag vänja in honom på spån igen. Det har gått riktigt bra. Jag hoppas att han även kan känna sig bekväm att slå en drill där också, om det skulle behövas...

Nästa steg är att finna en bra lösning med hö i transporten. Vi har köpt ett hösegel som vi tänkte testa att montera i transporten. Jag hoppas han gillar detta och får lättare för att äta i lugn och ro i transporten också. Då kan ju transporten bli en bra återhämtningsplats om vi är ute på vift. Vi får se hur det går. Jag tror att åtgärderna ökar mysfaktorn så han kan äta och ha det bra där inne om vi ska väg någon lite längre tur.

Jag har som vanligt inte bråttom någonstans... som ni kanske märker. Det kommer en sommar år 2020 också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna