Det här med samling
Jag är lite fascinerad över hur otroligt svårt det är med samling av hästen. Man tror att man vet vad det innebär och plötsligt insåg man att man hade totalt fel. Man tror man sitter på en häst som samlar sig och så inser man att det bara är en ståtligt krökt nacke. Eller en spänd häst som man bara håller ihop i munnen. Jag har otaliga böcker i ämnet och följer massor av bloggar och har ju gått på en hel del kurser genom åren, och ändå så känner jag ibland att jag famlar i mörkret. Teoretiskt verkar det så enkelt men i praktiken så känns det jättesvårt.
Den här bilden säger ju mycket om Galishimos tendens att bara kröka på nacken. Området bakom öronen är inte hans högsta punkt, som rekommenderas i skolböckerna. Jag tror att denna form lätt förekommer hos araber också, då de så lätt undandrar sig tryck och ofta är känsliga i munnen, för jag tycker mig se en och annan dressyr-arab på sociala medier som rids och tävlas i denna form.
Ibland ser man hästar vinna dressyrtävlingar i en form som man inte känner igen som optimal enligt skolböckerna heller, lite liknande bilden ovan. Därför har jag ibland försökt samla Galishimo, men när jag märkt att det inte blivit en bra utveckling så har jag slutat och återgått till Galishimos bekväma, lägre form. Det har inte varit ett så tokigt beslut med tanke på att Galshimos lägre form är jättefin och han mår inte alls dåligt av att gå lite lägre i en öppen form. Som här på bilden nedan. Hans hälsa och bekvämlighet går alltid före mina ambitioner att samla honom eller få honom att se fancy ut.
Men nu tycker jag mig ha märkt lite framsteg igen. I tisdags fortsatte jag med den övning som AB instruerat oss i, att skritta väldigt långsamt och att trava väldigt långsamt, och jag har även börjat lägga in lite bogförflyttningar i den långsamma traven, och se där. En naturlig höjning börjar smyga sig på!
Nu börjar det se bättre ut! Nacken är hans högsta punkt och ingen allt för onödig krökning på nacken. Samtidigt har jag kontroll på bogarna och han undandrar sig ingen kontakt i munnen.
Efter att han har gått i denna form (det går lite vingligt och ser inte alls så tjusigt ut emellanåt) i ungefär 20-30 sekunder i långsam, långsam, trav så ökar jag traven och släpper på tyglarna. Då börjar han genast sucka och sträcka ut nosen riktigt, riktigt, långt ned. Tränaren sade, som jag ju tidigare skrev, att denna reaktion hos honom betyder att han verkligen spänt rätt muskler i samlingen och att han själv känner ett behov av att stretcha ut dem. Så jag ska inte hålla på för länge i denna form. Han tycker det är jobbigt.
Men han är duktig! Gud vad roligt det är att rida honom nu! Måtte han hålla sig fortsatt frisk och fräsch!
Den här bilden säger ju mycket om Galishimos tendens att bara kröka på nacken. Området bakom öronen är inte hans högsta punkt, som rekommenderas i skolböckerna. Jag tror att denna form lätt förekommer hos araber också, då de så lätt undandrar sig tryck och ofta är känsliga i munnen, för jag tycker mig se en och annan dressyr-arab på sociala medier som rids och tävlas i denna form.
Ibland ser man hästar vinna dressyrtävlingar i en form som man inte känner igen som optimal enligt skolböckerna heller, lite liknande bilden ovan. Därför har jag ibland försökt samla Galishimo, men när jag märkt att det inte blivit en bra utveckling så har jag slutat och återgått till Galishimos bekväma, lägre form. Det har inte varit ett så tokigt beslut med tanke på att Galshimos lägre form är jättefin och han mår inte alls dåligt av att gå lite lägre i en öppen form. Som här på bilden nedan. Hans hälsa och bekvämlighet går alltid före mina ambitioner att samla honom eller få honom att se fancy ut.
Men nu tycker jag mig ha märkt lite framsteg igen. I tisdags fortsatte jag med den övning som AB instruerat oss i, att skritta väldigt långsamt och att trava väldigt långsamt, och jag har även börjat lägga in lite bogförflyttningar i den långsamma traven, och se där. En naturlig höjning börjar smyga sig på!
Nu börjar det se bättre ut! Nacken är hans högsta punkt och ingen allt för onödig krökning på nacken. Samtidigt har jag kontroll på bogarna och han undandrar sig ingen kontakt i munnen.
Efter att han har gått i denna form (det går lite vingligt och ser inte alls så tjusigt ut emellanåt) i ungefär 20-30 sekunder i långsam, långsam, trav så ökar jag traven och släpper på tyglarna. Då börjar han genast sucka och sträcka ut nosen riktigt, riktigt, långt ned. Tränaren sade, som jag ju tidigare skrev, att denna reaktion hos honom betyder att han verkligen spänt rätt muskler i samlingen och att han själv känner ett behov av att stretcha ut dem. Så jag ska inte hålla på för länge i denna form. Han tycker det är jobbigt.
Men han är duktig! Gud vad roligt det är att rida honom nu! Måtte han hålla sig fortsatt frisk och fräsch!
Kommentarer
Skicka en kommentar