Bildbanken uppdaterad!

Idag blev det en jädrans massa fantastiska bilder på en otroligt trevlig liten arabhäst. Han var så alert och såg så uttrycksfull ut på bilderna när han rantar runt med sina små hovar på ängen. Men han var totalt avkopplad och lätt nonchalant när mamma fick ta en ridlektion på honom. Till och med när okända bilar blåste förbi ridbanan så chillade han. En frieserhäst med ryttare fick lov att galoppera i åttor runt honom och mamma, och de stod bara stilla och kände lugnet, när den stora svarta hästen dundrade förbi så marken vibrerade.

När Galishimo tyckte att mamma ridit klart så ställde han sig hos Björn och vägrade flytta sig ur fläcken under tiden mamma förtvivlat försökte rida iväg med honom. Någon måtta på vinglandet och fnittrandet tyckte han att det borde vara. Jag och mamma fick förklara för honom att det inte är hästen som bestämmer när lektionen är över. Björn höll sig opartisk i diskussionen.

Jag fick faktiskt rida ett halvblod också. Jag som brukar undvika att rida andras hästar. Jag insåg ganska snabbt att jag sitter dåligt i sadeln, för jag höll på att skumpa ur läget flera gånger när vi travade. Jag hade glömt hur det var att sitta på en större häst. Igen. Jag hade glömt det igen.
"Ta en galopp!" sa ägaren käckt.

Jag vägrade. 

Det var så mycket att hålla reda på. 

Mig själv, till exempel.

Galishimo fick beta några timmar på ängen och njöt av friheten med sin bästis Corzo. Jag, min mor och Björn åt lite lunch på en restaurang och sedan blev det en promenad med mamma och lite jordgubbstårta på kyrkholmen i solen, innan hon åkte hem igen. Både jag och mamma konstaterade nöjt båda två att livet inte kan bli så mycket bättre än så här.