Livet är förändring

Efter att ha varit dålig i omgångar (med små friska dagar däremellan) sedan februari så känner jag mig äntligen symtomfri. Jag har ju förstås halvtung andning och är lite seg men det borde vara normalt om jag rört mig extremt lite de senaste två månaderna. Och vilat extremt mycket. I övrigt känner jag mig symtomfri och den känslan har jag inte haft sedan februari! Det är så mycket jag vill göra nu så jag vet knappt vart jag ska börja. Den 1 maj tänker jag börja cykla till jobbet och till stallet. Jag måste ta min första nöjespromenad för våren, snart också. Sist jag var ute och gick var det snö överallt, och nu är nästan allt borta! Jobbet har inte hopat sig totalt och jag har en känsla av att jag kommer att hinna jobba undan en hel del. Galishimo börjar komma igång och vi har flera blåsfria vårdagar framför oss att få rutin på träningen. Ridbanan är framtinad så man behöver inte kämpa sig iväg till ridhuset. Jag får ofta frågan om jag tror jag haft Corona, och svaret är att j

Jag är så sjukt less på att ställa mig den frågan varje dag. Måste hela tiden göra vägningar och bedömningar. Jobbet går ju självklart alltid först. Det är etta på listan. Jag kan jobba hyfsat mycket hemifrån. Det går bra men jag har lite ångest för jag halkar långsamt efter. Sedan kommer inhandling av mat. Anledningen till att mat kommer på andra plats är ju att jag har HUEL hemma som kan ge mig komplett näring utan att jag behöver inhandla något. Men det blir ju lite tradigt i längden. Sedan kommer den fysiska aktiveringsnivån. Orkar jag inte gå runt så sitter jag hemma och tecknar. Orkar jag gå runt litegrann men inte lämna hemmet så rensar jag förråd och städar hemma. Orkar jag gå runt och lämna hemmet så åker jag till Galishimo och ser till honom. Känner jag mig pigg när jag väl är i stallet så kanske jag rider. Det var några dagar sedan jag var så pigg. Förut kände jag lite optimism om att "i morgon är jag nog bättre!" och jag har ju sagt mig vara på bättringsväg

Jag är lite sjuk fortfarande och Björn är ikväll upptagen med att fixa sjukhusvård åt en person med samma influensasymptom som jag haft. Jag har även idag pratat med en gemensam vän som vi firade födelsedag hos, ganska nyligen, och som redan har en livshotande sjukdom, och det är inte så festligt för hen heller. Jag är för första gången ganska orolig. Om den gemensamma vännen i sitt nuvarande tillstånd fick viruset skulle det bli en fullständig katastrof. Det kryper inpå mig att det inte är ett jättelätt virus vi har att göra med. Å andra sidan är det inte så många fler än jag och Björn samt ytterligare person som verkar ha blivit drabbade av tuff influensa i min närhet. De flesta verkar klara sig med milda eller inga symptom. Mamma har två bekanta som behövt stanna på sjukhuset, men annars är det ganska lugnt. Men jag är inne på min femte vecka och det suger ju förstås. Jag klarar jobbet men inte så mycket mer. Helt otroligt att jag tränade fem dagar i veckan innan detta bröt ut. Så

Jag har ju fortfarande sviter av influensan jag fick för några veckor sedan, och den största konsekvensen är ju att jag känner mig matt och lätt blir andfådd och yr. Detta får mig att verkligen tro att jag haft Corona för om det var ett välkänt virus för mitt immunförsvar så borde jag ha återhämtat mig snabbare. Senast i torsdags sade jag till en kollega att jag hoppas att jag inte får någon annan åkomma nu, för jag känner mig väldigt skör. Trappor är tunga och jag går helst inte promenader. Rida går hyfsat bra men jag känner mig inte helt återhämtad. Mensen har varit 10 dagar sen, den brukar ofta bli sen om något är i oordning i kroppen, och det har känts väldigt bra att kroppen skjutit på det, eftersom jag kan få väldigt jobbig mensvärk. Jag har undrat hur jag rent fysiskt skulle palla ett skov med kramper och menssmärta om jag inte orkar promenader. Även när jag är fit for fight kan jag bli väldigt medtagen av mensvärk ca två eller tre timmar när den startar upp. Igår kom både

Jag vårstädade bilen i helgen och köpte lite grejer till den. Jag gick loss på Biltema i två omgångar och fick hem följande: En liten våt och torrdammsugare, för 399 kronor. Jag tänkte ha den som min bildammsugare så jag slipper bära ut min hemdammsugare. Jag testade den direkt och den verkar helt klart prisvärd... förutom.. ...munstycket som saknade tillräckligt mycket borst för att jag på bästa sätt skulle kunna få bort Galishimos vita päls. Så jag återvände till biltema och köpte ett extra borstmunstycke, för 59.90 kr.  Sedan blev det en ganska basic gummiklädnad att ha i baksätet, för 179 kronor, eftersom det oftast är där vi slänger in sadel och pad. Men vi använder även bakluckan ibland så jag köpte även en gummimatta att lägga i skuffen, för 279 kronor.  På ett sätt känns det lite ovärt att satsa på att hålla bilen ren från hästhår, då den har väldigt mycket repor och inte alls ser särskilt fin ut, särskilt bagageutrymmet som det ser ut som ett tredje vä

Hur fint blev inte den svarta westernpaden på Galishimo?! Jag är jättenöjd, den kommer att sitta fint mitt på ryggen utan att skjutsa snett på sidan, som de lite billigare paddarna (padarna? padsen?)  kan göra, och det svarta kommer att gå matcha till precis allt. Igår var vi i nya ridhuset och idag var vi i det gamla. Denna vintersäsong har verkligen varit en positiv resa för mig och Galishimo. Idag var vi mestadels ensamma och Björn kunde sitta på läktaren när vi red. Jag har verkligen börjat hitta tillbaka till lugnet nu. Under början av säsongen åkte jag inte iväg om jag inte visste att nya ridhuset var ledigt. Det var större, luftigare och mindre saker efter sargen för Galishimo att bli rädd för. Efter ett par veckor så var vi tvungna att vara i gamla ridhuset ibland ändå, exempelvis om det var många hopphästar och hinder i nya ridhuset, och då red jag i en cirkel runt Björn i tio minuter eller så, och sedan satte jag av och så körde vi frihetsdressyr med honom där i ställe

Det går frustrerande långsamt, men jag blir åtminstone piggare för varje dag. Idag har jag hämtat ut sadelpaden och den var superfin. Jag har även ridit på ridhuset med Galishimo, och Anna och Pride, och Galishimo var fantastiskt trevlig och fin, jag är så nöjd över honom! Jag red förbi en tjej med en fantastiskt fin hopphäst som var mitt uppe i en konversation, och som sade: "...se på den där vita hästen. Den är ett bra exempel. Den går inte snabbt men den har en fin bjudning..." Det kändes jätteroligt. Jag blir alltid väldigt fint bemött på den ridklubben. Jag känner aldrig att jag är mindre viktig än de som tävlingshoppar eller rider svår dressyr på sina dyrare hästar. Efter ridningen så hade jag kvar lite energi och började städa ur bilen. Jag köpte en liten dammsugare från Biltema som jag tänkte ha som bildammsugare. Jag tog en balja med varmt vatten och torkade bort en hel del smuts från insidan av transporten också. Den vita färgen som vi lade på för tre år sedan b