Ett litet hack i återhämtningen
Jag har ju fortfarande sviter av influensan jag fick för några veckor sedan, och den största konsekvensen är ju att jag känner mig matt och lätt blir andfådd och yr. Detta får mig att verkligen tro att jag haft Corona för om det var ett välkänt virus för mitt immunförsvar så borde jag ha återhämtat mig snabbare.
Senast i torsdags sade jag till en kollega att jag hoppas att jag inte får någon annan åkomma nu, för jag känner mig väldigt skör. Trappor är tunga och jag går helst inte promenader. Rida går hyfsat bra men jag känner mig inte helt återhämtad. Mensen har varit 10 dagar sen, den brukar ofta bli sen om något är i oordning i kroppen, och det har känts väldigt bra att kroppen skjutit på det, eftersom jag kan få väldigt jobbig mensvärk.
Jag har undrat hur jag rent fysiskt skulle palla ett skov med kramper och menssmärta om jag inte orkar promenader. Även när jag är fit for fight kan jag bli väldigt medtagen av mensvärk ca två eller tre timmar när den startar upp.
Igår kom både mens och facit, och resultatet blev: Inte särskilt bra.
Jag kräktes, fick symtom på magsjuka, och har aldrig svettats så kraftigt. Jag låg dubbelvikt i kramper och kunde inte stå upprätt. Jag skickade bara ett kort meddelande till Björn där jag skrev "Snälla kom" när jag till slut inte tog mig upp från toalettgolvet. Jag låg där på kakelgolvet i över en timme. Jag svettades så håret blev blött och lockigt och stirrade tomt in i tvättkorgen, jag har aldrig känt mig så sårbar och var rädd för att börja kräkas eller behöva gå på toaletten utan att komma upp från golvet. Jag orkade inte ens vända eller lyfta på huvudet. Sedan kände jag ju hur jag höll på att tuppa av och var otroligt rädd för att jag skulle behöva ambulans. Lyckligtvis började jag känna mig bättre redan efter ca 40 minuter. Björn kom och fick ge mig ett täcke och lyfte mitt blöta huvud och lade en kudde där på golvet. Han öppnade fönstret så den kvalmiga lukten av kräk och svett byttes ut med friskare luft. Jag orkade ganska snabbt sätta mig upp igen, duscha och lägga mig i sängen. Efter mensvärkskovet försvann kräkningarna och jag kvicknade till snabbt och blev hungrig, men jag isolerade mig för säkerhets skull. Björn handlade fem matlådor till mig så jag kunde vara hemma i lugn och ro.
Jag kvicknade faktiskt till så snabbt att jag blev otroligt tacksam över att vi inte hunnit ringa ambulans. Fatta hur pinsamt det vore om de kom in i rymddräkter och lyfte upp mig på en brits och tog ut mig och just när de kört in på akuten så säger jag:
"Hej hej... ursäkta mig... ursäkta. Du det blev falskt alarm. Det var mensvärk. Jag känner mig bra nu. Kan ni bara vända och lämna mig ungefär där ni hittade mig, eller ska jag ta en taxi?"
Senast i torsdags sade jag till en kollega att jag hoppas att jag inte får någon annan åkomma nu, för jag känner mig väldigt skör. Trappor är tunga och jag går helst inte promenader. Rida går hyfsat bra men jag känner mig inte helt återhämtad. Mensen har varit 10 dagar sen, den brukar ofta bli sen om något är i oordning i kroppen, och det har känts väldigt bra att kroppen skjutit på det, eftersom jag kan få väldigt jobbig mensvärk.
Jag har undrat hur jag rent fysiskt skulle palla ett skov med kramper och menssmärta om jag inte orkar promenader. Även när jag är fit for fight kan jag bli väldigt medtagen av mensvärk ca två eller tre timmar när den startar upp.
Igår kom både mens och facit, och resultatet blev: Inte särskilt bra.
Jag kräktes, fick symtom på magsjuka, och har aldrig svettats så kraftigt. Jag låg dubbelvikt i kramper och kunde inte stå upprätt. Jag skickade bara ett kort meddelande till Björn där jag skrev "Snälla kom" när jag till slut inte tog mig upp från toalettgolvet. Jag låg där på kakelgolvet i över en timme. Jag svettades så håret blev blött och lockigt och stirrade tomt in i tvättkorgen, jag har aldrig känt mig så sårbar och var rädd för att börja kräkas eller behöva gå på toaletten utan att komma upp från golvet. Jag orkade inte ens vända eller lyfta på huvudet. Sedan kände jag ju hur jag höll på att tuppa av och var otroligt rädd för att jag skulle behöva ambulans. Lyckligtvis började jag känna mig bättre redan efter ca 40 minuter. Björn kom och fick ge mig ett täcke och lyfte mitt blöta huvud och lade en kudde där på golvet. Han öppnade fönstret så den kvalmiga lukten av kräk och svett byttes ut med friskare luft. Jag orkade ganska snabbt sätta mig upp igen, duscha och lägga mig i sängen. Efter mensvärkskovet försvann kräkningarna och jag kvicknade till snabbt och blev hungrig, men jag isolerade mig för säkerhets skull. Björn handlade fem matlådor till mig så jag kunde vara hemma i lugn och ro.
Jag kvicknade faktiskt till så snabbt att jag blev otroligt tacksam över att vi inte hunnit ringa ambulans. Fatta hur pinsamt det vore om de kom in i rymddräkter och lyfte upp mig på en brits och tog ut mig och just när de kört in på akuten så säger jag:
"Hej hej... ursäkta mig... ursäkta. Du det blev falskt alarm. Det var mensvärk. Jag känner mig bra nu. Kan ni bara vända och lämna mig ungefär där ni hittade mig, eller ska jag ta en taxi?"
Kommentarer
Skicka en kommentar