Det börjar kännas lite motigt

Jag är lite sjuk fortfarande och Björn är ikväll upptagen med att fixa sjukhusvård åt en person med samma influensasymptom som jag haft. Jag har även idag pratat med en gemensam vän som vi firade födelsedag hos, ganska nyligen, och som redan har en livshotande sjukdom, och det är inte så festligt för hen heller. Jag är för första gången ganska orolig. Om den gemensamma vännen i sitt nuvarande tillstånd fick viruset skulle det bli en fullständig katastrof.

Det kryper inpå mig att det inte är ett jättelätt virus vi har att göra med. Å andra sidan är det inte så många fler än jag och Björn samt ytterligare person som verkar ha blivit drabbade av tuff influensa i min närhet. De flesta verkar klara sig med milda eller inga symptom. Mamma har två bekanta som behövt stanna på sjukhuset, men annars är det ganska lugnt.

Men jag är inne på min femte vecka och det suger ju förstås. Jag klarar jobbet men inte så mycket mer. Helt otroligt att jag tränade fem dagar i veckan innan detta bröt ut. Så stark jag måste ha känt mig som fixade det. Men de som är mycket äldre än jag, sjukare, de som inte kan räkna med att Björn kommer och ger en kudde och ett täcke när man ramlat på toalettgolvet?

Jag kan åtminstone teckna på min Ipad...