Höstfix

Jag klev upp tidigare på morgonen för att rida idag, och möttes av ett fint puder snö ute, och lätt dimma som solen ändå kunde lysa igenom. Det blev ett matt fint filter över hela stallet och det var riktigt mysigt att rida Galishimo. Vi övade på att följa fyrkantsspåret och han var överambitiös som vanligt. Långsidorna är tydligen jätteroliga, fortfarande. Särskilt en långsida. Den sidan har en totalt annan laddning än den andra långsidan, enligt Galishimo. Gör jag ingenting under denna långsida så känns det som att han vill bralla iväg hejvillt, han börjar dra ihop sig och stampa upp energin redan några meter innan den långsidan. En stallkompis tyckte dock det såg bra ut och mycket energiskt, så jag ska försöka att inte stoppa upp honom när han peppar upp sig på långsidorna. 

Ja. Han är tio år. 

Ja. Han har passerat otaliga långsidor under dessa tio år. 

Av outgrundliga skäl så är dessa långsidor fortfarande spännande. 

Och ja, det är därför han är jättekul att rida. Lite läskig. Men även kul. 

Det är väldigt bra stämning på stallet nu också. Många håller ögonen på varandra och poängterar när de ser framsteg eller utveckling, oavsett hur små framstegen än är. Efter ridningen var jag assistent och bombärare, när de andra skulle hoppträna, vilket alla gjorde med en äran, både hästar och ryttare, och sedan fyllde jag på alla frivilliga med fika. Man bara njuter av det trevliga sällskapet där alla är nöjda över sig själva och sina hästar. Detta förhållningssätt smittar! 

Efter detta köpte jag och Björn korgar till mitt skåp från Jysk och batteridrivna Downlights från Jula, och gissa om det blev mysigt i ridskåpet! Jag fnissade länge och nöjt. Så fint! Nu är jag redo för vintern och mörkret!