Att spara pengar och äga sitt liv
Jag håller på att spara till en ny bil igen. Jag trivs bra med Hondan men bilen är 18 år nu, har gått 23.000 mil, och håller kanske inte för evigt. Dessutom så hade jag gärna haft en lite nyare bil med back-kamera och lite andra nyheter. Jag kör ju ofta hästtransporten och vet ju att både bil och backkamera skulle användas ofta.
Jag började spara vid årsskiftet då jag hade 0 på bonuskontot, och nu, ett halvår senare, har jag i alla fall kommit upp till 38.000 kronor. Det tar lite tid att spara, men det får det göra. Jag funderar på en Hyundai Santa Fe av lite nyare modell (10.000-15.000 mil) så jag får spara ett tag till. Om jag tittar på Blocket på Hyundai-bilar för 38.000 så får man en bil som gått ca 25.000 mil och det blir alltså en bil som gått längre än min Honda, och förmodligen därmed inget uppköp, om jag vill ha en nyare bil. Så jag får tuffa på med sparandet.
När jag kommit upp till ca 60.000 kr så kan jag eventuellt köpa en bil som gått ca 20.000 mil men jag vill ju ha en som gått 15.000 mil eller mindre. Om jag lyckas spara 38.000 kr per halvår även framöver så har jag 114.000 kr om ett år och då, under min nästa semester, börjar vi närma oss de bilar som gått 10.000-15.000 mil. Jag kör ca 750 mil om året så det skulle dröja över sex år innan jag kommit till 20.000-mils sträcket om jag köpte en bil som gått 15.000 mil.
Självklart skulle jag kunna sälja min Honda för 25.000 kr eller mer, och lägga de pengarna till bilköp, men min plan är att försöka låta de pengarna gå till en nyare hästtransport. Om Hondan går sönder innan jag kommit upp till mitt sparmål så får jag väl ta ett lån, men jag försöker att undvika det.
Men hur man än vrider och vänder på det så är det tråkigt att spara pengar. Det är också tråkigt att spara till döda ting. Jag hade mycket hellre sparat till min andra drömhäst.
Men om jag köper min andra drömhäst; förr eller senare står jag ju där med två hästar som kostar mig minst 5000 kr i månaden, och en trasig gammal bil från 2002. Eller en lika gammal transport som fallit sönder och samman. Vad ska jag göra då? Tigga pengar från familjen och yla om att det var en väldans otur att bilen gick sönder just nu? Hävda att jag omöjligen kunde förutse att den gamla bilen skulle orsaka oväntade utgifter? Nej, det kan jag ju självklart inte. Jag måste äga mitt liv och min budget.
Jag kan verkligen sakna mer diskussioner om ekonomi inom hästsporten. Alla är lite hemliga om sin ekonomi. Mest förvirrande tycker jag det är när personer säger att de inte HAR råd men att de TAR sig råd. Det låter inte logiskt. Det är inte så man får pengar. Om de menar att de tar lån så ska de pengarna ändå betalas tillbaka.
I många fall tror jag att anhöriga, föräldrar, sambos eller makar är medsponsorer. Kanske inte direkt genom att bidra till hästarna och deras skötsel, men kanske indirekt med att köpa en bil som även kan dra hästtransport, stå för större delen av kontantinsats i ett huslån, eller liknande. Och då är det ju synd att detta inte nämns. Jag är exempelvis ganska nyfiken på Systrarna Elfstrands ekonomi. De livnär sig på sin blogg och sin näthandel och har fyra aktiva ridhästar som de åker på kurser med, de har något som verkar vara en riktigt fräsch bil, en jättefin stor transport som rymmer två hästar, eget stall och även tillgång till traktor och egen ridbana. En traktor är inte billig. De går också på gym (kostar mig över 4000 per år i alla fall) och har fin utrustning med sina hästar och minst en riktigt dyr sadel (30.000-ish) som de delade med sig av köpet av på sin blogg. De pratar varmt om sin pappa som hjälper dem praktiskt och ekonomiskt, vilket inte är så vanligt att man gör i bloggar, men hur mycket deras pappa hjälper dem är jag nyfiken på.
Likaså är jag nyfiken på Nina Rademaekers ekonomi. Vad jobbar hon med och hur många timmar om dagen? Hur mycket tjänar hon från sponsorer? Har hon en egen relation till sponstrande företag (typ om det är släktingar som driver det)? Hur mycket kostade hennes häst i inköp och hur mycket kostar den i uppstallning och behandlingar? Det hålls lite hemligt trots att Nina är tydlig med att mycket av hennes liv fungerar tack vare hennes mamma.
Jag hoppas diskussioner om ekonomi luckras upp lite mer och att man kan prata om det mer öppet. Jag diskuterade med en gammal vän som var väldigt nöjd med sitt fondsparande (innan den ekonomiska coronakrisen) och utdelningen det gett. Jag fick rådet att jag borde fondspara också, för samma utdelning. När jag grävde lite djupare visade sig att hen fått ett förskott på ett arv på 400.000 kr och att det var avkastningen av dessa pengar som gav utdelning på fondsparandet. Personen sparade alltså inte ihop ett kapital för en långsam utveckling utan fick ett kapital i gåva. Det kom in väldigt sent i samtalet efter att jag kritiskt grävt lite. Om vi tittar nu på att jag lyckats spara 38.000 på ett halvår så skulle det ta fem års sparande (lite beroende på avkastning) för mig att pluppa in 400.000 kr i olika fonder. Jag skulle vara 44 år då och förmodligen vara utan bil och transport och en 16-årig arabhäst jag inte kunnat åka iväg med på ett tag. Det känns inte lockande.
Så - vi behöver prata om ekonomi. Särskilt i tider då influensers drar in följare och då personer köper nya saker, men inte pratar om skuldbergen, arv som förenklar tillvaron, eller anhöriga som hjälper till. Vad kostar det egentligen och vart kommer pengarna ifrån?
Jag började spara vid årsskiftet då jag hade 0 på bonuskontot, och nu, ett halvår senare, har jag i alla fall kommit upp till 38.000 kronor. Det tar lite tid att spara, men det får det göra. Jag funderar på en Hyundai Santa Fe av lite nyare modell (10.000-15.000 mil) så jag får spara ett tag till. Om jag tittar på Blocket på Hyundai-bilar för 38.000 så får man en bil som gått ca 25.000 mil och det blir alltså en bil som gått längre än min Honda, och förmodligen därmed inget uppköp, om jag vill ha en nyare bil. Så jag får tuffa på med sparandet.
När jag kommit upp till ca 60.000 kr så kan jag eventuellt köpa en bil som gått ca 20.000 mil men jag vill ju ha en som gått 15.000 mil eller mindre. Om jag lyckas spara 38.000 kr per halvår även framöver så har jag 114.000 kr om ett år och då, under min nästa semester, börjar vi närma oss de bilar som gått 10.000-15.000 mil. Jag kör ca 750 mil om året så det skulle dröja över sex år innan jag kommit till 20.000-mils sträcket om jag köpte en bil som gått 15.000 mil.
Självklart skulle jag kunna sälja min Honda för 25.000 kr eller mer, och lägga de pengarna till bilköp, men min plan är att försöka låta de pengarna gå till en nyare hästtransport. Om Hondan går sönder innan jag kommit upp till mitt sparmål så får jag väl ta ett lån, men jag försöker att undvika det.
Men hur man än vrider och vänder på det så är det tråkigt att spara pengar. Det är också tråkigt att spara till döda ting. Jag hade mycket hellre sparat till min andra drömhäst.
Men om jag köper min andra drömhäst; förr eller senare står jag ju där med två hästar som kostar mig minst 5000 kr i månaden, och en trasig gammal bil från 2002. Eller en lika gammal transport som fallit sönder och samman. Vad ska jag göra då? Tigga pengar från familjen och yla om att det var en väldans otur att bilen gick sönder just nu? Hävda att jag omöjligen kunde förutse att den gamla bilen skulle orsaka oväntade utgifter? Nej, det kan jag ju självklart inte. Jag måste äga mitt liv och min budget.
Jag kan verkligen sakna mer diskussioner om ekonomi inom hästsporten. Alla är lite hemliga om sin ekonomi. Mest förvirrande tycker jag det är när personer säger att de inte HAR råd men att de TAR sig råd. Det låter inte logiskt. Det är inte så man får pengar. Om de menar att de tar lån så ska de pengarna ändå betalas tillbaka.
I många fall tror jag att anhöriga, föräldrar, sambos eller makar är medsponsorer. Kanske inte direkt genom att bidra till hästarna och deras skötsel, men kanske indirekt med att köpa en bil som även kan dra hästtransport, stå för större delen av kontantinsats i ett huslån, eller liknande. Och då är det ju synd att detta inte nämns. Jag är exempelvis ganska nyfiken på Systrarna Elfstrands ekonomi. De livnär sig på sin blogg och sin näthandel och har fyra aktiva ridhästar som de åker på kurser med, de har något som verkar vara en riktigt fräsch bil, en jättefin stor transport som rymmer två hästar, eget stall och även tillgång till traktor och egen ridbana. En traktor är inte billig. De går också på gym (kostar mig över 4000 per år i alla fall) och har fin utrustning med sina hästar och minst en riktigt dyr sadel (30.000-ish) som de delade med sig av köpet av på sin blogg. De pratar varmt om sin pappa som hjälper dem praktiskt och ekonomiskt, vilket inte är så vanligt att man gör i bloggar, men hur mycket deras pappa hjälper dem är jag nyfiken på.
Likaså är jag nyfiken på Nina Rademaekers ekonomi. Vad jobbar hon med och hur många timmar om dagen? Hur mycket tjänar hon från sponsorer? Har hon en egen relation till sponstrande företag (typ om det är släktingar som driver det)? Hur mycket kostade hennes häst i inköp och hur mycket kostar den i uppstallning och behandlingar? Det hålls lite hemligt trots att Nina är tydlig med att mycket av hennes liv fungerar tack vare hennes mamma.
Jag hoppas diskussioner om ekonomi luckras upp lite mer och att man kan prata om det mer öppet. Jag diskuterade med en gammal vän som var väldigt nöjd med sitt fondsparande (innan den ekonomiska coronakrisen) och utdelningen det gett. Jag fick rådet att jag borde fondspara också, för samma utdelning. När jag grävde lite djupare visade sig att hen fått ett förskott på ett arv på 400.000 kr och att det var avkastningen av dessa pengar som gav utdelning på fondsparandet. Personen sparade alltså inte ihop ett kapital för en långsam utveckling utan fick ett kapital i gåva. Det kom in väldigt sent i samtalet efter att jag kritiskt grävt lite. Om vi tittar nu på att jag lyckats spara 38.000 på ett halvår så skulle det ta fem års sparande (lite beroende på avkastning) för mig att pluppa in 400.000 kr i olika fonder. Jag skulle vara 44 år då och förmodligen vara utan bil och transport och en 16-årig arabhäst jag inte kunnat åka iväg med på ett tag. Det känns inte lockande.
Så - vi behöver prata om ekonomi. Särskilt i tider då influensers drar in följare och då personer köper nya saker, men inte pratar om skuldbergen, arv som förenklar tillvaron, eller anhöriga som hjälper till. Vad kostar det egentligen och vart kommer pengarna ifrån?
Men gud ja. Jag fattar aldrig var folk får sina pengar ifrån. Har en stark känsla av att de inte startar från scratch, har stora studieskulder och försörjer sig på en normal tjänstemannalön, åtminstone. Jag tycker det är jätteroligt att du skriver just om ekonomin, om planering, om sparande.
SvaraRaderaVad kul! Tack för din feedback! Då ska jag försöka lufta även andra tankar inom detta område!
RaderaHåller helt med! Våga prata ekonomi! Jag har också sparat från scratch i fonder och lite aktier. Visst tar det en rejäl stund men efter ett tag börjar ju ränta på ränta-effekten ge sig mer till känna så jag rekommenderar dig ändå att spara i alla fall en del i fonder.
SvaraRaderaIntressant! Har räntesatsen på fonderna överskridit räntesatsen på bostadslån (om ni har något)? Dvs hur mycket har du tjänat på att investera i fonder jämförbart med att avbetala på lån?
RaderaJag betalar ju av på lån också. Jag har ju ex betalat av hela mitt CSN bara för att jag vill bli av med det (när det kanske eg hade varit bättre att spara mer) och vi amorterar på vårt lägenhetslån. Så jag både safe:ar och är lite mer vågad i en del sparande.
RaderaDet låter som även du utgår ifrån känslor när du pratar om ekonomi. Du nämner om känslan (lättnaden) av att bli av med lån, att safea och att våga. Det är det jag tycker är så intressant att konkreta räkneexempel ofta uteblir när man ställer en ekonomisk fråga, och att alla väldigt lätt börjar prata om hur man känner sig när man fattar ekonomiska beslut. Det är så tätt förknippat med känslor för den som vill berätta, att det är svårt att få ett objektivt grepp utifrån. :) Men det är ju därför man behöver prata mer om det.
Radera