Domarsekreterare

I helgen har jag varit domarsekreterare, under två dagar. Det är väldigt roligt och intressant. Jag brukar kalla det VIP-platsen där man får höra allt om hur domarna tänker och resonerar. En liten detalj ställde till det för många ryttare i år. Ser ni den där mörka linjen som går rakt över ridbanan? Många ryttare tog detta för att vara en mittlinje, men om ni tittar riktigt noggrant så går ju denna mörka rand en meter till vänster om C, som är den faktiska mittpunkten. Den mörka linjen är inget som ingår i tävlingar utan råkade bara vara där helt oförhappandes.

Men detta innebar tyvärr att många ryttare vid uppridningen inte red rakt mot C och domaren, utan följde den mörka linjen och hamnade liiite lite till vänster, vilket de fick poängavdrag för. Sedan så red dom program där man skulle göra 15 meters volter och halvcirklar lite här och var, och de flesta ryttare tog den mörka linjen som ett ögonmått om var mitten på ridbanan befann sig. Det är nämligen så att kortsidan på ridbanan är exakt 20 meter och mittlinjen borde alltså vara en 10-meters-markering, tänkte dom. Så när de skulle göra tio meters volter så red de i en cirkel som var anpassad efter den mörka linjen.

Följden av detta blev att alla cirklar och halvcirklar på ridbanans vänstra sida blev lite för små, och alla cirklar och halvcirklar på ridbanans högra sida blev för stora. För väldigt många ryttare. Det är ju inte så konstigt eftersom de, samtidigt som de rider, ska kunna programmen utantill och fokuserar på att plocka fram det bästa hos sina hästar också. (Sedan finns det ju hästar som inte alls är intresserade av att plocka fram sina bästa sidor de fyra minuter de är på tävlingsbanan, då de lika väl kan tycka det är drygt och onödigt att lämna hästkompisarna från framridningen där de värmt upp sig.) Det finns alltså en gräns på hur mycket man klarar av att multitaska när man tävlar. Om det är till någon tröst så hade nästan alla ryttare samma problem, utom någon enstaka driven rackare som tävlade upprepade gånger och märkte mönstret när hon läste sitt föregående protokoll.

Jag blir själv lite sugen att tävla ibland, man kommer väldigt långt på tydliga ridvägar och framåtbjudning, det skulle absolut gå att tävla med ett kallblod eller en häst av lugnare typ i de lättare klasserna. Nu är ju tyvärr inte Galishimo en häst av lugnare typ så jag får inte ihop mina framtidsplaner lite.

Men hästar av lugnare typ står kanske inte förväntansfullt och gnäggar på en när man åker till stallet efteråt, heller.