Trygg!

Foto: Maud Holmgren

Galishimo fortsätter att utvecklas. Tack gode gud för att han fortsätter att utvecklas. Jag trodde att han skulle vara "färdigbakad" som häst där kring sju års ålder, men nu är han tio och det händer hela tiden små, små, saker som känns riktigt roliga. Som idag när jag red ut med Ebba och hennes häst Rand.

Rand är klok. Rand låter Galishimo klämma sig riktigt nära honom om något är läskigt, Rand försöker inte fostra Galishimo om han börjar bete sig barnsligt. Rand lyssnar uppmärksamt på Ebba och låter henne bestämma att han ska trava långsamt, trots att det är roligare att springa fort. Rand och Ebba ser till att alla i gruppen kommer hem hela och rena och utan panik.

Så jag har bara kunnat låta Galishimo gå på lösa tyglar och njuta. Både i skritt och trav.
"Eh... Galishimo kan ha bråttom hem. Jag sitter nog av innan vi vänder hemåt ifall han får för mycket fart i rumpan..." ursäktade jag mig till Ebba när vi närmade oss vändplatsen. Sedan tittade jag på Galishimo. Han var hur lugn som helst. Han stod nöjt och drog in lite vårluft i näsborrarna. 

Ebba som tagit bilden

"...Eller... jag provar kanske att sitta kvar ändå. Han verkar ju väldigt lugn..." sade jag tveksamt. Jag vände Galishimo hemåt. Vi skrittade några meter. Jag förväntade mig lite taktande och "Nu-ska-vi-hem!"-dansen.

I stället drog Galishimo ett djupt andetag och frustade långt och länge. En riktig livsnjutar-frustning, med ett efterföljande huvudrusk.

"Du förresten... jag sitter nog säkert där jag sitter..." skrattade jag till Ebba. Och så skrittade vi långsamt hem.

Jag med ett brett leende på läpparna hela vägen.