Det börjar likna samling... bannemig!
Dagens pass i ridhuset höll nästan på att inte bli av, då jag drabbades av major ridrädsla i början på ridpasset. Det var rätt så stökigt under urlastningen då det var någon slags pay and ride och massor av hästar, ryttare, cyklar, mopeder, bilar, rullande sadelskåp, fyrhjulingar, hinder, hästar och fan och hans moster. Varenda jävel var glad och trevlig och anpassade sig. Men ändå.
Galishimo reagerade givetvis lite på allt stök runt omkring, han är ju en vaken häst. Han var jättesnäll, trots att han sprätte runt över all action, men trots att han höll sig lydig så blev jag ändå väldigt vaksam och spänd. Jag hade inte ruskat av mig den känslan när vi väl kom till ridhuset för att rida, och efter tio minuters kämpande fick jag ge upp och sitta av honom en stund. Jag vågade inte ens trava honom. Men det var bara att sitta av och longera honom några varv tills jag kände mig som vanligt igen.
Det är bara att lära sig att leva med att jag får panik ibland när jag rider. Galishimo var, som vanligt, en superfin häst och han hade inget emot att longeras några varv.
Tur att jag har en riktigt bra tränare som lärt mig att avdramatisera ridrädslan. Ridrädslan betyder ju oftast att jag behöver en kvart extra på mig. Det betyder ytterst sällan att jag är en dålig ryttare som förstör min häst och inte ska ägna mig åt ridsport. Ytterst sällan.
Dagens träning innefattade lite mer samling och lite mer tryck i de små arabiska småbenen. Det ökade trycket svarade han upp bra på! Som ni alla förstår så är jag inte typen har så bråttom med samling då det kan orsaka diverse skador om man gör det på fel sätt, så vi tar lite i taget, då och då. Men nu börjar han kännas stark och orkar samla sig små stunder åt gången. Vi gör det ofta i slutet på passet efter att de arabiska småbenen galopperat.
Vänstergaloppen ser lite mer PEPP ut nu. Om man granskar stillbilder med förstoringsglas och verkligen vill hitta PEPP-et. Då ser man det faktiskt, minsann!
Det är fascinerande vad annorlunda jag rider när jag inte är rädd. Jag tränade lite på enhandsfattning och samling och det gick ju superbra. En timme tidigare hade det varit en total omöjlighet. Jag är verkligen helnöjd över dagen trots den lite nerviga starten. Skönt att Björn följde med också. Han har inga förväntningar på mina prestationer.
Galishimo reagerade givetvis lite på allt stök runt omkring, han är ju en vaken häst. Han var jättesnäll, trots att han sprätte runt över all action, men trots att han höll sig lydig så blev jag ändå väldigt vaksam och spänd. Jag hade inte ruskat av mig den känslan när vi väl kom till ridhuset för att rida, och efter tio minuters kämpande fick jag ge upp och sitta av honom en stund. Jag vågade inte ens trava honom. Men det var bara att sitta av och longera honom några varv tills jag kände mig som vanligt igen.
Det är bara att lära sig att leva med att jag får panik ibland när jag rider. Galishimo var, som vanligt, en superfin häst och han hade inget emot att longeras några varv.
Tur att jag har en riktigt bra tränare som lärt mig att avdramatisera ridrädslan. Ridrädslan betyder ju oftast att jag behöver en kvart extra på mig. Det betyder ytterst sällan att jag är en dålig ryttare som förstör min häst och inte ska ägna mig åt ridsport. Ytterst sällan.
Dagens träning innefattade lite mer samling och lite mer tryck i de små arabiska småbenen. Det ökade trycket svarade han upp bra på! Som ni alla förstår så är jag inte typen har så bråttom med samling då det kan orsaka diverse skador om man gör det på fel sätt, så vi tar lite i taget, då och då. Men nu börjar han kännas stark och orkar samla sig små stunder åt gången. Vi gör det ofta i slutet på passet efter att de arabiska småbenen galopperat.
Vänstergaloppen ser lite mer PEPP ut nu. Om man granskar stillbilder med förstoringsglas och verkligen vill hitta PEPP-et. Då ser man det faktiskt, minsann!
Det är fascinerande vad annorlunda jag rider när jag inte är rädd. Jag tränade lite på enhandsfattning och samling och det gick ju superbra. En timme tidigare hade det varit en total omöjlighet. Jag är verkligen helnöjd över dagen trots den lite nerviga starten. Skönt att Björn följde med också. Han har inga förväntningar på mina prestationer.
Kommentarer
Skicka en kommentar