Tre trevliga pass
Sedan jag skrev om min tvekan att behålla Galishimo så har jag haft tre riktigt trevliga pass med honom. Det känns jätteskönt.
Jag har också insett att jag är lite tröttare mentalt än vad jag tidigare trott mig vara:
Bevismaterial A: Tre paket smör i kylen. Eftersom jag inte lyckats komma ihåg att jag köpt smör tidigare i veckan.
Bevismaterial B: Åkte till stallet i mina kontorsjeans idag. Jag insåg det i bilen på väg till stallet och orkade inte vända. Överraskande nog var de bekvämare än mina ridbyxor att rida i! Jag tror jag måste köpa nya ridbyxor. Bekväma och mjuka, måste jag leta efter!
Så min aversion mot Galishimo kan mycket väl ha varit ett uttryck för att jag kände mig för slutkörd för att greja med en spänd häst just förra helgen.
Hur som helst har det blivit två jättetrevliga dressyrpass med honom, då det både varit vindstilla och då jag haft ridbanan helt för mig själv och inte behövt ta hänsyn till någon, eller behövt prata med någon. Sådana pass blir alltid väldigt bra. Galishimo har varit väldigt engagerad och vi har flyttat hans bogar för kung och fosterland, mer eller mindre, i samtliga gångarter. Han var glatt med på det mesta. När jag ställde honom utåt med nosen och flyttade honom inåt med bogen i vänstergaloppen så började han glo på mig i ögonvrån, och sade sedan högt och tydligt:
"Varför hatar du mig?" men han gjorde sedan sitt bästa för att hitta sin nya balans. Galishimo pratar ju svenska (norrländska) med mig någon gång per år, men verkar inte tycka det är nödvändigt att prata med mig generellt, då jag är ganska bra på hästiska. Men idag var det tydligen en dag för klarspråk.
Det första lyckade passet skedde faktiskt redan på söndagen då Elin red Galishimo på en långtur i skogen och jag gick bredvid. Dels så fick jag se honom under ryttare och insåg att han ser ut som en riktig liten kaka. Dels så fick vi lite mysiga naturupplevelser såsom i filmen här nedan. Vi retade upp två maffiga fjällvråkar som tyckte att vi var för nära deras bo.
Det känns lite lättare för mig nu.
Elin hjälpte ju också till och vred perspektiven rätt:
"Precis så som du har det, vill jag ha det i framtiden. En egen arab, lite träning på hobbynivå, och trevliga uteritter. Mer behöver jag inte.."
Jag har också insett att jag är lite tröttare mentalt än vad jag tidigare trott mig vara:
Bevismaterial A: Tre paket smör i kylen. Eftersom jag inte lyckats komma ihåg att jag köpt smör tidigare i veckan.
Bevismaterial B: Åkte till stallet i mina kontorsjeans idag. Jag insåg det i bilen på väg till stallet och orkade inte vända. Överraskande nog var de bekvämare än mina ridbyxor att rida i! Jag tror jag måste köpa nya ridbyxor. Bekväma och mjuka, måste jag leta efter!
Så min aversion mot Galishimo kan mycket väl ha varit ett uttryck för att jag kände mig för slutkörd för att greja med en spänd häst just förra helgen.
Elin och Galishimo i söndags
Hur som helst har det blivit två jättetrevliga dressyrpass med honom, då det både varit vindstilla och då jag haft ridbanan helt för mig själv och inte behövt ta hänsyn till någon, eller behövt prata med någon. Sådana pass blir alltid väldigt bra. Galishimo har varit väldigt engagerad och vi har flyttat hans bogar för kung och fosterland, mer eller mindre, i samtliga gångarter. Han var glatt med på det mesta. När jag ställde honom utåt med nosen och flyttade honom inåt med bogen i vänstergaloppen så började han glo på mig i ögonvrån, och sade sedan högt och tydligt:
"Varför hatar du mig?" men han gjorde sedan sitt bästa för att hitta sin nya balans. Galishimo pratar ju svenska (norrländska) med mig någon gång per år, men verkar inte tycka det är nödvändigt att prata med mig generellt, då jag är ganska bra på hästiska. Men idag var det tydligen en dag för klarspråk.
Elin och Galishimo
Det första lyckade passet skedde faktiskt redan på söndagen då Elin red Galishimo på en långtur i skogen och jag gick bredvid. Dels så fick jag se honom under ryttare och insåg att han ser ut som en riktig liten kaka. Dels så fick vi lite mysiga naturupplevelser såsom i filmen här nedan. Vi retade upp två maffiga fjällvråkar som tyckte att vi var för nära deras bo.
Det känns lite lättare för mig nu.
Elin hjälpte ju också till och vred perspektiven rätt:
"Precis så som du har det, vill jag ha det i framtiden. En egen arab, lite träning på hobbynivå, och trevliga uteritter. Mer behöver jag inte.."
Kommentarer
Skicka en kommentar