Trötthet och ridrädsla


På söndagkvällen försökte jag avsluta starkt och rida ut med Galishimo i det fina vädret, jag hade med mig Sara och hästen Juan som moraliskt stöd. Jag lade redan innan ridturen fram en teori till Sara som visade sig stämma:

"I kväll kommer jag förmodligen att bli ridrädd... dålig sömn, veckans sjukhusdrama, och transportrenoveringen från helvetet kommer att sätta sina spår..."

Och jag hade så rätt. 100% rätt. På ridturens ca 4 kilometer så tror jag att jag promenerade 2,7 km. Galishimo var glad men lite spänd. Han ville helst inte gå fram, men ville ändå förtvivlat gärna gå fram, fast kanske inte så snabbt, eller kanske snabbare, men inte snabbare än så, fast kanske ändå. Var det där EN PINNE?!

Så höll han på. Min puls rusade iväg och jag blev stenhård i både axlar och händer.

Så jag orkade inte hantera det. Jag kliade honom och klappade honom och sa att han var en fantastisk häst, en djupt uppskattad liten individ, och sedan satt jag av, och gick med honom. Då pustade vi båda ut.

Då kommer ju givetvis följdfrågan om jag verkligen är ridrädd, eller om jag bara är något så naturligt och normalt som trött. Och denna naturliga normala trötthet kanske bara helt naturligt och normalt höjer rösten, om jag inte lyssnar på den, och kör på med fortsatta utmaningar. Det kanske inte är svårare än så.

Nu hade ju förmodligen denna reaktion uteblivit om jag hade en lugn häst som tryggt eskorterade mig genom gröna blad och öppna fält. Men det är ju inte Galishimos grej. Han är för alert för sådant. Och så måste han ju få vara.

Kommentarer

  1. Vildjäntan14 maj 2018 kl. 21:58

    Å vad jag känner igen mig i det du beskriver, min hästvän Filur och jag lider ibland av detta fenomen. Men något svar på gåtan har jag inte, funderar själv i samma spår. Härlig blogg, har skrattat igenkännande många ggr när jag läste dina inlägg! 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström15 maj 2018 kl. 08:54

      Åh, ytterligare något att känna sig hedrad över! Tack för att du läser min blogg! :) Din blogg verkar ju också härlig, ska läsa in mig lite mer på den till veckan! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer