Bloggen 10 år - min mamma och Galishimo
Den 4 september 2011 träffade mamma Galishimo för första gången. Och sedan dess har hon älskat honom. Förmodligen har ingen älskat Galishimo så förbehållslöst som min mamma. Fast hon var livrädd för honom i början och vågade knappt röra honom. Det här är faktiskt en bild på första gången hon rör honom.
Sedan blev hon bara mer och mer intresserad. Det började med att Galishimo fick en fix idé att dra ned hennes mössa över ögonen på henne, första gången fnissade hon nervöst, andra gången fnissade hon mer hjärtligt.
"Han gör ju det med flit!" utbrast hon förvånat. Och sedan dess har hon utvecklat sin känsla för hästar. Hon utvecklade sin hästkänsla så mycket att hon slutligen började vilja lära sig rida honom.
Att min mamma skulle fastna så mycket för min häst var en större bonus än vad jag kunnat föreställa mig. Och efter att hon ägnat åtskilliga helger åt att följa med på kurser, att läsa min blogg och att studera Galishimo, så blev hon helt otippat en oväntat stor hjälp för min utveckling. Plötsligt fick jag höra kommentarer i stil med:
"Nu har han en räv bakom örat, sätt honom i jobb så han glömmer bort det!"
"Nu märks det att du inte ridit dressyr på ett tag, han är stel i vänstervarvet..."
eller det som hon oftast sagt och det som gett mig allra mest:
"Du har tid! Du kan vara här hela dagen om du vill. Du behöver INTE lösa detta problem på tio minuter. Låt det ta den tid det tar."
Och TROTS att hon sett Galishimo bocka, skygga, och slänga av mig utan synbar orsak, så slutade hon vilja stå på marken och titta på honom, utan faktiskt rida. Först bara korta, korta, stunder med ledare. Sedan ville hon plötsligt att jag skulle släppa taget.
Jag är så imponerad av min mamma, som nu fyllt 60, och som verkligen gett hela sitt hjärta till mig och Galishimo, trots att hon bor 12 mil bort så kommer hon gärna och hjälper till i stallet när hon har möjlighet. Hon kan till och med lasta in Galishimo i transporten, om det behövs. Hon som knappt vågade klappa honom i början.
Man kan säga att när jag köpte häst så upptäckte jag mer av min mamma. Hennes hjärta, hennes nyfikenhet, och absolut inte att förringa eller förglömma; hennes mod.
Min mamma är fantastisk!
Sedan blev hon bara mer och mer intresserad. Det började med att Galishimo fick en fix idé att dra ned hennes mössa över ögonen på henne, första gången fnissade hon nervöst, andra gången fnissade hon mer hjärtligt.
"Han gör ju det med flit!" utbrast hon förvånat. Och sedan dess har hon utvecklat sin känsla för hästar. Hon utvecklade sin hästkänsla så mycket att hon slutligen började vilja lära sig rida honom.
Att min mamma skulle fastna så mycket för min häst var en större bonus än vad jag kunnat föreställa mig. Och efter att hon ägnat åtskilliga helger åt att följa med på kurser, att läsa min blogg och att studera Galishimo, så blev hon helt otippat en oväntat stor hjälp för min utveckling. Plötsligt fick jag höra kommentarer i stil med:
"Nu har han en räv bakom örat, sätt honom i jobb så han glömmer bort det!"
"Nu märks det att du inte ridit dressyr på ett tag, han är stel i vänstervarvet..."
eller det som hon oftast sagt och det som gett mig allra mest:
"Du har tid! Du kan vara här hela dagen om du vill. Du behöver INTE lösa detta problem på tio minuter. Låt det ta den tid det tar."
Och TROTS att hon sett Galishimo bocka, skygga, och slänga av mig utan synbar orsak, så slutade hon vilja stå på marken och titta på honom, utan faktiskt rida. Först bara korta, korta, stunder med ledare. Sedan ville hon plötsligt att jag skulle släppa taget.
Jag är så imponerad av min mamma, som nu fyllt 60, och som verkligen gett hela sitt hjärta till mig och Galishimo, trots att hon bor 12 mil bort så kommer hon gärna och hjälper till i stallet när hon har möjlighet. Hon kan till och med lasta in Galishimo i transporten, om det behövs. Hon som knappt vågade klappa honom i början.
Man kan säga att när jag köpte häst så upptäckte jag mer av min mamma. Hennes hjärta, hennes nyfikenhet, och absolut inte att förringa eller förglömma; hennes mod.
Min mamma är fantastisk!
Kommentarer
Skicka en kommentar