En bra söndag
Jag har inte så vansinnigt mycket spännande att redovisa om söndagens förehavanden. Björn gjorde chokladmuffins med smält Dumlegodis inuti. Jag förklarade för honom att "mat inte är kärlek" och att jag blir fet av vår relation och att han måste respektera att jag inte kan äta så här mycket av allt som han bakar.
Tyvärr sade jag detta till Björn, samtidigt som jag hade muffins fulla munnen, och gav ifrån mig välbehagsljud samtidigt som dumlen varmt sipprade ut i gommen. Så han kan ha fått dubbla signaler. Men nu blev det en muffinshelg och jag tänkte att det är väl lika bra att vi tar den nu när de där långdragna minusgraderna börjat släppa sitt grepp om norra Sverige, så får jag väl prova jogga bort några muffinskalorier till veckan.Vi får se.
Sedan har jag ridit Galishimo. Först hade vi sällskap på ridbanan och då blev han både sned, halt och med minimal framåtbjudning.
Jag har lite svårt att hitta rätt kravnivå på när han blir osäker på andra hästar. Jag använder ju själv brusreducerande hörlurar på kontoret när jag jobbar, för att kunna koncentrera mig, så jag vet inte hur höga krav jag ska ha på att min häst ska hantera "bruset" av andra hästar. Jag menar... jag vet att jag inte skulle ha jobbat bättre av att min chef skrek: "Men koncentrera dig för fan!"- Så jag vet inte heller om Galishimo blir en stjärna av samma budskap när det händer lite omkring honom. Innan jag träffade Galishimo så var det självklart att disciplin får en lyhörd häst. Efter jag träffade Galishimo så blev jag inte säker på något alls. Någonsin. Igen.
Jag tog några galoppfattningar men han blev ängslig och var utan framåtbjudning, med inslag av små ryck, som bilden ovan. Jag satt inte på något sätt lös, men beslutade att ta det lugnt med Galishimo. Så vi stod och tittade på de andra hästarna när de sprang runt en liten stund. Men Galishimos "Meh" påminde lite om ridhusdagen förra helgen. Han var inte riktigt med mig.
När de andra hästarna hade lämnat ridbanan så slappnade han av och förvandlades till en riktig stjärna. Jag blev överraskad och väldigt glad. När han slappnar av i sinnet har man en helt annan liten hästkropp att dansa med.
Han flyttade rumpan kors och tvärs, framåtbjudningen kom tillbaka, och vi avslutade även med att byta övning var tionde sekund. Den gillar han. Den gillar jag med. Det är roligt att leka.
Tyvärr sade jag detta till Björn, samtidigt som jag hade muffins fulla munnen, och gav ifrån mig välbehagsljud samtidigt som dumlen varmt sipprade ut i gommen. Så han kan ha fått dubbla signaler. Men nu blev det en muffinshelg och jag tänkte att det är väl lika bra att vi tar den nu när de där långdragna minusgraderna börjat släppa sitt grepp om norra Sverige, så får jag väl prova jogga bort några muffinskalorier till veckan.Vi får se.
Sedan har jag ridit Galishimo. Först hade vi sällskap på ridbanan och då blev han både sned, halt och med minimal framåtbjudning.
Jag har lite svårt att hitta rätt kravnivå på när han blir osäker på andra hästar. Jag använder ju själv brusreducerande hörlurar på kontoret när jag jobbar, för att kunna koncentrera mig, så jag vet inte hur höga krav jag ska ha på att min häst ska hantera "bruset" av andra hästar. Jag menar... jag vet att jag inte skulle ha jobbat bättre av att min chef skrek: "Men koncentrera dig för fan!"- Så jag vet inte heller om Galishimo blir en stjärna av samma budskap när det händer lite omkring honom. Innan jag träffade Galishimo så var det självklart att disciplin får en lyhörd häst. Efter jag träffade Galishimo så blev jag inte säker på något alls. Någonsin. Igen.
När de andra hästarna hade lämnat ridbanan så slappnade han av och förvandlades till en riktig stjärna. Jag blev överraskad och väldigt glad. När han slappnar av i sinnet har man en helt annan liten hästkropp att dansa med.
Han flyttade rumpan kors och tvärs, framåtbjudningen kom tillbaka, och vi avslutade även med att byta övning var tionde sekund. Den gillar han. Den gillar jag med. Det är roligt att leka.
Kommentarer
Skicka en kommentar