Dressyr och uteritt i kyla och blåst

På söndagen planerade min ridkompis Jennie ridpasset. Jag tror hon blev lite inspirerad när vi gjorde "blomman" och "Kyras fyrkant" förra helgen, hon hade en bra ridbok och kom på att det kanske var dags att använda den.  Så då kom det en rolig övning som både jag, Jennie och Julia tog oss an. Så var alltså tre personer och 1 liten arabhäst, 1 islandshäst och 1 dressyrhäst. En härlig blandning alltså, som ville trotsa snöovädret ute.

Klart som tusan vi ska göra flugan!

Galishimo skötte sig jättebra i blåsten. I stället för koner så använde vi IKEA:s pottor.  I slutet stormade det verkligen till så att linorna verkligen vek sig och fladdrade mot ridbanan, och Galishimo skötte sig super och följde lydigt kanten trots fladdret. Han var mycket starkare och mer lyhörd än i ridhuset igår. Han bar sig bättre och lyssnade mer på mig. Han var nog lite spak av alla intryck igår.


Sedan red jag och Julia ut och efter en inledande panik över Lasse när han körde traktor och skottade snö från en trave ved, så gick det lite bättre. Jag filmade när det hände och tittade sedan på filmen från datorn hemifrån. Jag skämdes lite över hur jag lät när Galishimo sprattlade. Jag förstår mycket väl varför jag inte fick stopp på honom på 50 meter när han sprattlade förbi både islandshäst och traktor. Om jag bara blir lite tystare så tror jag att det kan bli bättre. Om jag bara inser att Galishimo faktiskt sprattlar jättesnällt så behöver jag verkligen inte halvskrika:
"PTROOO!! PTROOOOO!!" samtidigt som jag fnissar alldeles för nervöst. Men det är ändå framsteg. Hade jag haft den andra sadeln hade jag nog aldrig ens försökt att passera Lasse och traktorn när Galishimo var pirrig och det blåste 8 sekundmeter. Så jag tror ändå... att jag någonstans.. innerst inne.. gjorde något ganska bra.


Sedan följde en fantastisk uteritt med stort stöd av Julia och Mjölnr, och massor av snö.

Galishimo skötte sig strålande. Han sprattlade lite ibland, men jag känner att det ändå är ganska kontrollerat sprattel och att han inte fortsätter jaga upp sig när han blir rädd, utan att han faktiskt lugnar ned sig direkt och fokuserar på uppgiften. Det är en otroligt skön känsla. Jag är otroligt nöjd över dagens uteritt. Trots kylan!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback