Prestationsvila
Jag har ju varken varit på ridhuset så mycket, eller gått kurser med Galishimo, på ett tag. Jag var faktiskt på vippen att anmäla mig till en westernkurs i helgen då det fanns en ledig plats och tränaren var erkänt duktig. Jag hade vänner som hörde av sig och som erbjöd sig att möta upp mig på plats om jag kände mig vilsen. Men jag kände mig lite förkyld fortfarande, och orkade inte betala och åka iväg med honom ifall jag får ett energitapp när jag väl kommit fram.
Kan säga att vi bara haft det mysigt och bra nu, jag och Galishimo. Han har blivit longerad en hel del och sprungit över både bommar och "babyhinder". Vi har ridit ut med sällskap och jag har även tränat dressyr på ridbanan en hel del. Det känns jätteskönt att rida "ostört" utan att ha en "hemläxa". Jag känner mig lugnare när jag kan jobba med det som jag själv tycker känns viktigt, utan att någon annan tycker något annat. Jag menar inte att jag har det bästa omdömet, och självklart så har en tränare bättre öga för vad som behöver göras. Men det känns bara så väldigt, väldigt skönt, att bara rida, och göra övningar efter den egna magkänslan. Som rörelsen öppna i vänsterarv. Den vill jag ha mer flyt på.
Jag köpte ju en ny tömkörningsgjord som jag var mindre imponerad av i affären, men när jag blev friskare och när jag passade in den på den på Galishimo så har det sett superfint ut! Jag är otroligt nöjd! Betydligt mer nöjd än vad jag var när jag febertrött och muttrandes betalade den i butiken.
Galishimo har en svanskappa som hindrar gjorden från att åka fram, och även lösa inspänningstyglar, och han svarar kanonbra på detta. Traven han visade mig i dag var den finaste traven jag någonsin sett från honom! Lite bus, lite vind i rumpan, och ganska hård is, gjorde tydligen susen för att han skulle stega iväg med swung och kraft, och utan minsta tecken på spänning. Tur att jag hade icebugsskorna på mig så jag kunde springa med honom på långsidorna.
Tyvärr var jag för upptagen för att ta någon fin bild, men jag var mycket glad och nöjd efteråt. Jag tror nog att vi kan plocka fram den traven någon gång igen!
Kan säga att vi bara haft det mysigt och bra nu, jag och Galishimo. Han har blivit longerad en hel del och sprungit över både bommar och "babyhinder". Vi har ridit ut med sällskap och jag har även tränat dressyr på ridbanan en hel del. Det känns jätteskönt att rida "ostört" utan att ha en "hemläxa". Jag känner mig lugnare när jag kan jobba med det som jag själv tycker känns viktigt, utan att någon annan tycker något annat. Jag menar inte att jag har det bästa omdömet, och självklart så har en tränare bättre öga för vad som behöver göras. Men det känns bara så väldigt, väldigt skönt, att bara rida, och göra övningar efter den egna magkänslan. Som rörelsen öppna i vänsterarv. Den vill jag ha mer flyt på.
Jag köpte ju en ny tömkörningsgjord som jag var mindre imponerad av i affären, men när jag blev friskare och när jag passade in den på den på Galishimo så har det sett superfint ut! Jag är otroligt nöjd! Betydligt mer nöjd än vad jag var när jag febertrött och muttrandes betalade den i butiken.
Galishimo har en svanskappa som hindrar gjorden från att åka fram, och även lösa inspänningstyglar, och han svarar kanonbra på detta. Traven han visade mig i dag var den finaste traven jag någonsin sett från honom! Lite bus, lite vind i rumpan, och ganska hård is, gjorde tydligen susen för att han skulle stega iväg med swung och kraft, och utan minsta tecken på spänning. Tur att jag hade icebugsskorna på mig så jag kunde springa med honom på långsidorna.
Tyvärr var jag för upptagen för att ta någon fin bild, men jag var mycket glad och nöjd efteråt. Jag tror nog att vi kan plocka fram den traven någon gång igen!
Kommentarer
Skicka en kommentar