Roliga öppnor och slutor



Idag så gjorde jag denna övning med Galishimo, igen. Man rider i en åtta och gör öppna i ena varvet och sluta i det andra. Det är alltid samma bakben som måste jobba, på denna bild är det höger bak som gymnastiseras i båda delarna av åttan, så man måste "byta varv" i åttan om man vill byta bakben som ska jobba hos hästen.

Jag måste ju börja ta denna övning på allvar, den är verkligen rolig och blir bara bättre med träning. Först gör jag den i skritt ett par gånger, då har jag inga krav annat än att han ska lyssna och förstå övningen på ett ungefär. Han ska slappna av. Det tar en stund innan vi är där. Sedan lägger jag på en ganska kort trav i lite undertempo och så börjar vi göra övningen ett par gånger så. Då brukar han bli småsur eftersom det är lite jobbigt men efter några varv så kommer han in i det. Sedan sätter jag lite sprätt på det sista varvet, jag peppar upp traven, gör den trippigare, blåser in mer energi i honom och så klämmer vi fram sista varvet med en sluta med ENERGI och en öppna med ENERGI, och det känns helt fantastiskt.

Men sedan kommer utmaningen, det är nämligen att avbryta övningen i rätt tid och skritta. Man vill ju så himla gärna fortsätta på slutklämmen som känns så bra och energisk och rätt. Men man måste sluta. För detta är inget han orkar hålla särskilt länge i dagsläget. Och det behöver han inte veta om. Han måste sluta på topp!

Och så byter jag varv. Skrittar i åttan i andra varvet, länge, länge så han slappnar av. Travar kort ett par gånger, fortsätter jobba som tidigare och så som sista avslut och det sista varvet så blåser jag upp energin och gör övningen med schwung!

Sedan klappa och tala om för den lilla araben att han är bäst i världen. Det sista är viktigast.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer