Livet är förändring

Jag längtar verkligen efter varje dressyrpass med Galishimo nu. Som jag skrivit tidigare så försöker jag rida två dressyrpass på två dagar, sedan så gör jag ett avbrott med avsuttna promenader, lite uteritt, eller en full vilodag, och sedan kör jag två dressyrpass igen. Cecilia skrittade Galishimo i Lillskogen i måndags och jag gick med.  I söndags tog jag och Björn en avsutten promenad (en "hundpromenad", brukar jag kalla det) en timme och så lät vi Galishimo bara hänga med oss. Det känns allt mer viktigt att ha kravlös tid med Galishimo så han håller sig glad och nöjd och framför allt trygg. Tyvärr så blir han ju inte en smal häst av denna typ av aktivering men man får alltid väga vilka hälsofördelar man tror väger tyngst.  Sedan kom ju gårdagen då jag äntligen skulle få rida dressyr med honom igen. Tyvärr hade jag huvudvärk och var mer eller mindre utmattad efter jobbet då jag arbetat övertid. Stora tunga moln hängde några kilometer bort och man hörde mul

Idag så gjorde jag denna övning med Galishimo, igen. Man rider i en åtta och gör öppna i ena varvet och sluta i det andra. Det är alltid samma bakben som måste jobba, på denna bild är det höger bak som gymnastiseras i båda delarna av åttan, så man måste "byta varv" i åttan om man vill byta bakben som ska jobba hos hästen. Jag måste ju börja ta denna övning på allvar, den är verkligen rolig och blir bara bättre med träning. Först gör jag den i skritt ett par gånger, då har jag inga krav annat än att han ska lyssna och förstå övningen på ett ungefär. Han ska slappna av. Det tar en stund innan vi är där. Sedan lägger jag på en ganska kort trav i lite undertempo och så börjar vi göra övningen ett par gånger så. Då brukar han bli småsur eftersom det är lite jobbigt men efter några varv så kommer han in i det. Sedan sätter jag lite sprätt på det sista varvet, jag peppar upp traven, gör den trippigare, blåser in mer energi i honom och så klämmer vi fram sista varvet med en slu

Nu ska det blåsa ordentligt i tio dagar. Jag är lite inställd på att skippa dressyren nästa vecka, delvis eftersom han varit så duktig denna vecka, men även eftersom han kan ha svårt att slappna av när det blåser, och då kan han få gå ut på promenad i tryggt sällskap i stället. Det är ingen equiturum nästa vecka heller, och ridhuset är upptaget nästa helg för dressyrtävling. Så här, som i bilden ovan, hamnade jag lätt i den gamla sadeln. En s.k. stolsits där benen åker fram lite och rumpan kommer lite bakåt. Det blir lite skumpigt. Så här hamnar jag lätt i den nya sadeln. Nu har jag inte riktigt vant mig vid dem och man ser att jag drar upp knäna och inte tynger fötterna i stigbyglarna. Men jag hamnar lite mer rakt ovanför Galishimo och följer också lättare med i hans rörelser. Då blir det mindre skumpigt. Och Galishimo tycker förmodligen att detta är ganska trevligt för han har flera gånger liksom inviterat till att bocka lite. Inte stress-bocka utan lite mer som om han vill

Äntligen ett riktigt roligt pass! Jag och Galishimo har följt fyrkantsspåret (!!) och tränat på både öppnor och slutor. Sedan avslutade vi med att byta övning var tionde sekund. Galishimo verkar tycka att detta är roligt. Han gör det väldigt gärna och lyssnar väldigt uppmärksamt vid byten och så blir han lugn och fokuserad. Solreflexerna var inga problem över huvudtaget. Vilken underbar lättnad. Det var på tiden att jag verkligen fick uppleva detta. Det var väldigt otippat att vi hade ett sådant bra pass då jag var väldigt, väldigt trött i fredags. Jag orkade inte arbeta hela fredagen ut. Jag trodde knappt jag skulle orka åka till ridhuset. Men vilken tur att jag kom mig iväg!

Idag fick vi årets första plusgrad! Hela tre plusgrader bjöd Västerbotten på, och blåst som nästan liknade stormstyrka. Jag och Elin åkte till Gummark igen för att träna Galishimo på hemläxan från tränaren, och det var ju just att miljöträna honom i ridhuset. Det var nästan tur att vi inte fattade hur kraftigt det faktiskt skulle blåsa idag, för i sådana fall hade vi nog inte gett oss iväg på den turen. Hård is och någon liten plusgrad på det, fick bilen och transporten att glida och kränga liite lite åt sidan emellanåt. Inte så man blev särskilt rädd, men jag höll 30-40 km/h emellanåt efter vägarna. Elin och Galishimo Galishimo skötte sig i alla fall superbra, med blott två tvärnitar när det blåste så läktardörren smällde upp och igen, samt när det rasade snö från ridhustaket. Man kan ju säga att det är normalt för hästar att reagera på sådant och att det vore lite konstigt annars. Men annars så skötte han sig väldigt bra. Elin stod för uppvärmningen och tyckte att han var kano

På förra ridlektionen för två veckor sedan fick jag i hemläxa att se över om jag kunde ta Galishimo till ridhuset i Gummark två gånger, för att vi skulle få tillräckligt med ro i kroppen för att rida för tränaren där. Mitt vanliga ridhus här i stan är nämligen upptaget två kurstillfällen framöver, så både jag och tränaren var överens om att det vore bra om jag åkte dit två gånger, så vi båda inte var rädda för precis allt. Alltså jag och Galishimo. Tränaren är inte lika lättrubbad. Jag var lite trött efter jobbveckan fortfarande och kände inte riktigt att jag hade... koll på allt. "Har jag glömt något?" frågade jag Björn när vi alla precis lämnat stallet för att köra med transporten mot ridhuset. "Neej, det tror jag inte..." "Sadelgjorden! Du måste vända dig bak i sätet och kolla om jag glömt sadelgjorden!" utbrast jag. Björn vände sig om och letade bland packningen och visade glatt sadelgjorden. "Konstigt, det känns ändå som jag glömt något...&

Eftersom jag varit lite lätt hängig så blev det en ganska lugn vecka. Jag lät bli att löpträna hela veckan och tänkte att det passade bra just nu med en liten paus, då morgnarna legat stadigt på -20 grader till -25 grader. Jag försöker att inte springa ute när det är kallare än -14 grader. MEN det var dressyrträning igen och jag och Galishio var laddade till tänderna. Galishimo var överladdad och stod och skakade innan vi kommit oss iväg. Han var också väldigt laddad att sitta på, upptäckte jag, så jag konsulterade med tränaren just innan jag skulle rida. Vi bestämde oss för att jag skulle sitta av och longera honom några varv för att undvika olyckor. Detta är anledningen till att jag enbart rider för denna tränare just nu. Hon tar varningssignaler på allvar. Efter lite longering fick Galishimo ett helt annat uttryck i ansiktet och jag satte mig upp och vi kunde rida på honom helt utan problem. Sedan fortsatte vi träna på "påbörjan till slutor" och trots att jag mes

Jag och Galishimo kämpar vidare med vår hemläxa. Slutor. Bara några steg åt gången med honom, och han får gå böjd och ställd åt det håll som passar honom bäst. Behöver han ställa sig utåt så FÅR han ställa sig lite utåt. Bara han orkar genomföra något steg så ska jag vara nöjd, enligt tränaren. Det var en väldigt bra hemläxa och jag tycker det är ganska svårt. Galishimo också. Tur att Ebba kom och hejjade på oss och filmade lite. Det här är vår "förefilm" innan vi gör fantastiska slutor till sommaren eller hösten! Sedan provade Ebba att rida honom lite men då var han helt inne i träningen på slutor så det blev många ofrivilliga slutor då Ebba bara ville att han skulle gå rakt fram. Många. Ofrivilliga slutor. Galishimo tog på sig ansvaret och skulle visa Ebba hur duktig han var. Jag föreslog att de skulle galoppera lite så han kom ifrån "tänket" att göra slutor i tid och otid och då lade han ned ambitionerna litegrann så Ebba fick känna på hur han kändes att rid

Jag hade riktigt svårt att få ordning på en övning i trav som ska vara en påbörjan till dressyrrörelsen "sluta". Man måste tydligen börja någonstans och då måste man ju göra en jättemild mini-sluta som bara ska vara ett litet tramp som inte alls ska vara jobbigt för Galishimo, utan bara en liten dutt med rumpan mot rätt riktning, och sedan skulle vi fortsätta rakt fram och låtsas som ingenting.  Lite typ som: "Oj! Nu måste du anstränga dig och göra något avancerat... nämen jag skojar bara, nu fortsätter vi..."  (Min fria tolkning av övningen och inget som tränaren etablerade). Själv tyckte jag att det var väldigt svårt att hänga med avslappnat och ge Galishimo "dutten" för att putta in rumpan några steg, vid rätt tillfälle, men det kommer nog att ta sig. Jag såg på videofilmerna att Galishimo bara blev tröttare och tröttare och jag gjorde "dutten" senare och senare. Så får vi bara vila några dagar och smälta det hela så duttar jag med per