Hemläxan (slutor)
Jag och Galishimo kämpar vidare med vår hemläxa. Slutor. Bara några steg åt gången med honom, och han får gå böjd och ställd åt det håll som passar honom bäst. Behöver han ställa sig utåt så FÅR han ställa sig lite utåt. Bara han orkar genomföra något steg så ska jag vara nöjd, enligt tränaren. Det var en väldigt bra hemläxa och jag tycker det är ganska svårt. Galishimo också. Tur att Ebba kom och hejjade på oss och filmade lite. Det här är vår "förefilm" innan vi gör fantastiska slutor till sommaren eller hösten!
Sedan provade Ebba att rida honom lite men då var han helt inne i träningen på slutor så det blev många ofrivilliga slutor då Ebba bara ville att han skulle gå rakt fram. Många. Ofrivilliga slutor. Galishimo tog på sig ansvaret och skulle visa Ebba hur duktig han var. Jag föreslog att de skulle galoppera lite så han kom ifrån "tänket" att göra slutor i tid och otid och då lade han ned ambitionerna litegrann så Ebba fick känna på hur han kändes att rida rakt fram.
Jag tycker för övrigt det är väldigt jobbigt med mörkret nu. Jag jobbar i ungefär sex timmar, sedan "hetsätarlunch" och sedan åker jag till stallet och rider där, under tiden det finns lite ljus kvar. Sedan kvällsjobbar jag mina två återstående timmar, och sedan slocknar jag som en stock. Jag är otroligt tacksam mot min arbetsgivare som tillåter fri flextid och att jag kan utnyttja den så här bra. Det är bara några veckor kvar tills jag kan jobba sammanhängande hela dagarna och sedan åka till stallet på kvällen. LYXIGT kommer det att kännas!
Måste även säga att Galishimo blev lite trippig när vi gick in i stallet. Det var andra hästar där och jag glömde av att hålla koll på honom och började prata med andra, samtidigt som jag backar in honom i en spilta. Plötsligt känner jag hur HELA hans framhov kliver på min ena fot. Jag känner hur han tynger ned hoven och hur två av hans främre broddar trycker på ovansidan av min fot, sedan upptäcker han sitt misstag och lyfter genast upp foten. Jag har inte ens ett blåmärke av detta! Vilken tur att han är så känslig och uppmärksam, hade han tyngt hela foten på mig hade jag förmodligen krossat väldigt många av fotens små ben... Tack för det!
Sedan provade Ebba att rida honom lite men då var han helt inne i träningen på slutor så det blev många ofrivilliga slutor då Ebba bara ville att han skulle gå rakt fram. Många. Ofrivilliga slutor. Galishimo tog på sig ansvaret och skulle visa Ebba hur duktig han var. Jag föreslog att de skulle galoppera lite så han kom ifrån "tänket" att göra slutor i tid och otid och då lade han ned ambitionerna litegrann så Ebba fick känna på hur han kändes att rida rakt fram.
Jag tycker för övrigt det är väldigt jobbigt med mörkret nu. Jag jobbar i ungefär sex timmar, sedan "hetsätarlunch" och sedan åker jag till stallet och rider där, under tiden det finns lite ljus kvar. Sedan kvällsjobbar jag mina två återstående timmar, och sedan slocknar jag som en stock. Jag är otroligt tacksam mot min arbetsgivare som tillåter fri flextid och att jag kan utnyttja den så här bra. Det är bara några veckor kvar tills jag kan jobba sammanhängande hela dagarna och sedan åka till stallet på kvällen. LYXIGT kommer det att kännas!
Måste även säga att Galishimo blev lite trippig när vi gick in i stallet. Det var andra hästar där och jag glömde av att hålla koll på honom och började prata med andra, samtidigt som jag backar in honom i en spilta. Plötsligt känner jag hur HELA hans framhov kliver på min ena fot. Jag känner hur han tynger ned hoven och hur två av hans främre broddar trycker på ovansidan av min fot, sedan upptäcker han sitt misstag och lyfter genast upp foten. Jag har inte ens ett blåmärke av detta! Vilken tur att han är så känslig och uppmärksam, hade han tyngt hela foten på mig hade jag förmodligen krossat väldigt många av fotens små ben... Tack för det!
Kommentarer
Skicka en kommentar