Förkyld och lite till
Jag vaknade lite förkyld och eländig. Först trodde jag bara att det var någon form av normal trötthet och bestämde mig för att skippa morgonjoggen. Sedan blev jag långsamt sämre.
Det finns ett litet problem med min förkylning just nu. Och det är att jag råkar ha mens samtidigt. Det leder till flera oangelägenheter som ingen kvinna ska behöva uthärda i det levande livet.
För det första så bör man helst sitta på toaletten när man snyter sig. Detta förstår alla kvinnor omedelbart. Männen ser frågande ut med en blank blick i 30 sekunder innan de stirrar på en och säger:
"Menar ni att... ?! Näää fy faan..."
För det andra är man den enda som vägrar "resa sig upp och ruska på sig" som föreläsaren så vänligt föreslog att vi skulle göra med jämna mellanrum under gårdagens föreläsning. Jag satt demonstrativt på stolen, med tjurig uppsyn och korsade armar, samtidigt som alla i publiken glatt studsade runt på begäran. Min blick sökte efter andra kvinnor i samma förlägenhet men jag var tydligen ensam i hela salen. Tydligen. Vid ett tillfälle reste jag mig långsamt och värdigt med rak rygg, som en lucia. Här ska inga hastiga rörelser göras.
Sedan tillkommer det tredje och mest pinsamma problemet. Det är att jag har tamponger överallt, i både fickor och väskor. De kan ju behövas när som helst. Samtidigt så har jag ju även väldigt torra läppar eftersom jag inte kan andas helt genom näsan. Det betyder att jag behöver Lypsyl med jämna mellanrum. Detta leder till följande:
Antal gånger som jag plockat fram ur fickan, vad jag trott har varit ett Lypsyl, för att trycka mot läpparna, men i som i själva verket visat sig vara en inplastad tampong: 2.
En gång skedde detta på ICA.
Nu pratar vi inte mer om det.
.
Det finns ett litet problem med min förkylning just nu. Och det är att jag råkar ha mens samtidigt. Det leder till flera oangelägenheter som ingen kvinna ska behöva uthärda i det levande livet.
För det första så bör man helst sitta på toaletten när man snyter sig. Detta förstår alla kvinnor omedelbart. Männen ser frågande ut med en blank blick i 30 sekunder innan de stirrar på en och säger:
"Menar ni att... ?! Näää fy faan..."
För det andra är man den enda som vägrar "resa sig upp och ruska på sig" som föreläsaren så vänligt föreslog att vi skulle göra med jämna mellanrum under gårdagens föreläsning. Jag satt demonstrativt på stolen, med tjurig uppsyn och korsade armar, samtidigt som alla i publiken glatt studsade runt på begäran. Min blick sökte efter andra kvinnor i samma förlägenhet men jag var tydligen ensam i hela salen. Tydligen. Vid ett tillfälle reste jag mig långsamt och värdigt med rak rygg, som en lucia. Här ska inga hastiga rörelser göras.
Sedan tillkommer det tredje och mest pinsamma problemet. Det är att jag har tamponger överallt, i både fickor och väskor. De kan ju behövas när som helst. Samtidigt så har jag ju även väldigt torra läppar eftersom jag inte kan andas helt genom näsan. Det betyder att jag behöver Lypsyl med jämna mellanrum. Detta leder till följande:
Antal gånger som jag plockat fram ur fickan, vad jag trott har varit ett Lypsyl, för att trycka mot läpparna, men i som i själva verket visat sig vara en inplastad tampong: 2.
En gång skedde detta på ICA.
Nu pratar vi inte mer om det.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar