En ökad galopp!

I eftermiddags red vi med Katarina och Alladin i det täta snöfallet. Snön låg mjuk och fluffig och både Galishimo och Alladin nöjesfrustade glatt över att få trava, sida vid sida, kilometer efter kilometer. När vi började närma oss hemvägen så föreslog Katarina lite galopp och jag kände mig först lite tveksam. Galishimo har ju haft många år då han drabbats av "akut hemlängtan" så jag har undvikit att galoppera honom på hemvägen, eller ens travat honom på hemvägen, särskilt inte när vi börjar närma oss stallet. Men efter att jag knorrat och muttrat för mig själv en stund kom jag fram till att jag åtminstone måste prova. Han var ju jättelugn idag.

Och vilken galopp jag fick känna på! Jag behövde bara vinka lite med ena benet så satte han full fart! Först några kraftfulla kvicka steg för att rulla igång galoppen och sedan så höjde han huvudet och bara bjöd, och bjöd och bjöd. Snabbare och snabbare. Jag satte mig lite mjukt och lätt bakåtlutad i sadeln (för att kunna parera eventuella tvärnitar eller sidokast) men släppte honom att galoppera fritt, och det gick snabbare, och snabbare. Jag blev lite rädd och knöt fingrarna en aning hårdare om tyglarna, och kände hur han genast stoppade upp galoppen något, och undrade vad jag ville.

Då kröp den där känslan över mig. Den där varma, pirrande glädjen över att jag kan galoppera i ökad galopp med honom ute, och ändå har full kontroll över honom, och hans fulla uppmärksamhet. Jag lät honom sträcka ut lite till innan vi kom till ett skogsbryn och jag bara mumlade ett lätt "Hooww" och han vinklade omedelbart örat mot mig och bröt genast ned till trav och bromsade in för att vänta in Katarina och Alladin. Full av energi och pälsen lätt ångandes av värme.

"Det där var ju en ganska snabb galopp!" konstaterade Katarina när hon och Alladin galopperat ifatt oss.
"Det där var det roligaste jag gjort på länge!" utbrast jag.

När vi kom tillbaka till stallet så plockade jag fram ett sprittans nytt vintertäcke som jag köpte till honom i november, men inte behövt använda. Kanske lite för varmt täcke för att vara optimalt, men blötsnö är inte så varmt det heller. Dessutom blev han jättesöt i sin nya outfit. Det matchar ju grimman, och allt! Som vanligt blev han lätt kränkt av att täckas på. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna