En ökad galopp!

I eftermiddags red vi med Katarina och Alladin i det täta snöfallet. Snön låg mjuk och fluffig och både Galishimo och Alladin nöjesfrustade glatt över att få trava, sida vid sida, kilometer efter kilometer. När vi började närma oss hemvägen så föreslog Katarina lite galopp och jag kände mig först lite tveksam. Galishimo har ju haft många år då han drabbats av "akut hemlängtan" så jag har undvikit att galoppera honom på hemvägen, eller ens travat honom på hemvägen, särskilt inte när vi börjar närma oss stallet. Men efter att jag knorrat och muttrat för mig själv en stund kom jag fram till att jag åtminstone måste prova. Han var ju jättelugn idag.

Och vilken galopp jag fick känna på! Jag behövde bara vinka lite med ena benet så satte han full fart! Först några kraftfulla kvicka steg för att rulla igång galoppen och sedan så höjde han huvudet och bara bjöd, och bjöd och bjöd. Snabbare och snabbare. Jag satte mig lite mjukt och lätt bakåtlutad i sadeln (för att kunna parera eventuella tvärnitar eller sidokast) men släppte honom att galoppera fritt, och det gick snabbare, och snabbare. Jag blev lite rädd och knöt fingrarna en aning hårdare om tyglarna, och kände hur han genast stoppade upp galoppen något, och undrade vad jag ville.

Då kröp den där känslan över mig. Den där varma, pirrande glädjen över att jag kan galoppera i ökad galopp med honom ute, och ändå har full kontroll över honom, och hans fulla uppmärksamhet. Jag lät honom sträcka ut lite till innan vi kom till ett skogsbryn och jag bara mumlade ett lätt "Hooww" och han vinklade omedelbart örat mot mig och bröt genast ned till trav och bromsade in för att vänta in Katarina och Alladin. Full av energi och pälsen lätt ångandes av värme.

"Det där var ju en ganska snabb galopp!" konstaterade Katarina när hon och Alladin galopperat ifatt oss.
"Det där var det roligaste jag gjort på länge!" utbrast jag.

När vi kom tillbaka till stallet så plockade jag fram ett sprittans nytt vintertäcke som jag köpte till honom i november, men inte behövt använda. Kanske lite för varmt täcke för att vara optimalt, men blötsnö är inte så varmt det heller. Dessutom blev han jättesöt i sin nya outfit. Det matchar ju grimman, och allt! Som vanligt blev han lätt kränkt av att täckas på. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer