Som kompisar gör

Ofta när Galishimo återförenas med gamla hagkompisar så tittar man ju alltid lite extra på om de verkar känna igen varandra. Ibland behöver man inte ens "titta lite extra" för ibland är det så uppenbart.

Galishimo klev försiktigt in i Annas stall i lördags och vi tog Anna lite på överraskning då hon inte hörde att jag kommit och lastat ut Galishimo. Det fanns två spiltor och två boxar i Annas stall, så vi bestämde oss för att flytta om hästarna lite så Galishimo fick stå i en spilta bredvid Pride. Anna kopplade loss Pride för att leda honom förbi Galishimo vid omflyttningen och då stelnade Pride plötsligt till och gick inte en meter. Anna lockade honom lite försiktigt och drog i grimskaftet och då gjorde plötsligt Pride ett kraftigt knyck med nacken så grimman gled av över öronen och Anna föll på rygg mot väggen. Sedan vände sig Pride genast om, och ställde sig mot Galishimo, och så stod de mule mot mule mot varandra, och bara luktade in varandra. Anna reste sig förvånat upp..
"Så där har han aldrig gjort förut, det här har aldrig hänt förut... grimman måste varit felknäppt...." ursäktade hon sig och skyndade sig att försöka sätta på Pride grimman. Pride och Galishimo stod fortfarande mule mot mule och luktade in varandra, ingen häst rörde en hov. De bara snusade på varandras mular med stora ögon.

"Jag tror inte du behöver skynda dig att sätta fast Pride, här kommer det inte att bli bråk..." skrattade jag när jag såg hur glada de verkade och hur svårt det var att slita dem från varandra.

Sedan gick det superfint hela ritten. Galishimo och Pride tog till och med en gemensam kisspaus och simultankissade tillsammans, efter en galopptur. Som kompisar gör. Jag och Anna fnissade lite på hemvägen då vi red förbi de två stora kisspölarna som hästarna lämnat efter sig.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer