Livet är förändring

Jag har tittat på mitt konto nu, efter lönen, och visst känns det lite jobbigt att det plötsligt står "0" på bonuskontot, där det förut stod 57.000 kr. Men jag har fått ny lön idag och har även sålt den gamla transporten som renoveringsobjekt! Jag sålde den väldigt billigt och i princip för samma summa som man kunde ha sålt däcken, mattan och golvet för om man ville sälja delarna separat. Jag skitpratade verkligen om transporten för köparen, för att räkna upp allt möjligt tänkbart elände, för jag vill inte att någon ska känna sig lurad. Jag vill att man har realistiska förväntningar på vad som kan dyka upp. Dock känner köparen mig, hon står på samma stall, och har sett mig kämpa på med transporten genom åren. Så hon vet att jag använt den aktivt och fixat med den, en hel del. Jag tror köpet blir jättebra för oss båda. Köparens man vill ha ett renoveringsobjekt och någon kommer att gå in med detta med en helt annan energi och ett helt annat intresse i den, än vad jag har.  Sed

  Jag lämnade in min transport för däckbyte nyligen, för att få fina vinterdäck. Efter en timme kom en däcksnubbe ut till mig och bad mig följa med in i garaget och titta på transporten.  "Jag är ledsen, men vi kan inte släppa iväg dig med den där transporten." sade han.  "Hur så?" frågade jag. "Bromstrummorna är helt färdiga i alla fyra däckfästen, bultarna har inget att fästa i längre. Du kommer inte att kunna ens åka hem med den säkert. Vilket däck som helst kan släppa när som helst." "Va? Men den gick ju igenom besiktningen för ett tag sedan, bara..." suckade jag.  "Prova att köra den några varv på parkeringen bara. Eller parkera in den i något hörn här i däckparken så försöker vi att få den till verkstaden på något sätt." sade däcksnubben.  Jag satte mig förvånat i bilen och började köra mot en bra parkeingsplats utanför däckfirman. Det klonkade till och jag såg i backspegeln hur några bultar åkte ut och hur höger bakdäck direkt ru

I helgen har det snöat och varit dåligt väder, så det blev ridhuset båda dagarna. Första dagen var Galishimo ensam häst i ridhuset och väldigt spänd. Han tuggade frenetiskt på bettet, var spänd som en stålfjäder, och lyssnade inte riktigt på mig. Har insett att detta är ett litet problem och inte ett stort, eftersom han i denna spänning i det stora hela gör allt han kan för att vara en lydig häst, jag sitter inte löst i sadeln direkt, och behöver inte sitta av. Man kan nästan inte se hur spänd han är på filmerna, den största skillnaden märks i sadeln, att han inte släpper ned mig på ryggen, blir tittig och stum i nacken, och att han absolut vägrade fatta galopp. Det gör han ju även ute om han är osäker och spänd. Energin går uppåt i stället och han börjar studsa på stället. Det andra tecknet är det frenetiska gnagande på bettet som blir någon slags överslagshandling. Jag pressade honom inte att fatta galopp. Men jag var väldigt osäker över mitt beslut att inte pressa på honom. "

Även idag är jag sjuk, det är en ganska mild förkylning med trötthet, men jag försöker att inte bita ihop och göra för mycket. Lördag och allt. Jag som ville till ridhuset och rida Galishimo. Jag har väldigt svårt för att vara stilla, även när jag är sjuk, så jag har lite försiktigt påbörjat att rensa ur min lägenhet och lite ur förråden, samtidigt som mitt immunförsvar rensar ut virus. Teamwork! Nu har jag flera kassar med skräp här i ettan som jag forslar bort på måndag. Jag hittade de här ridbyxorna från 2013 , nästan oanvända. De senaste sju åren har jag inte vägt 60 kilo igen, och jag lär inte göra det heller. Jag tycker om mat för mycket. Jag ska kolla om Lill-Ebba på stallet vill ha dem då hon redan fått jackan jag också bär på bilden. Det är kul att se grejer komma till användning. Jag bor för litet för att ha ett litet museum med prylar från mitt förflutna i lådorna. Björn är bäst i världen. Han städade faktiskt ur transporten dagen före besiktning, och idag så tog han

I veckan har det inte blivit någon ridning, men Galishimo har fått nya skor och jag hade lyckats planera min tid så dåligt att jag hade lönesamtal en timme efter Galishimos skoning skulle påbörjas. Jag kan säga att jag kom till mötet med noll sekunders marginal och hade bytt från hästkläder till kontorskläder nere i kommunens garage, för att hinna. Tighta marginaler! Jag fick dessutom hem ett brev om att jag hade körförbud på min hästtransport då jag missat besiktningen som skulle ha gjorts innan årsskiftet. Tur att det var lätt att få en tid på bilprovningen, tidigt på morgonen, innan min arbetsdag började, redan nästa dag! Transporten gick igenom utan problem, eventuellt kan jag justera bromsarna lite ytterligare, men det var inget som de antecknade i protokollet, och jag skyndade mig tillbaka för att lämna den på stallet, innan jag skulle börja min morgon på arbetet. Jag kanske drog lite för hårt i elkontakten mellan transporten och bilen, för plötsligt följde hela bilens pla

För precis ett år sedan lades det mången tid och tusenlappar på min hästtransport. Det var så drygt att jag tror jag fick min första och sista migränattack när jag höll på med den. Den fick två nya sommardäck, ny färg under dramatiska omständigheter , en ny registreringsplåt som beställdes från trafikverket (som givetvis inte passade), nya handtag (som inte passade) och lås (som inte passade) och en ny kulhandske (som överraskande nog passade). Jag var väldigt sur den här tiden förra året. Och trött. Och kände mig fattig. Mitt inre jag tyckte inte att jag skulle lägga pengar och så mycket tid på själadödande jobb. Varför ska man tjäna pengar om man inte kan göra något roligt för dem?! Och hur eländet såg ut för tre år sedan ska vi väl inte ens gå in på... Men i år känns det betydligt bättre. Nu, ett år senare, lämnade jag in bilen och transporten för däckbyte på Vianor igen. Vianor bytte alla åtta däck, tvättade vinterdäcken, lämnade dem till förvaring inför nästa säsong,

Någon gång under våren 2013 insåg jag att jag verkligen, verkligen, ville ha en hästtransport och en bra, fyrhjulsdriven bil att dra den med. Jag ville kunna åka iväg med Galishimo och gå på kurser med honom. Eller snabbt och enkelt ta honom till veterinär om han blev skadad. Jag bodde då ensam i min etta och vred och vände på min budget. Jag hade nu lärt mig den viktiga livsläxan att saker inte alltid går som man tänkt sig, så det klokaste vore om jag inte tog onödiga lån utan försökte spara ihop till bil och transport.   Jag kollade räkningar och hästkostnader och livskostnader och landade ständigt på samma summa: ca 2500 kronor kan jag undvara per månad om jag sparar pengar. Jag stirrade lite uppgivet på budgeten. Om jag ville ha en bra bil för ungefär 45.000 kronor och en bra transport för ungefär 35.000 kronor... Det är ganska precis två och ett halvt års sparande. Om inga oförutsedda utgifter kommer. Då kan det ta längre tid. Det kom absolut oförutsedda utgifter. Al

Jag lämnade in hästtransporten för byte av vinterdäck idag. Det brukar gå på 20 minuter. Efter lite mer än en timme förklarar mekanikerna att flera gänghål i däcktrumman blivit för nötta och utvidgade så de får inte på ett av vinterdäcken. De måste borra om gänghålen en storlek större och sätta på en storlek större muttrar. Det tar några timmar, sade de. Detta kostar extra pengar också. Jag är inte helt överraskad eftersom jag vet att något annan trumma i transporten blivit omborrad för två år sedan så det är inte ett helt nytt problem. Bara några nya gänghål. Och lite mer pengar. Sedan såg jag för min inre syn hur jag kör med transporten genom stan, bromsar vid ett rödljus, och ser ett transportdäck allena rulla förbi bilen, så jag tackade mekanikerna för att de löser problemet åt mig. Det är ett stort plus om muttrar håller kvar däck. Tack så mycket. Sedan har jag muttrat för mig själv att jag börjar bli förbaskat trött på den där jäkla transporten, alltså... 

Idag började jag med en uteritt innan arbetet började. Jag hade oroat mig lite för att rida ut med Galishimo ensam, men jag har haft som krav nu att han ska ut på tur två gånger i veckan, så det är bara att bita ihop och kämpa på med honom. Jag hade dock jättetur i morse då jag träffade på Wilma som skulle motionera Galishimos bästis Corzo, så vi for ut tillsammans i det vackra morgonljuset. Galishimo var hur lugn som helst och var nöjd över att ha sin Best Friend Forever med sig. Tillsammans utforskade de världen på lösa tyglar och med glad uppsyn. Lilla Galishimo och hans bästis Corzo Sedan skyndade jag hem till jobbdatorn för att arbeta och planera lite, sedan blev det en halvdag i centrum med att handleda två praktikanter i verksamhetsutveckling, som skötte sig utomordentligt bra. Jag inledde handledningen med: "Det året ni föddes började jag på socionomuniversitetet. Från att ni fyllde fyra år så har jag arbetat heltid utan längre uppehåll. Helvete, vad ga

Nu är den på plats! Den lilla pluppen som pluppar fast transportdörren fram, så hästen inte pluppar upp dörren inifrån, under resa. Detta kändes väldigt tillfredsställande. Jag är inte lika arg och förtvivlad över att transporten aldrig blir klar, längre. Dessutom så har den lilla mackapären placerats på en plats där dörren vanligtvis glappar, så nu stängs dörren så smutt och jämnt igen. Stor glädje och lättnad!Nu är det bara att tuta och köra. Eventuellt byter jag ut noshjulet framöver också, då det låter en hel del, men det gör ju sitt jobb, åtminstone.

Jag och Björn bestämde oss för att byta handtag på transporten, eftersom det gamla handtaget (givetvis) var trasigt, och inte gick att öppna inifrån. Vi fann nästan den exakta kopian av det tidigare låset, ett handtag som givetvis inte kom från transportmodellen utan från en husvagnsmodell (givetvis). För varför skulle den tidigare ägaren köpa nya delar från transportmärket när man kan göra på sitt alldeles egna sätt? Googla "reservdelar Cheval Liberte" verkar ha varit överkurs. Vi kör husvagnsmodellen. Nu är monteringshålet i dörren alldeles för stort för att originalmodellen ska passa, så nu måste vi i stället beställa in något som liknar det nuvarande låset. Nu är det för sent för orginaldelar, god damn it! Den nya låsmodellen passade inte (givetvis) då det blev ett stort glapp som gjorde att dörren kunde öppnas en centimeter även vid låst läge. Vi fick granska det tidigare låsanordningen som denne tidigare kreativa tidigare ägare sågat av här och var (givetvis) och v

Nu är den nya registreringsskylten på plats på hästtransporten. Den gamla skylten hade sett sina bästa dagar så jag beställde en ny på Trafikverket. Denna nya, blanka, vita, skylt var lite större än den föregående och passade inte in mellan metallstagen, så vi fick klippa av den i vänstra kanten och fila till kanterna lite, för att få den att passa. Detta extrajobb kan väl summeras som en "typisk incident" i mitt arbete med denna transport som går under mottot "Inget ska vara enkelt. Ingeeet!"  och jag hade även här en liten fin ramsa med svärord som smattrade ut över stallplanen när jag insåg att skylten var 0,5 cm för stor för att få fast mellan stagen. Nästa steg blir nog köpa ett nytt noshjul till transporten, då det gamla gnisslar förfärligt högt och har en snurrknopp i väldigt, väldigt gammalt trä. Men det kan jag nog fixa själv till semestern, eller så kan jag lämna in transporten på Mekonomen efter jag fått nästa lön. Det kan inte kosta så mycket me

På lördagen vaknade jag upp lite trött, efter en ganska intensiv arbetsfredag. Men något fick mig att motvilligt bita ihop och knorrandes masa mig till köket för en tidig kopp kaffe. Det var ju den där jäkla hästtransporten. Den hänger över mig, mer likt en tvångstanke, än en inspiration och möjlighet för kreativitet. Den hade blivit mer av ett måste. Om jag inte fixar transporten nu så kommer jag gå omkring och störa mig på den hela säsongen, och då kommer den långsamt och obevekligt att dränera energi från mig. Hotet låg nära och fullt realistiskt. En gråblå, sliten energitjuv lurar på stallplanen. Den måste åtgärdas. Pronto. Det var när jag snabbt skulle tvätta av den, för två veckor sedan, som transporten gav upp och smulades upp i färgen, när jag råkade titta strängt på den.  MEN jag hade nu förberett mig i två veckor för denna stora dag. Jag hade köpt en ny färg i den mjuka gråblå, lite mörkare tonen RAL 5013. Den skulle mörkt och varmt bädda in min hästtransport och

Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti