Däckbyte och allt är gott!

För precis ett år sedan lades det mången tid och tusenlappar på min hästtransport. Det var så drygt att jag tror jag fick min första och sista migränattack när jag höll på med den. Den fick två nya sommardäck, ny färg under dramatiska omständigheter, en ny registreringsplåt som beställdes från trafikverket (som givetvis inte passade), nya handtag (som inte passade) och lås (som inte passade) och en ny kulhandske (som överraskande nog passade). Jag var väldigt sur den här tiden förra året. Och trött. Och kände mig fattig. Mitt inre jag tyckte inte att jag skulle lägga pengar och så mycket tid på själadödande jobb. Varför ska man tjäna pengar om man inte kan göra något roligt för dem?!

Och hur eländet såg ut för tre år sedan ska vi väl inte ens gå in på...



Men i år känns det betydligt bättre.


Nu, ett år senare, lämnade jag in bilen och transporten för däckbyte på Vianor igen. Vianor bytte alla åtta däck, tvättade vinterdäcken, lämnade dem till förvaring inför nästa säsong, och gick igenom en checklista på (den nystädade) bilen och transporten. Jag satt i fikarummet med min fina kappa och mina stövlar och scrollade igenom mobilen och kände mig bortskämd. Inga däck var ofräscha. Allt såg finfint ut. Det hela gick på 40 minuter och 1500 kronor vilket är en sketen struntsumma med tanke på vad jag lade på transporten förra året.


Jag hann dricka en kopp kaffe, ta en kaka och kunde sedan nöjt gå ut i solen och beskåda de nybytta däcken och checklistan. Detta kändes nästan lite overkligt. Jag hade nästan förväntat mig att någon skulle knacka mig på axeln och säga
"Jo. Du. Taket på transporten sitter löst. Ser du? Man kan lyfta av det så här enkelt..." eller något liknande.

Vilken tur att mitt gamla jag slet som ett djur, för att mitt nya jag skulle stå med en kaffe latte och nöjt beskåda bilen och transporten inför denna säsong. Detta år blir det ingen kamp för att säkert komma mig ut på vägarna.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer