Förfärliga björkar och återhämtning

I onsdags fortsatte den dåliga magkänslan. Den krockade tyvärr med Galishimos dåliga magkänsla. Han hade upptäckt att björkarna slagit ut. Jag försökte djupandas. Han var förfärad. Och lite förolämpad. Skulle björkarna få slå ut sådär och prassla för vinden helt ostraffat?

Jag höll på att bryta ihop.

"Jag orkar inte mer, förlåt..." stånkade jag, med glansig blick till Ebba som red Rand.
"Det är helt okej!" sade Ebba glatt.
"Eller jo förresten... jag provar lite till..." flåsade jag och skrittade vidare.

Galishimo såg en björk till. Och blev ännu mer förfärad.
"SÅG DU?!?" utbrast han till Ebbas häst Rand och vände sig hastigt om.
"Jag tänker inte ens bemöda mig ett svar på den frågan." svarade Rand, lätt uttråkad. 

"Jag... klarar... inte mer..." sade jag igen till Ebba.
"Vi kommer att överleva! Jag räddar oss!" sade Galishimo.
"Det är dig jag är rädd för." försökte jag förklara för Galishimo. Han lyssnade inte.
"Det har ju gått väldigt bra för er ändå." peppade Ebba under tiden jag höll andan och stirrade stint rakt fram.

Och så valsade vi vidare. Förbi björkar och buskar. Med stora ögon.

Ungefär där konstaterade jag att torsdagen inte skulle ägnas åt ridning utan återhämtning. Ett mycket bra beslut med tanke på att det även regnade. Jag bestämde mig för att städa ridskåpet vilket passade väldigt bra då jag även köpt två nya westernpaddar till Galishimo.


Sadelskåpet blev lite renare och mer välsorterat. Galishimos nuvarande padd blev borstad och renspolad. Jag insåg att jag verkligen har köpt på mig en hel del sedan förra året, när jag fick min nya lön.
"Men någon gång så borde väl köpbehovet lägga sig... hur mycket mer kan jag köpa nu? Vad mer kan jag möjligtvis tänkas behöva?" frågade jag en stallkompis tankfullt när jag sorterade skåpet sent inpå kvällen. 
"Hästprylar kan man alltid köpa..." log hon.



Jag har även bytt ut Galishimos ryktlåda med en ryktväska. Det känns som att jag shoppat som om det inte vore någon morgondag. Men ändå så går jag inte back. Det är helt fantastiskt och lite overkligt. Jag har bara köksbordet och lite stolar kvar till ettan, och sedan känner jag mig mätt på nya inköp och kan kanske låta ekonomin växa lite mer. Åtminstone som det känns just nu... 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna