Förfärliga björkar och återhämtning

I onsdags fortsatte den dåliga magkänslan. Den krockade tyvärr med Galishimos dåliga magkänsla. Han hade upptäckt att björkarna slagit ut. Jag försökte djupandas. Han var förfärad. Och lite förolämpad. Skulle björkarna få slå ut sådär och prassla för vinden helt ostraffat?

Jag höll på att bryta ihop.

"Jag orkar inte mer, förlåt..." stånkade jag, med glansig blick till Ebba som red Rand.
"Det är helt okej!" sade Ebba glatt.
"Eller jo förresten... jag provar lite till..." flåsade jag och skrittade vidare.

Galishimo såg en björk till. Och blev ännu mer förfärad.
"SÅG DU?!?" utbrast han till Ebbas häst Rand och vände sig hastigt om.
"Jag tänker inte ens bemöda mig ett svar på den frågan." svarade Rand, lätt uttråkad. 

"Jag... klarar... inte mer..." sade jag igen till Ebba.
"Vi kommer att överleva! Jag räddar oss!" sade Galishimo.
"Det är dig jag är rädd för." försökte jag förklara för Galishimo. Han lyssnade inte.
"Det har ju gått väldigt bra för er ändå." peppade Ebba under tiden jag höll andan och stirrade stint rakt fram.

Och så valsade vi vidare. Förbi björkar och buskar. Med stora ögon.

Ungefär där konstaterade jag att torsdagen inte skulle ägnas åt ridning utan återhämtning. Ett mycket bra beslut med tanke på att det även regnade. Jag bestämde mig för att städa ridskåpet vilket passade väldigt bra då jag även köpt två nya westernpaddar till Galishimo.


Sadelskåpet blev lite renare och mer välsorterat. Galishimos nuvarande padd blev borstad och renspolad. Jag insåg att jag verkligen har köpt på mig en hel del sedan förra året, när jag fick min nya lön.
"Men någon gång så borde väl köpbehovet lägga sig... hur mycket mer kan jag köpa nu? Vad mer kan jag möjligtvis tänkas behöva?" frågade jag en stallkompis tankfullt när jag sorterade skåpet sent inpå kvällen. 
"Hästprylar kan man alltid köpa..." log hon.



Jag har även bytt ut Galishimos ryktlåda med en ryktväska. Det känns som att jag shoppat som om det inte vore någon morgondag. Men ändå så går jag inte back. Det är helt fantastiskt och lite overkligt. Jag har bara köksbordet och lite stolar kvar till ettan, och sedan känner jag mig mätt på nya inköp och kan kanske låta ekonomin växa lite mer. Åtminstone som det känns just nu... 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer