Att rida med sitsen
Tränaren jag red för, för några veckor sedan, upptäckte en stor skillnad nu efter uppehållet, då jag inte ridit för någon.
"Du har börjat använda sitsen JÄTTEMYCKET!" skrattade hon och fortsatte:
"Hur gick det till?"
Och hon har rätt. Jag använder benen mindre och mindre och sitsen mer och mer. Det började i vintras när Galishimo krånglade när vi gjorde serpentinbågar och vägrade gå fram i de raka delarna av serpentinbågarna. Han var jättesur hela tiden och jag kände mig från början förtvivlad. Alla hästar kan ridas i serpentinbågar, varför blir han så grinig?!
Sedan upptäckte jag att han blev mindre sur om jag verkligen visade med hela sitsen vart vi så småningom skulle vända. Han gillade inte att jag red honom rakt fram mot ett staket utan att ge minsta vink om vart vi var på väg. När jag började "hinta" med sitsen i rakriktningen så blev han nöjdare då han mentalt kunde förbereda sig på vart vi skulle.
Och sedan har det bara fortsatt. I en långsam positiv utveckling, kantad av missförstånd och sitsförvirring.
Här använder jag inte benen mycket när jag sidoför honom. Jag tippar bara iväg åt fartriktningen och öppnar upp för hela hästen att följa med min sits, och han är helnöjd.
Varje gång Galishimo har surnat till har jag slutat använda ben och använt sitsen i stället. Ibland blir det jättefel och allt oftare går det bättre. Så, det som var ett märkligt problem för mig i vintras har hjälpt mig att bli mer medveten om min sits idag. Och vem vill inte rida mer med sitsen och mindre med benen? På detta vis är Galishimo en väldigt bra häst att rida. Han tvingar mig att tänka igenom vad jag gör och fortsätta utvecklas. För han blir sur annars. Och kränkt. Det är bara för mig att bli en bättre ryttare. Pronto!
Vi rider alltså rakt mot kameran på denna bild och det optimala vore ju om Galishimo var lite mer böjd åt höger, då hade vi haft en sluta. Jag avänder inte ytter skänkel (mitt bortre ben) överhuvudtaget för att flytta ytter bakben inåt. Benet sitter där borta på yttersidan och flaxar sin egen lilla frihetsdans, alldeles för långt fram. Det måste jag få ordning på. Men det syns däremot med all tydlighet att det är sitsen som styr Galishomos bakkärra för jag har "satt mig snett" (alltså inte rakt mot kameran) och Galishimo följer efter så gott han kan.
Tränaren konstaterade i alla fall en klar förbättring med att jag slutat sitta balanserat och rak som en pinne och börjat använda hela kroppen, det blir lite missförstånd är och var, men i det stora hela en tydlig förbättring. Det är bara att tacka Galishimo...!
Mitt nästa mål ska bli att sitta mer följsamt i galoppen och se om jag kan öka eller korta galoppen beroende på hur följsamt eller drivande jag sitter. Galishimo skulle nog lära sig snabbt som sjutton en sådan övning, men hur många veckor eller månader behöver JAG? Jag sitter fortfarande för stelt...
.
"Du har börjat använda sitsen JÄTTEMYCKET!" skrattade hon och fortsatte:
"Hur gick det till?"
Och hon har rätt. Jag använder benen mindre och mindre och sitsen mer och mer. Det började i vintras när Galishimo krånglade när vi gjorde serpentinbågar och vägrade gå fram i de raka delarna av serpentinbågarna. Han var jättesur hela tiden och jag kände mig från början förtvivlad. Alla hästar kan ridas i serpentinbågar, varför blir han så grinig?!
Sedan upptäckte jag att han blev mindre sur om jag verkligen visade med hela sitsen vart vi så småningom skulle vända. Han gillade inte att jag red honom rakt fram mot ett staket utan att ge minsta vink om vart vi var på väg. När jag började "hinta" med sitsen i rakriktningen så blev han nöjdare då han mentalt kunde förbereda sig på vart vi skulle.
Och sedan har det bara fortsatt. I en långsam positiv utveckling, kantad av missförstånd och sitsförvirring.
Här använder jag inte benen mycket när jag sidoför honom. Jag tippar bara iväg åt fartriktningen och öppnar upp för hela hästen att följa med min sits, och han är helnöjd.
Varje gång Galishimo har surnat till har jag slutat använda ben och använt sitsen i stället. Ibland blir det jättefel och allt oftare går det bättre. Så, det som var ett märkligt problem för mig i vintras har hjälpt mig att bli mer medveten om min sits idag. Och vem vill inte rida mer med sitsen och mindre med benen? På detta vis är Galishimo en väldigt bra häst att rida. Han tvingar mig att tänka igenom vad jag gör och fortsätta utvecklas. För han blir sur annars. Och kränkt. Det är bara för mig att bli en bättre ryttare. Pronto!
Vi rider alltså rakt mot kameran på denna bild och det optimala vore ju om Galishimo var lite mer böjd åt höger, då hade vi haft en sluta. Jag avänder inte ytter skänkel (mitt bortre ben) överhuvudtaget för att flytta ytter bakben inåt. Benet sitter där borta på yttersidan och flaxar sin egen lilla frihetsdans, alldeles för långt fram. Det måste jag få ordning på. Men det syns däremot med all tydlighet att det är sitsen som styr Galishomos bakkärra för jag har "satt mig snett" (alltså inte rakt mot kameran) och Galishimo följer efter så gott han kan.
Tränaren konstaterade i alla fall en klar förbättring med att jag slutat sitta balanserat och rak som en pinne och börjat använda hela kroppen, det blir lite missförstånd är och var, men i det stora hela en tydlig förbättring. Det är bara att tacka Galishimo...!
Mitt nästa mål ska bli att sitta mer följsamt i galoppen och se om jag kan öka eller korta galoppen beroende på hur följsamt eller drivande jag sitter. Galishimo skulle nog lära sig snabbt som sjutton en sådan övning, men hur många veckor eller månader behöver JAG? Jag sitter fortfarande för stelt...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar