Tveksamt inköp av MonsterEmma

Den där klimatgrejen som jag var så stolt över att jag köpt. Ni vet, den här... den såg ju väldigt liten och behändig. "Portabel och tyst" beskrivs den som. Därför blev jag lite förvånad när den visade sig väga så många kilo att jag knappt kunde rubba den ut ur bilen för egen maskin.



Måste dock säga att det, som av en skänk från ovan, gick förbi en ung man som bäst beskrivs som Hulken. Jag har aldrig sett honom förut. Har ingen aning om vem det är.
"Behöver du hjälp?" sa Hulken.
"Nej, då..." sa jag.
"Det där ser inte bra ut. Jag hjälper dig gärna..." sa Hulken.
"Nämen... den ska upp tre trappor, jag tänker dra upp den ett trappsteg i taget..."
"Om du bara släpper taget så lyfter jag upp den åt dig.." sa Hulken.
"Så trevligt men.."
"Släpp nu..." sa han vänligt.
"Släpp.." sa han igen.

Och jag släppte. Sedan bar Hulken upp hela paketet i min bostad.
"Lyfter du i yrket, eller...?" frågade jag imponerat.
"Nej. Bonde." svarade han.

Och sedan var klimatgrejen inne i min bostad.

Jag packade upp den under mycket flås och stor vånda och tittade sedan skeptiskt på den. Som ett stort kylskåp. I min lägenhet. Jag tryckte på en knapp.
"Blipp." sa den vänligt.
"Hej på dig du..." sade jag.
"VRRRRRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!"  skrek kylskåpet med ett öronbedövande ljud och jag backade förskräckt undan. Den skulle ju vara portabel och tyst. Den är ju allt annat. Den har tagit över min bostad. Den äger mig nu.

Björn kom för att hjälpa mig installera den. Jag måste plocka bort bordet för den tar upp hela fönsterplatsen. Jag kände mig besviken.
"VRRRRRRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!" skrek den till och jag ryckte till och skyndade mig att stänga av den.


Förtvivlat ringde jag till mamma.
"Jag har köpt ett monster. Det är inte en piffig liten klimatmojäng. Den är vidrig."
"Men ge den lite tid." försökte mamma.
"Jag är så illa tvungen, jag fattar inte hur man ska kunna få den nedför trapporna utan att den dödar någon."
"Ge den ett namn, eller något."
"Monster."
"Är det ett bra namn."
"Mycket passande på henne." surade jag.
"Är det verkligen en kvinna?" undrade mamma.
"Jo. En jäkla överviktig oresonlig isprinsessa..." blängde jag.



Så här är hon. MonsterEmma.

Det är oklart om vi blir vänner.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer