Blom-misshandeln är över!

Mina stackars misskötta blommor...

Jag tror att jag har mer energi än vad jag haft på länge. Inte sådär att jag känner mig som en supermänniska eller duracellkanin, jag märker bara att saker lättare blir genomförda. Och så känner jag mig fysiskt friskare och mindre infektionskänslig. Ett exempel på ökad energi var nu, under lunchrasten, då jag snabbt svängde förbi Blomsterslottet och köpte några större krukor, jord och lite pinnar. Det var antingen det, eller helt nya blommor så de andra kunde åka på soptippen.

Jag bestämde mig för att rädda de eländiga blommor jag hade. Hur skulle jag kunna leva med att jag fortfarande, vid 38 års ålder, misshandlar mina blommor till döds? Jag borde visa folk bilder på mina halvdöda blommor, när de frågar om varför jag inte har barn.

Två blommor fick större krukor och ny jord. Den där orkidén i mitten verkar ju märkligt nog överleva mot alla odds och dessutom blomma, så den vågade jag inte sätta om. Jag tog bara det liggande blomskotten och rätade upp dem med hjälp av en pinne, samt vattnade med lite "orkidénäring", så får vi se hur det går.

Så. Hur kunde det ta så många månader för mig att bara snabbfixa dessa blommor? Det var ju enkelt, roligt och jag hoppas verkligen att de får lite fler blad och slutar se ut som små tunna, halvdöda, ledsna zombierankor. Få se hur de ser ut om några veckor!