Fredagshoppningen
Idag var det riktigt grått och regnigt så jag återanvänder förra veckans bild på Galishimos löshoppning.
Han var otroligt duktig denna kväll och gör stora framsteg varje gång. Det är ju väldigt olikt honom att vara så lugn och göra så fina framsteg, så jag har verkligen försökt att tänka igenom varför han responderar så bra på löshoppningen helt plötsligt. Denna fredag kunde han ligga stadigt på en större volt i galopp och självmant hoppa varv efter varv i lugnt tempo utan att jag drev på honom. Jag skickade bara ut honom på uppdraget och han höll det. Hoppen blir lugnare och mer precisa för varje gång.
Det enda jag kan komma på att jag gör annorlunda denna säsong är att jag ägnar ganska mycket tid åt att bara stå bredvid honom och göra ingenting. Jag vet inte om detta sänker oron hos honom och ger honom mer tid att tänka. I stora drag kan jag gissa på att jag står stilla och "hänger" med honom i frekventa pauser, lika mycket tid som jag tränar honom. Så om jag är på ridbanan för att löshoppa honom, en halvtimme, så har vi hängt sammantaget en kvart av den tiden och gjort ingenting.
Tänk om man ägnat så många år åt att planera övningar, ge honom mycket godis, försöka få honom lugn, och försöka göra alla övningar rätt, och upprepa dem,
och så har jag aldrig fattat att det inte handlar om godis, utan att den största belöningen och motivationen jag kan ge honom bara är att stå bredvid honom. Bara vara, nära honom, i fem minuter.
Han var otroligt duktig denna kväll och gör stora framsteg varje gång. Det är ju väldigt olikt honom att vara så lugn och göra så fina framsteg, så jag har verkligen försökt att tänka igenom varför han responderar så bra på löshoppningen helt plötsligt. Denna fredag kunde han ligga stadigt på en större volt i galopp och självmant hoppa varv efter varv i lugnt tempo utan att jag drev på honom. Jag skickade bara ut honom på uppdraget och han höll det. Hoppen blir lugnare och mer precisa för varje gång.
Det enda jag kan komma på att jag gör annorlunda denna säsong är att jag ägnar ganska mycket tid åt att bara stå bredvid honom och göra ingenting. Jag vet inte om detta sänker oron hos honom och ger honom mer tid att tänka. I stora drag kan jag gissa på att jag står stilla och "hänger" med honom i frekventa pauser, lika mycket tid som jag tränar honom. Så om jag är på ridbanan för att löshoppa honom, en halvtimme, så har vi hängt sammantaget en kvart av den tiden och gjort ingenting.
Tänk om man ägnat så många år åt att planera övningar, ge honom mycket godis, försöka få honom lugn, och försöka göra alla övningar rätt, och upprepa dem,
och så har jag aldrig fattat att det inte handlar om godis, utan att den största belöningen och motivationen jag kan ge honom bara är att stå bredvid honom. Bara vara, nära honom, i fem minuter.
Kommentarer
Skicka en kommentar