Första testet av Huel

Jag testade Huel för första gången idag. Det är ett veganskt pulver som består av havre, ris, ärtor, kokonöt, och frön och grejer, som har en sammansättning som ska ge mig ett näringsmässigt fulländat mål med både proteiner, fleromättade fetter, fibrer och annat. Det enda som jag hittat brist inom är att det kan innehålla lite för lite salt om man ersätter allt för många måltider med det, så blir man saltsugen ska man salta den andra maten mer. Detta är alltså inte ett dietpulver utan en väldigt snabb och näringsrik middag. Tanken är att jag ska få i mig vettig mat på två minuter i stället för att hålla på och greja onödigt i köket, om jag är trött eller vill till stallet.

Det smakar mjöl. Men det gör mig inget. Väldigt neutral smak.

Innehållet i huel. 

Jag blev nyfiken direkt jag fick paketet och tog tre skopor med vatten till middag. Det kändes väldigt lättdrucket och jag undrade hur länge jag skulle räcka på det. Jag räckte överraskande länge. Jag tror jag var i stallet i tre och enhalv timme. Jag flätade Galishimos man och svans, longerade och tog in honom, sadlade, och red honom slutligen lite. Han blev ganska slutkörd. Jag blev lite inspirerad när han såg slutkörd ut att det vore värt att rida lite ute på fältet ensamma när han är sådär lagom urlakad. Så han kopplar ihop fältet med en arbetsplats och inte bus.


Jag var inte vrålhungrig när jag kom hem heller. Jag tror att Huel stabiliserar mitt blodsocker lite. Hittills är alltså intrycket positivt!
.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer