Livet är förändring

Jag har tittat på mitt konto nu, efter lönen, och visst känns det lite jobbigt att det plötsligt står "0" på bonuskontot, där det förut stod 57.000 kr. Men jag har fått ny lön idag och har även sålt den gamla transporten som renoveringsobjekt! Jag sålde den väldigt billigt och i princip för samma summa som man kunde ha sålt däcken, mattan och golvet för om man ville sälja delarna separat. Jag skitpratade verkligen om transporten för köparen, för att räkna upp allt möjligt tänkbart elände, för jag vill inte att någon ska känna sig lurad. Jag vill att man har realistiska förväntningar på vad som kan dyka upp. Dock känner köparen mig, hon står på samma stall, och har sett mig kämpa på med transporten genom åren. Så hon vet att jag använt den aktivt och fixat med den, en hel del. Jag tror köpet blir jättebra för oss båda. Köparens man vill ha ett renoveringsobjekt och någon kommer att gå in med detta med en helt annan energi och ett helt annat intresse i den, än vad jag har.  Sed

Man hinner tänka sina tankar klart och tänka igenom saker ordentligt under semestern. Jag jobbar ju med mina knän och mitt tramp i stigbyglarna och jag tycker det blir bättre, min sits BLIR bättre! Det tar bara lite tid, men det är ju charmen med ridning. Det lönar sig att ha tid att tänka lite, kolla lite youtubeklipp och gå igenom utbildningsmaterialet jag fick i november när jag gick kursen i "Självbärig ryttare - självbärig häst". Anna och Pride, samt Ebba, var med till ridhuset idag. De är det perfekta sällskapet när jag rider. De är så omtänksamma. Vi har mest bara roligt och rider runt och pratar och skrattar. Ibland ber jag om feedback, och ibland ber dom om feedback, i det stora hela berömmer vi varandra helhjärtat och tar hand om varandra. Precis som det ska vara när man rider för skojs skull! Ebba var utan häst och tog på sig uppdraget som kamerakvinna. Hur praktiskt som helst! Här tycker jag att jag börjar närma mig en bra sits! Jag lutar mig kanske lit

Björn har varit på sjukhuset i Umeå och testat sin hörsel efter operationen i vintras. Operationen gick strålande och han har nu nästan full hörsel på ena örat, och hörapparat på det andra. Mycket roligt och skönt. Ett litet problem kvarstår väl och det verkar som att hans trycklufts-utjämningssystem inte riktigt fungerar, och att det är därför det går hål på trumhinnorna så ofta. Man behöver goda luftslussar mellan örat, bihålorna och näsan för att det inte ska bli ett vacuumsug varje gång man sväljer. Björn får totalt lufttäta gångar när han är förkyld och då spricker lätt trumhinnorna. Så det pratas väl om någon slags näskorrigering av outgrundligt slag för framtiden. Det. Tar. Aldrig. Slut. Men Björn är glad och hör bra, så jag får väl nöja mig med det. :) När vi ändå var i Umeå så åkte vi till IKEA för att provsitta lite stolar och bord till min lilla etta. Monster-Emma tar upp hela fönstersidan där det höga bordet tidigare stått, och barstolarna. Vem tycker det är bekväm

I onsdags fortsatte den dåliga magkänslan. Den krockade tyvärr med Galishimos dåliga magkänsla. Han hade upptäckt att björkarna slagit ut. Jag försökte djupandas. Han var förfärad. Och lite förolämpad. Skulle björkarna få slå ut sådär och prassla för vinden helt ostraffat? Jag höll på att bryta ihop. "Jag orkar inte mer, förlåt..." stånkade jag, med glansig blick till Ebba som red Rand. "Det är helt okej!" sade Ebba glatt. "Eller jo förresten... jag provar lite till..." flåsade jag och skrittade vidare. Galishimo såg en björk till. Och blev ännu mer förfärad. "SÅG DU?!?" utbrast han till Ebbas häst Rand och vände sig hastigt om. "Jag tänker inte ens bemöda mig ett svar på den frågan." svarade Rand, lätt uttråkad.  "Jag... klarar... inte mer..." sade jag igen till Ebba. "Vi kommer att överleva! Jag räddar oss!" sade Galishimo. "Det är dig jag är rädd för." försökte jag förklara för Galishimo. H

Jag är så glad att jag fick en bättre titel och ett förbättrat löneläge förra året. Livet blev lite enklare och det är underbart att inte behöva vända på varenda krona, utan faktiskt få pengar över. Jag är glad att jag inte slagit på direkt med en tvåa, då hade jag ju genast fått nya månatliga utgifter som hade följt med ett större boende. Det hade tagit udden av lönelyftet, så jag är glad att jag bott kvar i min lilla etta och sett till att köpa flera olika ridkläder, två sadlar till Galishimo och lite annat som jag blir glad av. Nu kommer nästa inköp som jag är otroligt glad över att ha prioriterat. AC-luftkonditionering till min lilla etta! Min etta är ju på högsta våningen och har ett snett tak i sydvästligt läge vilket gjorde att lägenheten blev kokhet efter lunch och på kvällen förra sommaren. Den var knappt beboelig och jag sov väldigt ofta hos Björn. Dessutom var jag ganska sjuk och väldigt slutkörd förra sommaren och man vet ju inte om dålig nattsömn kan ha bidragit till det

Det gick ju väldigt snabbt för cykeln att komma! Det tog mindre än en vecka. Tyvärr saknas cykelkorgen så jag har mailat Cykelkraft och frågat hur vi löser det. Men annars är jag mer än nöjd! När blåsten lagt sig och det blir någon lite behagligare vårkväll ska jag ta några bilder på den. Och precis som jag trodde så passar den jättefint till mina jobbstövlar! Det känns verkligen roligt att den är här. Att köpa en ny cykel var som att gå igenom en mindre förlossning. Det tog typ 9 månader från att jag upptäckte att cykeln var stulen till att jag insåg att det faktiskt måste hända. Sedan har jag surat, knorrat, tittat på min budget, fått en existentiell kris, rastlöst vankat runt i affärer, och frågat Björn om detta handlar om en cykel eller bara ett taskigt försök till materiell lycka. Jag har även rådfrågat min mor. Mamma tyckte att, eftersom jag inte har några barn att prioritera, så vore det väl ändå märkligt om jag inte kunde prioritera mig själv. Nu fattas det bara att

Jag fick ju min cykel stulen förra året och har sedan dess deppat över att behöva köpa en ny cykel. Jag har tittat på Blocket och vankat runt på olika sportbutiker, och på Biltema, med trumpen uppsyn, ett par månader. Inget känns bra. Utgiften känns totalt onödig och inget jag egentligen velat lägga pengar på. Blocket säljer flera cyklar men de ser anskrämliga ut eller är i grälla färger, svart eller vitt. Jag har ju insett att grejer som jag ska använda mig av nästan varje dag, är det bäst att jag gillar. Men nu är beslutet fattat och jag har klickat hem denna på nätet. Jag har sökt efter cyklar som varit gräddvita, cappucino, brunt, beige och av ett bra märke som jag redan sett i cykelaffärerna. Jag vill även ha både korg framme (i plast för det känns som rotting kan bli äckligt av att stå ute i regnet) och en pakethållare bak, eftersom jag kan vilja ha med mig både jobbväska och gymväska om jag ska gymma i sommar. Jag har även tittat på elcyklar men har slutligen kommit fram

Björns operation i örat verkar ha gått bra och vi hoppas att hans hörsel blir bättre. Jag hade hoppats att detta skulle bli lite semester för min del, men förkylningen har gjort att jag mest velat sova och återhämta mig. Jag har köpt lite saker som jag lovat mig själv att köpa i alla fall. En jobbjacka. Jag går till jobbet i träningsjackor, friluftsjackor, och ibland tvättade hästjackor. Denna är Ceres Coat av STOCKHLM, som jag hoppas håller sig fin många år framöver. Den var neutral, stilren och går att kombinera med olika scarfs. Jag köpte denna scarf från STOCKHLM att kombinera den med. Allt hittat på MQ. Det blir skönt med en jacka som inte drar uppmärksamhet till sig men ändå visar lite klass. Jag tror att jag kan ha den många år utan att tröttna på den. Sedan var jag givetvis på HÖÖKS hästsport och handlade en sprillans ny tömkörningsgjord. Galishimo ska tömköras denna vår, sanna mina ord! Jag har längtat efter en riktig tömkörningsgjord länge. Jag blev lite besviken när

Jag hade ju shoppat lite grejer innan jul, från  Western Horsemen , men grejerna drog ut lite på tiden innan de dök upp. Men idag kom äntligen tränset jag letat efter. Jag köpte det ju lite på känsla för bilden var ju lite halvtaskigt fotad och inte så beskrivande: Det jag gick på främst var ju att färgen var den färg som mest liknande Galishimos westernsadel, samt att den hade ett v-ringat pannband och något som verkade vara silverdetaljer. Jag blev MYCKET glad när jag öppnade paketet, inte bara för den lilla godispåsen som låg där och som uppslukades med brådska, utan även hur fint tränset och tyglarna var! Kolla in! . Supersött blev det! Det lilla V-et i pannan står dock nästan rakt ut men det hoppas jag beror på att lädret är nytt och oanvänt, och att det mjukar upp sig så småningom. Söt som socker blev han då. Vi red lite dressyr på ridbanan i -19 minusgrader och Galishimo var mer trygg än vad han varit på veckor, det var riktigt roligt att rida honom. Det blir

Jag måste slå ett slag för veckohandling on line. Jag började för sju veckor sedan (liite på grund av att jag blev stoppad och kontrollerad ganska ofta vid självscanningen och blev nervös av det) och sedan dess har jag knappt satt min fot i min affär. Jag har räknat ut att det nu tar mindre än två minuter att veckohandla, något som förut tog en timme eller mer, fördelat på ett eller fler tillfällen i veckan. Man åker till en station utanför ICA som heter "Avhämtning", skickar "HÄMTA" till deras nummer, och så kommer de ut direkt med färdigt packade kassar på det jag beställt! Man får lämna en liten signatur om att man hämtat grejerna och sedan är det bara att åka hem. Allt dras automatiskt från ICA-kortet så man behöver inte fippla med kort där ute på avhämtningsplatsen heller. Det var jättesurt och omständigt att komma igång. Det var koder och kort och överföringar och konstigheter som gjorde att jag körde fast i omgångar och kände mig för korkad för att del

Jag och Björn åkte till Coop för att hämta mitt paket som jag beställt från en westernbutik. Det var sporrar (som jag inte vågar använda ännu) en hantel.. jag menar ett stångbett... och kindkedja, som heter något annat än kindkedja på Western-iska. Jag har inte lärt mig det ännu. Poletten trillar nog ned snart. När alla western-substantiv sitter. Eftersom jag var lite piggare, men absolut inte helt frisk, så deppade jag lite över att mitt beställda westernträns inte kommit ännu. "Det är ju ändå träns och tyglar som är viktigast... det kommer att kännas bättre när jag har alla grejer på plats..." mumlade jag. Men vi bestämde oss för att åtminstone åka till stallet och packa upp grejerna så de finns på plats när tränset kommer. Men då kom Sara.  Sara rider western. Sara hade en hel jäkla plastbox av storlek större full med westernprylar som hon kom kånkandes på. "Är det något du behöver låna?!" sade hon glatt och jag höll på att tappa hakan. Där låg de

Jag fick en liten eftersläng av influensan som jag hade kring jul, och har haft precis samma symtom som innan. Jag har hostat på nätterna och inte kunnat sova, samt känt mig väldigt trött. Jag klarade arbetet nätt och jämt, men helgen fick innefatta lite mer vila än vad jag planerat. Nu är det ju så att jag fyller år i morgon, på måndag, och det passar ju bäst att bli firad nu till helgen. Tyvärr orkade jag inte så mycket firande i lördags. Jag hade ingen aptit, sedvanlig existensiell ångest som jag alltid får när jag är sjuk ("Vad är min jävla uppgift på den här jävla planeeeeteeen?") och orkade inte så mycket mer än att dammsuga ettan. Men Björn kom och hälsade på hos mig på lördagen, och hade med sig ett STORT och fjäderlätt paket. Jag höll på att dö av nyfikenhet (och sedvanlig existensiell ångest) så trots att vi tänkte skjuta på presenten till söndagen så öppnade jag den på lördag kväll i stället. Det var en taklampa till min lägenhet! Från början blev jag lite

Yes box! Årets sista utkrämning av mina konton skedde när jag insåg att westernsadeln passade. Det är beställt ett riktigt mörkt brunt westernträns, mörka westerntyglar och så bad jag min mamma om en tidig födelsedagspresent, i form av en ny sadelpad. Det fick jag! Tack mamma! Året 2018 har verkligen gått i shoppandets tecken. Och i princip allt har gått till Galishimo. Det är riktigt skönt att jag gjorde ett ordentligt ryck med att fixa till hästtransporten också i våras. Nu är ju förhoppningen att jag år 2019 har precis allt jag behöver för att kunna glida runt på både dressyrträning, westernträning, åka med Galishimo och hälsa på andra ekipage, eller relativt säkert rida iväg på egen skogsmulleridning, precis som jag känner för det. All utrustning ska finnas, allt ska vara fräscht och säkert. .

Jag fick ju äntligen sadeln som jag beställt! Jag har varit lite osäker på hur den skulle komma att passa och hade en viss uppgivenhet om det verkligen kan bli rätt den här gången. Idag fick jag meddelandet om att ett paket väntade på posten, på lunchrasten, och jag kastade mig genast till affären och till stallet. När jag packade upp sadeln så såg jag att den såg precis ut som på bilderna, och jag var så glad att den inte bjöd på någon tråkig överraskning. Den såg nästan finare ut än vad jag trodde. Luddet på undersidan sadeln brukar ju nötas bort ganska lätt men det såg fint och fluffigt ut. Inte illa för en gammal sadel! Sedan följde det en jättefin pad (sadelfilt) och en väldigt ren och fin sadelgjord i fårskinn. Den person som ägt dessa gamla prylar har skött dem pedantiskt. Jag blev så glad. När jag sadlade Galishimo så fick jag nästan känslan av att han haft en sådan sadel förut. Den gled direkt på plats och Galishimo såg helnöjd ut. Jag tog ut honom och longerade och prom

Japp. Renskinnet plockades upp från bilen och hamnade i lägenheten. Jag kan inte klippa i det. Det är en liten ren som haft det.. som klarat alla tuffa årstider, som slickat vägsalt efter norrlandsvägarna, som förlitat sig på människan vid vinterfodringar, som kämpat mot mygg och brems, samt sorgligt avslutat sitt liv innan den blev en gammal ren. Med bara fina pälsen kvar. Alla kommer vi att dö  men få av oss lämnar så vackra avtryck. Jag lägger undan saxen en liten stund till. Jag är för blödig. Och den är ju så fin trots att det är "2:a sortering" på den. Den är bara lite sned i fronten. Men vem är inte sned i fronten? Metaforiskt, åtminstone.

Märks det att jag fått bättre ekonomi, eller?!  Jag var just på väg att dra ett långt och dramatiskt inlägg om mina vedermödor och min bostadssituation och min pyttelilla etta och hur mycket jag kämpat, oftast helt allena. Hur jag sparat till bil och hästtransport i flera år, hur jag avundsjukt tittat på alla andra när de köpt in fina hästgrejer, och så vidare. Hur jag avundsjukt tittat på samboende eller gifta par som haft det lättare ekonomiskt, och konstaterat hur synd det är om mig som måste kämpa själv. Och så vidare. Jag börjar ju närma mig 40 också. Vojne vojne! (Okej, det där sista oroar mig ärligt talat inte ett smack, jag bredde på där) Men det behövs faktiskt inget "skäl" till att lägga pengar på inköp.  Man måste inte "förtjäna" att lägga pengar på nöjen.  Ibland är det bara så att man kan det, ibland på grund av slump och ibland på grund av slit, och då får man njuta!