Roligt att rida!

Jag har ridit lite på Ares både på lördagen och söndagen. Det blir lite halvdant då jag är i en hälsodipp just nu med riktigt dåliga blodvärden, men det ger mig ändå lite mental energi och glädje att rida. 

Tänk er att ni har en slö förkylningskänsla i kroppen, lite värk i kropp och muskler, får ofrivilliga muskelryckningar och hjärtklappning när man ska sova, man blir lätt andfådd, och väldigt ofta gnällig och så vill man ofta lägga sig ner under en värmefilt och blunda, men till skillnad från en förkylning så går det aldrig över och det kan kännas lite lättare för stunden om man kliver upp och rör på sig. Så känns det konstant för mig just nu, vecka efter vecka. Från början trodde jag att jag hade en tjurig förkylning som inte ville ge sig, men så var det alltså inte. Det går lite tungt att jobba också men lyckligtvis har jag ett stillasittande jobb och klarar mig bra på erfarenhet och struktur. 

Nog om att känna sig konstant sjuk och ändå försöka leva sitt liv: Jag tycker att jag blivit så mycket bättre på att rida på Ares när han är lite spänd eller orolig. Även dagar som dessa. I lördags skrek några barn en bit bort och han kändes lite spänd och sprallig när vi red på den del som var närmast barnskriken. 

"Jag har dig!" sade jag glatt till Ares och så red jag på. Vi bara gasade oss igenom spänningarna i en trevlig trav och jag kände att han blev lugn ganska snabbt av det. Jag börjar lita på att han har ganska lång stubin från att vara spänd, till att faktiskt "explodera", om det ens kallas att han gör det. Om det blir ett litet oväntat sidokast, så brukar jag kunna lösa det ganska bra, jag har till och med lyckats sitta kvar när han gjorde ett sidokast när jag red honom i barbackasadel. Då hade han ju faktiskt den fina etiketten att varna mig i god tid innan, han kändes hård om magen och huvudet blev fixerat framåt och stegen spända. Jag hann ge mobilen till Jonatan och säga "jag tror det händer något snart, jag behöver nog hålla i mig med båda händerna" och 10-15 meter senare studsade han till.  Jag känner mig mer och mer trygg även när inte allt riktigt går som tänkt, med andra ord. 

Det är väl mest galoppen som jag tagit en paus ifrån ett tag, då den antingen är lite slö och behöver lite pepp, eller så är den "pigg och glad som kexchoklad", och jag vill då vara lite friskare för den! 

Jag vet att jag upprepar mig ofta, men jag är så otroligt nöjd över Ares. Han är en häst att växa med!