BamBam på besök och höststäd i hagen!

 

Mamma skulle hjälpa sin systerson att flytta så helt plötsligt hade vi en liten valp hemma, vorsteh-valpen BamBam. Det som från början var "Det tar nog bara någon timme, han kan vara i bilen så länge" blev en heldag med övernattning här i Sjöbotten. Hon hade nog kunnat korta ned hjälpen, men det var mycket hon ville hjälpa till med, men jag klagar inte över en liten hundvalp! 

Vi hade planerat höststäd i hagen så den lilla valpen knöt vi bara fast i hagen, ca fem meter från vindskyddet. Han fick sitta på Sessans bäbistäcke från 2024, och så fick han lite pinnar, mat och vatten. Min svärmor Marie tog våra egna bordercollies. Det kom lite skrik och bjäfs från trädet i början, men en liten valp orkar inte skrika och bjäfsa så länge, så till slut så vilade han och pysslade med sitt, vi var alltid i närheten. 

Mamma behövde sova över, och en liten valp har ju inte den bästa kissblåsan, så vi flyttade in gästsängen i den större toaletten på markplan, så mamma och valp slapp skynda nedför den branta trappan från gästrummet, om han behöver kissa. "Som ett litet minihotell" sade Jonatan och det såg nästan ut så! Haha! På kvällen kom bordercollisarna hem men vi höll dem lite ifrån varandra. Valpen är ju lite i den åldern då otrevliga upplevelser med andra hundra kan sätta sig på i huvudet på dem, så det är lika bra att han får ha det tryggt, tänkte vi, om än vi upplever båda våra hundar trevliga. Det är en dum tid att chansa! 

Det var nog ganska jobbigt att både vara ifrån sin matte för första gången och dessutom vara utomhus hela dagen, så han var ganska snäll när han fick komma in.

Hur blev jobbet med hagen då? 

Det blev otroligt bra! Denna helg är årsdagen sedan vi kunde ta hem hästarna hit till Sjöbotten och vilket överraskande bra år det varit! Nu är det ju lite slump som spelar in just i timingen att fira med höstpyssel i hagen, men vi hade precis fått hem lite stenmjöl runt matbaren i hagen och även köpt torv och Stalosan till ligghallen. Det blev otroligt bra! 

Här på bilden ser ni några av lagren vi lade in i kojan. Först städade vi ur kojan ordentligt och lade ett lager Stalosan i botten av hästarnas "kisshål" där de brukar gå och kissa, för att neutralisera urinen. Sedan lade vi på ett lager stenmjöl, och efter det ett lager Stalosan till (det som ser lite rosa ut på bilden) och efter det lade vi in hela tio paket torv i hallen! 

Efter dessa lager så lade vi på det översta lagret halm, men det blev tyvärr lite av ett antiklimax då halmen inte luktade så gott som vi hoppats på. Vi fick ta ut en hel del igen, och då var vi dessutom ganska trötta. Men nu är det värsta förhoppningsvis fixat och vi hoppas hästarna vill vistas där och kommer att trivas. Även om vi råkade få en halvdålig bal just nu så är ju golvjobbet troligen något vi kommer att märka en positiv effekt av, närmaste halvåret. 

Våra stackars hästar fick ju spendera väldigt många timmar på box under tiden vi fixade i hagen, så vi prioriterade att motionera dem en stund innan vi tog ut dem till hagen igen. Trots att jag var ganska trött så kan jag inte låta bli att le av att få rida Ares. Han var lite i ofas just för dagen, och luftsnappade mycket, och kändes även lite spänd på ridbanan, men jag bara log och peppade honom och han kom till ro väldigt snabbt och började nöjt frusta och jobba! Han är verkligen följsam nu! Sessan körde lite bockserier på lina, och lade sig även och rullade sig när Jonatan fokuserade på att filma mig och Ares, men hon behövde nog busa av sig lite efter att ha varit stilla så länge i boxen. Hon är ju ändå bara tre, ännu! 

En enormt stor skillnad med flytten är ju att vi alltid är ensamma på ridbanan. Vi bjuder in andra i byn att använda ridbanan precis hur mycket de vill, även om vi sköter huvudskötseln av den just nu, men på hela det här året har vi bara sett andra hästar två gånger. Någon gång har man sett hovspår efter andra hästar, men även det sker väldigt sällan. Att vara ensam på ridbanan (med Jonatan och Sessis såklart) har verkligen gett mig helt andra förutsättningar att lägga upp mina ridpass och min planering, och det har gett mig en härlig skjuts framåt! Både motivationsmässigt, men även att unghästar ofta mår bra när de får jobba med några färre störningsmoment. 

Energin har räckt ovanligt långt med tanke på hur knäckt jag var i fredags, energin går verkligen upp och ned. Men jag kommer ju att få hjälp med det av sjukvården, och är tacksam över att jag orkade med så mycket idag! 

Kvällen avslutades med att jag, Jonatan och mamma åt var sin pizza i vardagsrummet och pustade ut alla tre. 

En väldigt härlig dag!