Crates arabian episode II
Jag fick ju äntligen sadeln som jag beställt! Jag har varit lite osäker på hur den skulle komma att passa och hade en viss uppgivenhet om det verkligen kan bli rätt den här gången.
Idag fick jag meddelandet om att ett paket väntade på posten, på lunchrasten, och jag kastade mig genast till affären och till stallet. När jag packade upp sadeln så såg jag att den såg precis ut som på bilderna, och jag var så glad att den inte bjöd på någon tråkig överraskning. Den såg nästan finare ut än vad jag trodde. Luddet på undersidan sadeln brukar ju nötas bort ganska lätt men det såg fint och fluffigt ut. Inte illa för en gammal sadel!
Sedan följde det en jättefin pad (sadelfilt) och en väldigt ren och fin sadelgjord i fårskinn. Den person som ägt dessa gamla prylar har skött dem pedantiskt. Jag blev så glad.
När jag sadlade Galishimo så fick jag nästan känslan av att han haft en sådan sadel förut. Den gled direkt på plats och Galishimo såg helnöjd ut. Jag tog ut honom och longerade och promenerade med honom. Sadeln rörde sig lite där uppe på ryggen och vippade lite i traven, men den gled aldrig fram för mycket eller ur sitt läge. Galishimo såg nöjd ut hela tiden.
Gud vad lättad jag blev!
Nu ska jag försöka komma igång lite mer med uteritter och gå på lite westernkurser. Jag är jätteglad att jag gick på dressyrkursen hela hösten, och det blev absolut framsteg, men jag blev tyvärr även väldigt prestationsinriktad, och klarade inte riktigt av den press jag satte på mig själv. jag har ju ett rätt så pressat arbete också. Sedan är det lätt att börja jämföra Galishimo med de fina välstammade dressyrhästarna, och det känns lite orättvist mot Galishimo.
Så jag tänkte att jag kanske gör ett litet omtag och träffar lite nytt hästfolk, och byter miljö lite, och försöker hamna i ett sammanhang där jag får mer realistiska krav, och där jag får vara stolt över min vackra lilla häst. Samt att jag kämpar på lite mer med uteritterna så vi fortsätter att utvecklas på dem.
Sedan kanske jag återupptar dressyrträningen på sommaren, när han alltid är lite lugnare. Vi får se. Jag kan ju göra det som faller mig in nu när jag både har bra dressyrsadel och bra westernsadel.
Om dessa planer går i lås så blir nog år 2019 jättetrevligt!
Det är ju uppenbart att han dyker ned med huvudet i höet hela dagarna, för hela huvudet är numera hö-färgat. Lätt gult. Får fixa till honom snart!
.
Idag fick jag meddelandet om att ett paket väntade på posten, på lunchrasten, och jag kastade mig genast till affären och till stallet. När jag packade upp sadeln så såg jag att den såg precis ut som på bilderna, och jag var så glad att den inte bjöd på någon tråkig överraskning. Den såg nästan finare ut än vad jag trodde. Luddet på undersidan sadeln brukar ju nötas bort ganska lätt men det såg fint och fluffigt ut. Inte illa för en gammal sadel!
Sedan följde det en jättefin pad (sadelfilt) och en väldigt ren och fin sadelgjord i fårskinn. Den person som ägt dessa gamla prylar har skött dem pedantiskt. Jag blev så glad.
När jag sadlade Galishimo så fick jag nästan känslan av att han haft en sådan sadel förut. Den gled direkt på plats och Galishimo såg helnöjd ut. Jag tog ut honom och longerade och promenerade med honom. Sadeln rörde sig lite där uppe på ryggen och vippade lite i traven, men den gled aldrig fram för mycket eller ur sitt läge. Galishimo såg nöjd ut hela tiden.
Gud vad lättad jag blev!
Nu ska jag försöka komma igång lite mer med uteritter och gå på lite westernkurser. Jag är jätteglad att jag gick på dressyrkursen hela hösten, och det blev absolut framsteg, men jag blev tyvärr även väldigt prestationsinriktad, och klarade inte riktigt av den press jag satte på mig själv. jag har ju ett rätt så pressat arbete också. Sedan är det lätt att börja jämföra Galishimo med de fina välstammade dressyrhästarna, och det känns lite orättvist mot Galishimo.
Så jag tänkte att jag kanske gör ett litet omtag och träffar lite nytt hästfolk, och byter miljö lite, och försöker hamna i ett sammanhang där jag får mer realistiska krav, och där jag får vara stolt över min vackra lilla häst. Samt att jag kämpar på lite mer med uteritterna så vi fortsätter att utvecklas på dem.
Sedan kanske jag återupptar dressyrträningen på sommaren, när han alltid är lite lugnare. Vi får se. Jag kan ju göra det som faller mig in nu när jag både har bra dressyrsadel och bra westernsadel.
Om dessa planer går i lås så blir nog år 2019 jättetrevligt!
Det är ju uppenbart att han dyker ned med huvudet i höet hela dagarna, för hela huvudet är numera hö-färgat. Lätt gult. Får fixa till honom snart!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar