Använd aldrig sax när du är trött

Nu har jag ju pysslat med flätor och manvård i ca åtta månader.

Vi har gått från this:


To this:

Det har fungerat alldeles utmärkt att fläta in manen i små paket och med jämna mellanrum lägga på lite "anti-bit"-medel och myggmedel. Än så länge. Det har fungerat än så länge. Kan man väl säga.

Det som inte fungerat är jag när jag hållit i en sax och klippt upp de små ihopflätade manpaketen i helgen. Jag var eventuellt lite tröttare igår, än vad jag ville erkänna, och jag kände mig väl inte som ett fyrverkeri av energi och livsglädje. Jag var rätt så slutkörd och tänkte "Jamen jag kan väl åtminstone fläta om manen på häststackarn..." som den minsta möjliga ansträngning för helgen.

Jättedålig idé. Jättedålig. Eftersom jag höll i en sax. Och hade dålig koncentration.

Jag råkade helt resolut klippa bort sju centimeter av en fläta. Sju centimeter av hans vackra man är borta. För att jag är dum i huvudet.

"Hur kan jag vara så galet ouppmärksam?! Hur klipper man bort en sådan tofs utan att märka något förrän den hamnar på marken? Vad är det för FEL PÅ MIIIG!?" skrek min inre röst. Jag försökte först tänka "Men det är ju bara EN fläta. Det kanske inte syns när jag kammar ut det hela." vilket jag försökte göra och tro på.

Sedan kom verkligheten ikapp. Pälsen har ett tydligt avbrott. Omöjligt att missa.


Innerst inne ville jag slänga mig på marken och sparka med benen och skrika ut min besvikelse i ett gutturalt primalskri. Men det är ju inte direkt socialt accepterat att bete sig så i en offentlig stallmiljö och förmodligen hade man skamset fått be om ursäkt efteråt. Folk hade ju blivit oroade.

Sedan gick jag hem och muttrade
"Det är bara en man. Det är bara lite hår. Det finns större världsliga problem som vår planet står inför. Inte för att jag kan komma på något värre just nu. Jag får väl scrolla igenom aftonbladet eller något... "

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer